West Ham - Sevilla
2 - 0

West Ham 2-0 Sevilla: Historiskt, känslosamt och helt underbart

En tuff uppgift väntade när West Ham skulle vända underläget mot mesta mästarna Sevilla i Europa League-åttondelen. Men än en gång så visade den här spelartruppen att för dem, så finns det inget berg som är för högt för att bestiga.

Inför matchen pratades det mycket om ifall Antonio och Cresswell skulle hinna bli matchklara till mötet. De båda åkte på mindre smällar emot Aston Villa och blev båda utbytta under den matchen. Men sådana här kvällar är få förunnade för dem, oss och alla runtomkring West Ham så detta var såklart inget de ville missa. Båda två kom till start tillsammans med en i övrigt stark elva. Den enda som urskilde sig ifrån Aston Villa-matchen var Areola som fick chansen mellan stolparna.

West Ham startade starkt. Första kvarten så kontrollerade Hammers spelet ganska rejält. Mycket bollinnehav och tydligt tempoförande, dock utan att skapa någon riktigt farlig chans. Efter det så hade Sevilla en period där de mer och mer växte in i matchen och där och då så tänkte man kanske att matchbilden skulle förändras åt ett liknande håll som det första mötet hade där spanjorerna förde och West Ham fick backa hem. Men så blev inte fallet. West Ham svarade i stället när Sevilla försökte växla upp, och återtog kommandot över matchen. Det var dock fortsatt relativt chansfattigt fram till den 27:e minuten när Areola tvingades till en jätteräddning på El-Nesyris skott från nio meter. Sevillas, och matchens, överlägset bästa chans dittills.

Bara två minuter senare skulle i stället West Ham få en jättemöjlighet när Benrahma hittade in till Antonio efter att bollen tagit på Sevillaben. Bono räddade dock Antonios avslut och den serbiske mittbacken Nemanja Gudelj skulle precis hinna fram och rensa bort bollen framför Soucek. Gudelj och Koundé som för övrigt hade mycket svårt att hantera Michail Antonio i det felvända spelet.

I den 39:e minuten så kom äntligen det förlösande målet. Antonio med fint förarbete hittade till slut in bollen till Soucek som gick upp i luften, slog svenske Augustinsson i nickduellen och kunde mycket elegant placera in bollen i bortre nätgaveln. Kvitterat i matchserien och i halvtid kändes det som att det var ganska tydlig fördel West Ham inför andra.

Andra halvlek börjar precis som första slutade. Högt tryck och mycket bollinnehav från West Ham. Och det fortsatte så fram till det var drygt 20-25 minuter kvar att spela, när Sevilla på typiskt spansk manér höjde passningstempot och började etablera sig på offensiv planhalva. Dock fortsatt utan att egentligen skapa en enda riktigt farlig möjlighet. West Ham kändes mycket mogna och tålmodiga i både försvars- och anfallsspel. Full tid ljöd och förlängning väntade.

Väl där så var det återigen West Ham som gick för ett sent ledningsmål mest. Farligaste möjligheten skapades på hörna när Dawson skarvade bollen mot en rusande Soucek på bortre stolpen, men han hann inte riktigt dit i tid för att hinna få bollen på mål utan den fastnade i utsidan av nätgaveln den här gången.

I den 112:e så kom äntligen ledningsmålet för Hammers. Och då kanske man kan undra vem det var som fick äran att göra det här historiska målet? Jo, mannen som förtjänar det allra mest just nu. Mannen som blivit hjälte två matcher i rad. Andriy Yarmolenko. Ett skott ifrån Fornals som räddas, men ”Yarmo” är där och kan enkelt stöta in returen. Stort jubel utbröt och utöver Sevillasupportrarna så tror jag inte att det var någon, varken på plats eller från TV:n, som inte unnade Andriy det här målet. Matchklockan tickade på utan att Sevilla skapade något läge och helt plötsligt, så var West Ham United klara för en kvartsfinal av Europa League.

Idag fick vi se det West Ham igen som vi har blivit bortskämda med att se under Moyes. Det West Ham som tog sig till den här turneringen från första början. Antonio såg pigg ut igen, Rice och Soucek var fullkomligt briljanta igen och backlinjen var stabil och kändes trygg igen. Vi slog ut Sevilla i vad man brukar kalla ”deras turnering”. Och det utan vår bästa offensiva spelare den här säsongen. Den här truppen kan verkligen rubba precis vilket lag som helst, och med Bowen förhoppningsvis tillbaka till kvarten, så vågar jag knappt drömma om hur det här kan sluta. Vilken ofattbar känsla, vilken ofattbar saga med perfekt hjälte och vilken ofattbar tid att vara West Ham-supporter.