Kidderminster Harriers 1-2 West Ham: Högdramatiskt när West Ham avancerade i FA-cupen
Det blev tajtare än förväntat när West Ham slog ut amatörlaget Kidderminster Harriers ur FA-cupen. En sen kvittering av Rice ledde till en ännu senare avgörande av Bowen i förlängning. Segern innebär att Hammers är klara för den femte omgången av FA-cupen.
Jahapp. Vad känner man efter en sådan här insats? Är man glad, lättad, orolig eller arg? Firar man den här segern precis som vilken seger som helst och bortser från det faktum att vi blev ganska rejält kontrollerade av ett amatörlag eller synar man insatsen i första hand? Jag hoppas innerligt att Moyes och spelarna känner sig besvikna och över den här insatsen och att ett stenhårt jobb görs redan imorgon bitti på Rush Green för att undvika att det här ska hända igen.
West Ham ställde upp med en delvis roterad elva. Nyckelspelare som Rice, Soucek och Coufal bänkades medan andra nyckelspelare som Bowen, Zouma och Fabianski startade. Det centrala mittfältet utgjordes i stället av Kral och Noble, Areola vaktade kassen och firma Fredericks/Johnson bildade ytterbackspar. Antonio lämnades helt utanför truppen då han anlände till London så sent så igår fredag efter att ha varit i väg med sitt Jamaica på landslagsuppdrag.
Matchen inledde med högt tempo. Det märktes att Kidderminster hade väntat på den här matchen och gick ut hårt. West Ham kontrollerade som väntat det mesta av bollinnehavet utan att egentligen skapa några chanser. I den sjunde minuten dök i stället läget upp för hemmalaget när Fredericks missade en passning och bjöd Sam Austin på ett gratisläge strax utanför straffområdet. Areola klarade den gången utan större problem. De följande tio minuterna innehöll flertalet dåligt slagna passningar från West Ham och högre intensitet från Harriers försvarsspel.
I den 19:e matchminuten lyckades Kidderminster ta ledningen efter en kollision mellan Diop och Areola på hörna. Areola kommer ut för att boxa bort bollen men kolliderar med Diop och bollen landar på fötterna hos ytterbacken Alex Penny, som i öppen bur kan sätta dit den. Man kan nog med säkerhet säga att det är Pennys största ögonblick som fotbollsspelare.
När visslan ljuder för halvtid så kan man konstatera att det förmodligen är en av de sämre halvlekar man har sett West Ham göra på väldigt länge. Det blir bara tre stora möjligheter under den första halvleken. Kidderminster stod för samtliga. Mängder av felpassningar som ledde till omställningar och inte ett enda farligt skott på mål. Diop hade enorma svårigheter med att hantera hemmalagets anfallare Amari Morgan-Smith. En 32-årig anfallare vars största merit är ett lån till Oldham Athletic år 2014. Då i League One. Det var svårt att hitta något positivt att ta med sig in i den andra halvleken. Kanske att Benrahma såg okej ut och verkade vara på någorlunda spelhumör. Det blev heller inte någon mer speltid för Diop utan in inför andra halvlek kom i stället Dawson. Även Alex Kral var färdigspelad och ersattes av Rice.
I den andra halvlekens inledning så märktes det att David Moyes hade gjort sitt i omklädningsrummet för att försöka väcka spelarna. Intensiteten var aningen högre och i den 53:e minuten kom West Hams dittils farligaste möjlighet. Vlasic spelade in en boll i boxen, den landade hos Benrahma som träffade ett Kidderminsterben och bollen gick i stället ut till hörna.
West Ham fortsatte sedan att rulla boll utan att komma till något vidare läge. Byten gjordes allt eftersom tiden rann i väg och in i spel kom Cresswell, Soucek och lite senare även Fornals.
Det skulle dröja enda till den 91:a matchminuten innan Hammers bästa spelare sen han blev inbytt, Declan Rice, skulle gå på en av sina patenterade räder uppåt i planen och hitta en kvittering. Från nära håll kunde han smälla upp bollen i nättaket och lämna målvakten Luke Simpson utanför diskussionen. Otagbart avslut och vi hade köpt oss tid att avgöra i en förlängning.
Förlängningen började likadant som den andra halvleken hade slutat. Högt tryck från West Ham och väldigt mycket bollinnehav. Det kändes som att luften hade gått ur Kidderminster lite och de hade inte alls samma intensitet som tidigare. Fullt förståeligt kan man tycka. I den 111:e minuten hade Jarrod Bowen en boll i nät, men flaggan kom upp direkt då den assisterande Yarmolenko varit offside.
Det såg länge ut att gå mot straffar. Men med tio sekunder kvar på övertiden så kom äntligen det efterlösande målet. Ett skott från Yarmolenko som via Harriersben landade hos Cresswell som i sin tur kunde frispela Jarrod Bowen en meter från mål. Vinsten var ett faktum och vi hade ”överlevt” Kidderminster Harriers borta.
Nu är det tre dagar kvar till nästa match. Tre dagar till motståndarna helt plötsligt är välbetalda, professionella fotbollsspelare i Premier League igen och inte amatörspelare som vid sidan av fotbollen arbetar som rörmokare, IT-tekniker eller matvaruhandlare. Vi får hoppas att Moyes delar den oro och klump i magen som jag fick efter den här insatsen och att det här bara var en engångsföreteelse. Matchen mot Watford på tisdag blir så otroligt viktig. Vid en förlust kan moralen vara på den absoluta botten. Inga värvningar, Förlängning och kniven mot strupen mot Kidderminster och torsk mot Watford ger inga positiva vibbar direkt. Men vid en vinst? Vidare till femte rundan av FA-cupen och topp-4 i ligan? Vind i seglen! We’re absolutely massive! COYI!
