- -
Seger på St Mary's
Det blev tre poäng till slut nere på Saint Mary’s för West Ham under lördagen. Rekordköpet Sébastien Haller fick göra skäl för sin prislapp när han stod för matchens enda mål i den 37:e matchminuten.
Målet, som till sist blev matchavgörande, innebar också att hans åtta matcher långa mållösa svit bröts, något som han menar har gäckat honom på senare tid.
– Det har varit frustrerande veckor, det handlar inte bara om målen utan också insatserna för mig själv och för laget. Så lördagen var en stark prestation och en stark seger och jag hoppas att målet kommer ge både mig själv men också laget massa självförtroende, säger Haller enligt klubbens webbplats.
West Ham vann rättvist och kunde fått in både en och två bollar till med lite medgång hos VAR-domarna, bland annat fick Michael Antonio återigen ett mål bortdömt för hands efter VAR-granskning.
– Jag tror jag kommer hugga av händerna. De är som magneter eller någonting, säger Antonio något skämtsamt till BBC efter matchen.
Segern innebar att West Ham distanserade sig från den absoluta bottenstriden och att man höll sin femte nolla för säsongen. Och bortskämd med hållna nollar har nog ingen West Ham-supporter varit den här säsongen. Särskilt som fyra av de fem nollorna som har varit intakta vid slutsignalen i Premier League har inneburit seger. Den gamla sägningen om att ett lagbygge alltid börjar bakifrån har sällan passat in bättre.
En dyrköpt seger brukar innebära en seger som kostar ett lag ett par varningar, någon skada och kanske ett rött kort. Den beskrivningen passar inte riktigt in på West Ham i lördags. Däremot kan segern mycket väl innebära att Manuel Pellegrini blir kvar som tränare.
Ryktet på stan (Twitter och forum) säger att Pellegrini har en klausul som skulle gett David Gold och David Sullivan rabatt på sparkningen av honom, om laget låg under strecket vid halva säsongen. Den klausulen ska de båda ägarna varit intresserade av att utnyttja – och hade mycket väl kunnat göra om West Ham skulle ha förlorat.
Men så blev inte fallet. Missförstå mig inte, West Ham behövde vinna och segern var otroligt viktig. Men frågan är om Pellegrinis vara eller inte vara i klubben är viktigare.
Ett par saker behöver man nämligen ha klart för sig. West Hams dåliga form efter den fina säsongsinledning man hade, berodde inte på att det var ett nytt spelsätt som man försökte implementera och som man behövde tid för – tvärtom så såg det ungefär likadant ut som förra året. Den enskilt största orsaken till det bottenlöst dåliga spel som visades upp under oktober och november måste tillskrivas målvaktsposten. Fabianskis skada kom givetvis olägligt, men hey – här har vi ju plockat in en rutinerad spanjor som skulle göra samma jobb som Adrian gjorde i fjol. Rekryteringen av Roberto blottlade inte bara hans ickekvalitéer som målvakt och bristerna i rekryteringen som helhet – utan också sprickorna i Pellegrinis spelmässiga hantverk.
Det offensiva spelet som visades upp med Fabianski i mål tog det inte många matcher innan det var borta. Pellegrinis sökande och hattande med vilken backlinje han ville använda hjälpte förmodligen inte till särskilt mycket den heller. För en månad sedan återhämtade sig laget från förnedrande 3–0 mot Burnley och skulle snart ligga under med 0–3 efter 50 minuter mot Tottenham.
Oaktat segern och prestationen i lördags, så är känslan alltjämt att det krävs ganska lite för att det ska vända och bli dåligt igen. Min ståndpunkt förblir att den sportsliga ledningen med Husillos och Pellegrini i spetsen måste bort. Förtroendet för deras förmåga att leda klubben i rätt riktning finns helt enkelt inte där.
Med den här texten så tackar jag för mig, åtminstone för den här gången, som skribent på West Hams SvenskaFanssida. Tack!
Fler bittra texter från mig hittas från och med januari på Expressen.
Come on you Irons!
