Min drömelva.
Stenhårda mittbackar, en frisyrfixande högerback, diamanter, söndertrasade tröjor, livsfarliga skor, olyckor under träningsläger och West Ham legendarer. Detta är min drömelva och varför just dessa spelare blir uttagna.
Att ta ut min egen drömelva trodde jag skulle vara en dans på rosor. Man vandrar längs minnenas allé och blir påmind om alla fantastiska spelare som har representerat vår vackra klubb. Spelare som blev mer än just spelare. Bobby Moore, Geoff Hurst, Trevor Brooking, Billy Bonds och Paolo Di Canio m.m. Men vilka tar egentligen plats i elvan, desto svårare, vilka tar inte plats.
Jag gjorde därför som såhär. Jag förstår storheten hos alla spelare under 70, 80 och 90-talet och jag är fullt medveten om alla deras hjältedåd för både West Ham United och för deras respektive landslag men, jag är född 1996 och har därför inte upplevt någon av de äldre spelarna live. Jag har följt West Ham slaviskt sedan ungefär 2009-2010 och jag tänker därför tar ut min elva efter spelare som jag faktiskt har upplevt och fastnat extra för. Det kommer inte vara de bästa, det kommer inte vara de vackraste, det kommer kanske till och med vara spelare som enbart varit i klubben en väldigt kort sejour men, det kommer vara de spelare som har betytt mest för mig under dessa 10 åren som jag har följt West Ham United slaviskt.
Jag har valt formationen 4-1-4-1 med tre avbytare.
Målvakt: Lukasz Fabianski
Lukasz Fabianski, eller ”Fab” som han också kallas kom till West Ham under sommaren 2018 från Swansea City. Den 35 årige polacken har gång på gång visat hur viktig han är för laget, speciellt under sina skadeperioder när han inte har spelat. När Lukasz Fabianski står mellan stolparna så känner jag mig trygg. Lukasz Fabianski vann ”Hammer of the year” 2019 helt välförtjänt då han var den målvakt som räddade flest bollar i hela ligan. En solklar målvakt i mitt lag.
Högerback: Joey O'Brien
Kom till West Ham 2011 och lämnade 2016. Han är kanske inte den bästa spelaren vi har haft, kanske inte ens är den bästa högerbacken vi har haft, men fan vad jag gillar Joey O'Brien. För mig har Joey O'Brien på något sätt alltid symboliserat den ”gamla” engelska fotbollen. Den sortens spelare som fixar frillan innan matchstart genom att dra en snorloska i handen för att sedan dra den igenom den lätt tunnhåriga frisyren. Jag älskar Joey O'Brien och det är klart att han har en plats i denna elva. En parantes ska dock vara att jag tycker att West Hams nivå på högerbackar sedan 2009 har varit lite låg.
Mittback: James Collins
We’ve got Pele, Ginger Pele!
Spelade första sejouren i West Ham mellan 2005-2009 och kom sedan tillbaka till West Ham 2012 och stannade till 2018. Han hann spela 188 matcher i den vinröda tröjan och lämnade som en ikon bland fansen. James Collins, ja hur ska man börja beskriva denna vackra man (min flickvän tycker att vi är lika). Detta är min typ av spelare. Stenhård, alltid laget före jaget och inga krusiduller. Bollen stannar här och den ska inte 1cm till!! Exakt det symboliserar James Collins. Förtjänade ett desto finare slut i klubben än vad han faktiskt fick. Alla lag behöver en James Collins och även det gäller i mitt drömlag.
Mittback: Winston Reid
Har spelat i West Ham sedan 2010. Winston Reid med 194 matcher innanför bältet för West Ham är väldigt speciell för mig. Förutom det där superviktiga målet mot Manchester United den där sista kvällen på Upton Park så har alltid Winston Reid funnits med i laget. En ledare på planen som alltid har visat en enorm styrka i försvaret. Han och James Collins tillsammans är en riktig mardröm att möta.
Vänsterback: Aaron Cresswell.
Kom till West Ham 2014 från Ipswich Town. Mellan 2014-2016 var han helt lysande men har tyvärr tappat lite sedan dess. En jättefin vänsterdojja som är ett riktigt farligt vapen som ofta prickar rätt. Aaron Cresswell kvalar in efter de två första säsongerna som han hade då jag tyckte att han var helt suverän. Han garanterar sin plats efter alla klipp som man har sett på honom på bland annat YouTube då han framstår är otroligt rolig person.
Defensivmittfältare: Mark Noble ©
Mr West Ham. Exakt alla som läser detta vet ju det som finns att säga om Mark Noble. Därför väljer jag istället att referera ifrån en intervju som beskriver Mark Noble så himla bra. ´Tänk om vi hade haft en lag med elva Mark Nobles, det hade varit ett katastrof lag, det hade varit ett lag i Championship. Men det hade varit ett lag med hjärta och fullt med stolthet över att få representera West Ham United´. Mark Noble är självklart min kapten i laget.
