THE WHAM OF SAM
1-0 blir 1-2 som blir 3-2 och till slut 3-3. Stort tack till West Bromwich som bjöd upp till dans. Det är såhär riktig Premier League fotboll ska spelas. Inte med sidledsspel och filmningar som tråkiga Arsenal och Manchester United ägnar sig åt.
West Ham United - West Bromwich Albion 3-3. Smaka på den! Vill man se fartfylld fotboll med drag under dobbarna ska man se Hammers. Premier Leagues mest sevärda lag. Lägg därtill att vi har de snyggaste färgerna. De största profilerna. Och det finns ingen manager som är så avslappnad som "Big Sam" Allardyce. Alltid skönt att se Allardyce halvliggande stil under matcherna.
Underbart att ha James Tomkins i laget. Förvisso trist att vår nummer 5 måste utgå i 8:e minuten skadad mot WBA. Men vilken frisk fläkt. Medan Jonas Olsson sitter hemma i köket på lördagskvällen och äter gröt sitter Tompa sedan länge på puben har dragit åtskilliga pints. Fotbollsspelare har en tendens att bli tråkiga. Vare sig det är Hemma hos reportage hos Gerrard som avslöjar att han sjunger i gosskör eller nedslag på numera snälla nattklubben Hacienda där man finner Giggs sitta och virka dukar så känns det avslaget. Riktigt ljummet faktiskt. Hellre då lite hederliga skandalrubriker när danssugna Tompa rullar hatt. (Polisens hatt?)
Tabelläget och vad som behöver göras åt det är tankar många som bryr sig om West Ham funderar över i "Tiddler" tider. West Ham Svenska Fans ordförande, Arne Söderlund, delar med sig av följande kloka ord: >>>Vad vi behöver är lite tur nu. Så att vi inte ideligen åker på dessa skador och hela tiden på fel spelare. Jag tror att vi kan greja nytt kontrakt. För det känns som om vi inte ger upp och det syns spelmässigt. Vi behöver stolpe in istället för stolpe ut. The only way is up.<<<
Alltid sprudlande glada Renate Boleyn låter oss ta del av följande visdomsord: >>>Vi var bra idag. 3-3 mot West Bromwich i en underhållande match. The Wham of Sam - He´s safe. I know. Det ska vara med stolthet man representerar vårt kära Claret and Blue. Ta hedersknyffeln Mark Noble, han är född med West Ham i ådrorna medan en sån som Frank Lampard föddes med koskit i ådrorna. West Ham är det enda United värt namnet. Så det så.<<<
Naturligtvis har både herr Söderlund och unga fröken Boleyn rätt. Drar mig plötsligt till minnes då Leeds United firade 10-årsjubileum 1929 och West Ham stod för motståndet. De segervissa Yorkshireborna stod där med lång näsa sedan de fått känna på det riktiga United - West Ham vann naturligtvis med 8-2, som var i underkant, Vic Watson gjorde dubbla hattrick d.v.s. 6 mål i en och samma match.
Men de goda tiderna ska komma åter. Vänta bara. När vår Player of the Year Winston Reid återvänder, när vår supertalang Ravel Morrison återvänder, när vår jätte Andy Carroll återvänder, när vårt spelgeni James Collins återvänder, när vår rubrikernas man James Tomkins återvänder, ja, då ska ni få se hur bra vi egentligen är. Tills dess får ni njuta av hur underhållande West Ham är.
Ödmjukast,
Leif Thomas
