West Ham - Wolves0 - 1
Mardrömsstart, men vi bör vänta med domedagsprofetiorna
Det är ett evigt lidande att hålla på West Ham, det blir vi hammare ständigt påminda om. I lördags åkte vi på fjärde raka förlusten och är därmed enda laget som ännu inte mäktat med att ta poäng. Förluster borta mot Liverpool och Arsenal går att köpa utan vidare, men att vi dessutom nollats hemma mot både Bournemouth och Wolverhampton är oroväckande. Likväl är säsongen ung.
West Ham ställde upp med en 4-2-3-1-uppställning där Fabianski fick förtroendet i mål och han stod återigen för en stabil insats. Backlinjen bestod av Fredericks, Balbuena, Diop och Cresswell och egentligen finns inte mycket kritik att rikta mot dem heller. Det centrala mittfältet startades med Wilshere och Sanhez, framför dem återfanns Antonio, Felipe Anderson och på topp såg vi Arnautovic.
West Ham startade piggt och skapade genast några halvchanser. Allteftersom halvleken gick kom dock Wolverhampton i in i spelet och tvingade Fabianski att agera som sista utpost. Likväl var matchen jämn, det stod 0-0 i paus och trots att vi inte direkt hade något spelövertag kändes det ändå som att det fanns gott hopp inför fortsättningen.
Redan i halvlek byttes Yarmolenko in istället för Snodgrass och under första kvarten skapades även några chanser för hemmalaget. Först hittade Anderson en fristående Balbuena som inte lyckades nicka bollen på mål. Några minuter senare var vår nye brasse framme igen och hittade Antonio, den här gången räddade Patricio i Wolves mål.
Efter 64 minuter byttes Obiang in för att ersätta Wilshere och med kvarten kvar gjordes sista bytet då Chicharito tog Antonios plats. Ett byte som föranleddes av ett viktigt ingripande från Fabianski.
De sista tio minuterna hade båda lagen chanser att avgöra bland annat hade Arnautovic en farlighet som räddades. Men det var gästerna som skulle få sista ordet. På tilläggstid hade West Ham tillsynes kontroll på defensiv planhalva då Balbuena slog bollen till Sanchez, vad han gjorde däremot är obegripligt; Colombias VM-spelare tappade bollen och efter en snabb omställning kunde Traore dunka in det matchavgörande målet i slutminuten. Särskilt synd för de defensiva pjäserna Fabianski, Balbuena och Diop som tillsammans bildat en stabil försvarsmur.
Den här typen av matcher har vi inte råd att förlora. Det hade varit betydligt mycket skönare om vi åtminstone fått med oss en poäng, nu står vi fortfarande på noll och har matcher mot Everton, Chelsea och Man United att vänta. Det finns likväl en del positiva saker att ta med oss, försvarsspelet börjar sätta sig och vi skapar chanser. Problemet som jag ser det ligger i ineffektivitet i avsluten, bristande fantasi sista tredjedelen och att det centrala mittfältet ser lite för långsamt och klumpigt ut. Pellegrini måste hitta en stabil pjäs bredvid Wilshere och om det blir unge talangen Rice eller den passionerade legendaren Mark Noble (när denne är tillbaka återstår att se).
Det är givetvis oroväckande att vi står på noll och kan stå utan poäng efter sju omgångar. Men det är mycket kvar så vi bör vänta ett tag till innan vi börjar skåda domedagsprofetiorna.
Come on you Irons!