Yttermittfältare: Michail Antonio
Kom till West Ham 2015. Speedkulan ute på kanten som kan spela i princip vilken position som helst. Med en enorm löpvilja och kämpaglöd finnar han alltid en väg igenom med bollen. Antonio har varit en viktig kugge i vårt lag sedan han kom. Hans energi smittar av sig och man kan se hur mycket han njuter vid bland annat mål. ”Ett bra lag byggs inte på planen, utan utanför”. Det sa min gamla tränare och menade att det är otroligt viktig att ha kul tillsammans även när det inte är match eller träning. Michail Antonio har alltid kul och är en viktig stämnings höjare.
Offensivmittfältare: Kevin Nolan
Kom till West Ham 2011. Var med och tog tillbaka West Ham till Premier Leauge och var sedan kvar till 2015. En enormt viktig spelare för oss under de ”sämre” åren i Championship och början av den nya Premier Leauge eran. Gjorde ett enormt jobb som kapten. Fruktansvärt kul att se Kevin Nolan tillbaka i klubben.
Offensivmittfältare: Manuel Lanzini
Kom till West Ham 2015 på lån och köptes sedermera 2016. ”La Joya” eller Diamanten som han också kallas har varit vår bolltrollare på mitten sedan 2015. Lanzini har vuxit fram till en av de absolut viktigaste spelarna i West Ham. Säsongen 15/16 samt säsongen 16/17 var han en av våra bästa spelare. Farliga chanser skapades alltid när Lanzini fick bollen. Han har haft otur med skador likt Cresswell och har också tappat en del kvalité tack vare det. Men ack, vilkenotroligt viktig pjäs han är i vårt lag.
Yttermittfältare: Dimitri Payet
Den enda spelaren som har fått mig att köpa en matchtröja med tryck på ryggen, den enda spelaren som har fått mig att i ren frustration skrapa bort ett tryck på ryggen från en matchtröja. Emblemet på bröstet har alltid varit viktigare för mig än namnet på ryggen men Dimitri Payet ändrade på det, i alla fall ett tag. Den franska trollkarlen höll absolut världsklass under sin tid i West Ham. En fantastisk bollkänsla, en extremt farlig högerfot som fick målvakter att darra när han stegade upp mot en frispark, oavsett avstånd. Dimitri Payet är nog den absolut bästa fotbollsspelaren som jag har sett i en West Ham tröja och han satt West Ham på en mer global karta än vad vi var innan. Jag kommer aldrig att glömma det han gjorde för oss, jag kommer inte heller glömma det han gjorde emot oss. Men jag kan inte ta ut en drömelva utan Dimitri Payet i laget, det går bara inte.
Forward: Carlton Cole
Spelade i West Ham mellan 2006-2015. Carlton Cole är långt ifrån den bästa forwarden som vi har haft. Carlton Cole var som allra bäst när han slapp tänka vad han skulle göra, ett dåligt inlägg in i boxen för att sedan stångas lite. I exakt de situationerna var han bäst. Cole har absolut gjort viktiga mål för West Ham och han har absolut varit en viktig spelare för oss men Carlton Cole kvalar in i mitt drömlag efter hans personlighet och inte efter hans kvalitéer som fotbollsspelare. Jag säger verkligen inte att han var en dålig fotbollsspelare, han spelade ju faktiskt i landslaget. Det jag menar är att Carlton Cole är en så mycket större personlighet än vad han är en fotbollsspelare för mig. Sex, drugs and Carlton Cole.
Avbytare: James Tomkins
Kompis med Mark Noble och är fostrad i West Ham. Underskattad spelare som tyvärr inte blev kvar i klubben. Grämmer mig över att han inte fick plats i laget och över att han gick till Crystal Palace.
Avbytare: Cheikhou Kouyate
Spelade i West Ham mellan 2014-2018. Var en viktig spelare under tiden som han var här. En mycket stabil fotbollspelare som man visste skulle prestera 3+ insatser varje match.
Avbytare: Andy Carroll
Andy Carrol, vart ska man börja? Kom till West Ham på lån 2012 och blev sedan köpt säsongen därpå, var kvar till 2019. Andy Carroll gjorde 33 mål på 126 matcher. Många av de målen var några otroliga konstycken, t.ex. Crystal Palace hemma. Carroll är rykternas man och anekdoterna ifrån festkvällar är inte få och de är inte heller tråkiga att lyssna på. Min favorit hämtas ifrån ett försäsongsläger 2017/2018. Berättad av en medelålders man vid mitt senaste besök i London. Historien något kortfattad går såhär. Carroll och några fler lagkompisar har brytit mot reglerna som klubben gav de om att inte festa medan de var på träningslägret. Men under den sista kvällen smiter några få spelare ut. Carroll verkar har haft en otroligt rolig kväll och verkar även druckit ett par pints. När kvällen börjar ta slut och han sedan ska gå hem väljer han att klättra upp längs utsidan av hotellet för att inte bli sedd. Väl uppe på andra våningen tappar han taget och trillar ned. I fallet skadar sin ACL som sitter i knät och skriker ut sin smärta för att sedan väcka hela hotellet ihopp om att någon kan hjälpa han. Hurvida detta är sant eller inte tänker jag inte spekulera i, men det är otrolig historia.
(Jag har valt att skriva denna artikel utefter hur jag har uppfattat alla splerare igenom åren både på ett personligtplan och utefter deras färdigheter på plan. På vissa ställen kan jag har överdrivit för komiskt effekt och jag har ingen aning om hur spelarna egentligen var eller är som personer)
