West Ham - Manchester U1 - 0
Tre blytunga och välförtjänta poäng mot Man. United
För första gången sedan 2-0-segern i september 2019 har West Ham vunnit mot Man. United i ligasammanhang. Tre poäng som säkrar Premier League-kontraktet och ger möjlighet att satsa allt på Europa Conference League.
West Ham kom till spel med en startelva som förutom Zouma kan betraktas som vår bästa tänkbara och det märktes också att det finns kvalitet i det här laget och ett Man. United med svajig form skulle få problem.
Matchen började ganska piggt, men utan riktigt heta chanser åt något håll. Detta tills Benrahma skapade yta efter 27 minuter, egentligen kan inte hans skott betraktas som en målchans, men med god hjälp av De Gea gick bollen i mål och Hammers tog ledningen.
West Ham fick energi av målet, men gästerna gjorde sitt bästa för att komma in i matchen och sisådär fem minuter efter ledningsmålet sköt Antony ett skott som touchade Aguerd och gick i stolpen.
Precis före paus fick Benrahma en fin passning av Paqueta, avslutet räddades och returen försökte Benrahma spela in, men bollen stoppades av Lindelöfs hand. Straff trodde många, men än en gång fick vi ett VAR-beslut emot oss. Rätt eller fel vet inte jag (handsregeln är ju så invecklad att inte ens de som skrivit den verkar förstå den), men det är sjukt frustrerande att vi fått beslut kring straffar emot oss mot Liverpool, Crystal Palace och nu Man. United.
I andra halvlek kom West Ham ut med enorm frenesi och det kan mycket väl vara säsongens bästa halvlek från Hammers. Plötsligt fanns både kreativitet och kvalitet, vi skapade chanser på flera olika sätt och gjorde egentligen allt utom mål. Soucek avslutade ett riktigt fint anfall signerat Rice och Paqueta med att nicka in bollen via stolpen, men målet dömdes korrekt bort för offside.
Några minuter senare skallade Soucek ihop med Wan-Bissaka. Det såg otäckt ut, men båda kunde spela vidare. Det är inte första gången Soucek stångat sig blodig i West Ham-tröjan.
Man. United försökte pressa fram en kvittering, men kom aldrig närmare än några halvchanser. Slutsignalen ljöd mycket vackert och förkunnade att West Ham besegrat Man. United i ligan för första gången sedan september 2019 (en match som jag för övrigt hade förmånen att se på plats).
Det här var en match som värmde hjärtat. Vi kommer spela i Premier League nästa år, vi kan fokusera helt på Europa Conference League nu och vi spelade verkligen bra. Vi anföll kreativt och skapade chanser på flera olika sätt samtidigt som vi försvarade oss otroligt stabilt.
Kehrer gjorde förmodligen sin bästa match för oss, när Soucek spelar så här uppoffrande är han enorm till gång, Benrahma blev matchhjälte och Paqueta växer mer och mer och utnämndes till Man of the Match, men ändå är det vår unga kapten som tar rampljuset. Rice är lysande på planen och att se honom efter matchen krama om en exalterad och rörd liten kille och ge honom matchtröjan var otroligt vackert.
Nu kan vi blicka framåt mot torsdagen då AZ Alkmaar kommer på besök.
I’m Forever Blowing Bubbles!
