Fulham - West Ham0 - 1
Tre poäng gav andrum – sitter Moyes åter säkert?
Viktiga och tunga tre poäng blev ett faktum efter uddamålssegern mot Fulham. Men gör detta att Moyes sitter säkert? Och var det Fulham som var dåliga på att anfalla, eller vi som försvarade oss väl?
60 minuter innan avspark drabbades kanske vi alla lite av en chock. Både fyra, eller fem, eller sex eller sju (!) förändringar i startelvan. Helt plötsligt ska vi ha två anfallare på plan. Och helt plötsligt ska Benrahma sättas på bänken, han som kanske skapat mest av alla i claret & blue. Det var mycket som kändes udda, och ångesten växte mer och mer desto närmare avspark vi kom.
Det var med en fantastisk press West Ham inledde matchen. Högt, kontinuerligt och sammansvetsat. Men det höll inte längre än ungefär 3 minuter. Sen föll vi tillbaka och såg ut som det passiva West Ham vi varit lite för länge. Jag måste slinka in en parentes om hur bra Rice är, även i detta passiva laget sköter han sin roll exemplariskt. Det finns en teknisk kvalité hos honom som är helt utom denna värld. Varje boll som blir skickad mot honom, finns det alltid något sätt han löser sig ut ur situationen, medan andra killar i laget har svårt att slå en femmeterspassning till en medspelare, jag nämner inga namn.
Trots att Fulham hade ett fullständigt övertag i matchen, var det vi som tog ledningen. Rice bröt bollen, karaktärsenligt i mitten av planen och skickar ut bollen till höger mot Bowen. Han tog sig förbi sin ytterback och sköt in bollen mot våra två (!) anfallare i boxen. Ingen av dem kommer först, utan det gör Harrison Reed, som tacklar in bollen i egen bur. Det är med sådan tur man stannar kvar i Premier League.
Fulham fortsatte och dominerade matchen. Bollen befann sig knappt hos några vinröda fötter, och bollinnehavet hann tillslut ticka upp till 78/22. Ett extra ord bör sägas om Zoumas insats i denna matchen. Som en känguru hoppade han högst i varje nickduell och vann dem både offensivt och defensivt. Han slängde sig framför skotten med sitt liv som insats och manade på medspelare som om det är han som ska ärva kaptensbindeln när Rice lämnar. Ogbonna gör inte heller någon dålig insats, Cresswell är också bra och Fabianski stabil. Fulham kommer aldrig riktigt nära en reducering, utan vi hade alltid något som stod mellan Fulham och målet.
Däremot hade vi möjlighet att utöka vår ledning och punktera matchen. Först och främst hade Bowen ett jätteläge. Benrahma spelade bollen mot Bowen som stod nästintill ensam i straffområdet, men istället för att ta emot bollen och lägga den tillrätta, skjuter han direkt och bollen hamnar rätt i målvakten Lenos händer. Enligt mig är detta ett tydligt tecken på dåligt självförtroende. Men den största missen av dem alla var Cornets friläge, som i och för sig utspelade sig på övertid. Cornet lyckades sno åt sig bollen och skapade sig ett friläge. Ensam mot Leno, tillsammans med Benrahma, väljer han att skjuta MITT på mål. Han kunde enkelt passa till Benrahma, som lika enkelt kunde lägga bollen i mål. Något som nog grämer Cornet tillräckligt.
Nu väntar Europa-kvart innan en tung ligamatch mot serieledande Arsenal. Vi kan nog inte förvänta oss någonting här, men det är lite skönt att ha en match där vi inte har något att förlora. Tänk om vi lyckas knipa ett poäng…
Tills dess säger vi :COME ON YOU IRONS
