Southampton - West Ham3 - 1
Southampton-West Ham 3-1: Blek insats när Hammers rök ur FA-cupen
Det var en stark startelva som West Ham mönstrade när Southamptons roterade lag skulle slås och man skulle avancera till en kvartsfinal i FA-cupen. Så blev inte fallet och det var i stället hemmalaget som gick vidare efter Armando Brojas superinhopp.
När startelvorna offentliggjordes en timme innan avspark så kunde man dra en lättnadens suck. Ingen Broja, ingen Adams och en i övrigt väldigt roterad elva från Southampton. West Ham däremot ställde upp med näst intill starkast möjliga elva med några små justeringar. Cresswell vilades och Moyes valde i stället att formera en fembackslinje där Diop, Dawson och Zouma ingick med Fornals som vänsterwingback. Även Fabianski vilades så det var Areola som fick stå mellan stolparna denna onsdagskväll. Där och då tänkte man att West Ham, som kom ifrån en självförtroendeboost mot Wolves senast, relativt enkelt skulle kunna städa av Southamptons B-lag. Men oj, så fel man fick.
Matchen började och det var lite böljande spel fram och tillbaka. Southampton hade mycket bollinnehav, men West Ham såg relativt stabila ut bakåt och hade det mesta under kontroll. Det första riktiga läget kom i den 18:e minuten när Bowen, på inlägg från Antonio, nickade bollen strax över. Det var egentligen känslan hela första halvtimmen. Att Saints hade mycket boll, men att det var West Ham som skapade de bästa möjligheterna. Även om West Hams möjligheter inte direkt var några superchanser.
Sen kom målet som en blixt från klar himmel. I den 31:a minuten så får ytterbacken Romain Perraud bollen efter ett längre anfall av ”Soton” och klippte till från cirka 25 meter. Ett riktigt vackert skott med jobbig bollbana som ställde Areola och gav hemmalaget en lite oförtjänt ledning. Matchbilden ändrades inte supermycket och när halvtidsvisslan ljöd så var ställningen fortfarande 1-0.
Känslan efter 45 minuter var att fembackslinjen verkligen missgynnade anfallet. Ingen kreativitet och allt kändes väldigt tafatt och lättläst högst upp. Det kändes verkligen att det saknades en Fornals eller en Benrahma som kunde komma med kreativa löpningar och skapa yta. Två byten gjordes i halvtid men inget av de gjordes ifrån Moyes, trots underläge och ett icke fungerande anfallsspel. I stället var det hemmalaget som agerade. Ut gick Djenepo och Long och in kom Stuart Armstrong och Armando Broja. Den sistnämnda en av Southamptons stora ledstjärnor i offensiv riktning den här säsongen.
Soucek träffades i den 53:e minuten av en armbåge och blodiga scener utspelade sig. Huruvida några åtgärder mot Diallo som i mina ögon tycks svinga lite väl mycket med armen i situationen, råder det väl delade meningar om. Soucek fick i alla fall inte spela vidare efter incidenten och in i hans ställe kom Said Benrahma. Spelet återupptogs och West Ham etablerade en om än minimal forcering framåt för att jaga ett kvitteringsmål.
Och i den 60:e matchminuten så kom den som så ofta genom en fast situation. Hörnan slogs in i boxen och snuddade Zoumas huvud tillräckligt för att Caballero inte skulle få undan den. Bollen landade i stället hos Diop som petade bollen inåt i boxen till Antonio som i öppet mål kunde peta in sitt första mål sedan nyårsdagen.
Men det dröjde bara ett fåtal minuter innan den kortvariga glädjen skulle ta slut. En långboll från Southamptons backlinje slogs mot Broja som var onside efter att Dawson totalt tappat försvarslinjen och Broja var frispelad. Dawson som hade halkat efter missar sedan glidtacklingen på albanen och efter en stunds VAR-uppehåll så pekadee domaren på straffpunkten. James Ward-Prowse var stensäker och placerade bollen mitt i mål. Southampton hade återtagit ledningen.
Efter det så kändes det som att luften gick ur West Ham lite grann. Inga direkta forceringar och inte en enda riktigt bra målchans. Tiden gick och istället var det återigen Broja som i slutminuterna fintade bort Kurt Zouma och mycket fint placerade in 3-1 som sedermera även blev slutresultatet.
Inför den här matchen så var jag väldigt hoppfull inför avslutningen på säsongen. Wolvesvinsten kändes som en vändpunkt och förhoppningarna steg återigen efter en bättre insats. Men så kom den här prestationen. Återigen väldigt trögt och totalt oinspirerat mot ett roterat mittenlag. Moyes behöver hitta en lösning på det här nu. Inte efter nästa match. Inte imorgon. Nu. Det finns inte längre någon som helst marginal att försöka hitta form på. Känslan inför Liverpool är att det kan gå åt två håll där. Antingen så har ingen uppryckning skett och då kan det bli otroligt blodigt. Eller så kommer en sådan där insats mot ett Big Six-lag som vi har fått se så många gånger under de senaste åren med Moyes och det blir vändpunkten på den här formsvackan. Jag vet i alla fall vilket alternativ jag hoppas på. COYI.
