VVV Venlo - ADO Den Haag1 - 2
West Ham-Chelsea 0-1: Matchrapport från East Stand Lower.
Det är alltid lite svårt att få en objektiv överbild av en match när man är på plats och står på rad fem på långsidan bland massa West Ham supportrar som definitivt inte är objektiva i sitt bedömande. Lägg till ett fullsatt Upton Park som inte direkt höll tillbaka sina åsikter när det kom till domarinsatsen. Därför kommer matchrapporten vara präglad av just det faktumet. Med det sagt så är det alltid roligare att vara på plats och se laget live från nära håll en att sitta framför tvn.
West Ham gjorde en mycket stark insats hemma mot Chelsea och jag tyckte helt klart laget var värt minst en poäng. 18-10 i skott totalt och 5-3 i skott på mål stärker den tesen. West Ham saknar dock lite självförtroende och kvalité i de avslutande lägena, tvärtemot vad Chelsea besitter. Självförtroendet sprudlar och det är inte konstigt att Chelsea vinner matchen och att de dessutom leder ligan med fem poäng. Chelseas trupp besitter ett antal spelare som är i absolut världsklass, det finns det knappt någon som ens är i närheten av i West Hams trupp
För en utomstående har det mesta den här säsongen handlat om Chelseas backlinje, Cesc Fabregas och Diego Costa. Det är de här spelarna som fått de mesta av rubrikerna tillsammans med José Mourinho såklart. Mot West Ham var det dock två andra spelare som var snäppet bättre än övriga spelare på planen. Thibaut Courtois och Eden Hazard har visserligen fått en hel del rubriker, men inte ens hälften av vad de förtjänat. En sekvens i andra halvlek talar sitt tydliga språk. West Ham hade en stor press och tryckte på för ett kvitterings mål med Courtois stod emot alla försök som West Ham spelarna testade honom med. Mitt i West Ham pressen tog Hazard bollen på mittplan och i blixtrande fart tog han sig förbi ett par West Ham spelare och friställde sedan Ramires. Ramires gjorde en fantastisk skottfint och lurade bort Collins och sköt bollen förbi Adrian men bollen tog i insidan av stolpen. Jag vet inte hur det såg ut från tvn, men sitter man så nära som jag gjorde så inser man hur snabbt det går när Hazard bestämmer sig. Trots att man som West Ham supporter inte vill se några Chelsea mål var det svårt att inte applådera den aktionen.
För West Hams del så var det en gedigen laginsats, men även här tyckte jag två spelare stod ut från mängden, framförallt en spelare. Mark Noble, nyskrivet kontrakt, fick visserligen priset som matchens lirare men för min del hade det varit givet, Kouyate var Hazard bra i den här matchen. Han var helt ostoppbar på mittfältet, Chelsea spelarna hann inte med när Kouayte satte fart. Tyvärr saknas det en ”end product” som man säger i England, det vill säga att sista passningen, skottet är lite för dåligt för att resultera i assist eller mål och där i leder det inte till några segrar. Kouayte inledde säsongen strålande, hade en liten dip i mitten men efter afrikanska mästerskapen har han varit sensationellt bra. West Hams klart bästa spelare i dagsläget. En annan spelare som förtjänar credd, det känns som jag hyllar varje gång det är min tur att skriva matchrapport, är Adrian. Jag förstår inte snacket på vissa forum om att vi behöver en ny bättre målvakt till nästa säsong. Jag tycker Adrian är helt lysande. Hade inte så mycket att göra på Chelsea mål, som luktade offside, men gjorde någon avgörande räddning och agerar lugnt och säkert i målet, en trygg sista utpost.
Det blev inte en av de här magiska kvällsmatcherna på Upton Park, alla ingredienser fanns där dock. Fullsatt arena med relativt bra stämning, en lokal rival på andra sidan som leder tabellen och ett stort bortafölje. Stämningen var som sagt relativt bra, det saknades en West Ham vändning i andra halvlek för att taket skulle lyfta. Om vi ska vara diplomatiska så var John Terry (och hans mamma) inte särskilt populära på Upton Park och Chelsea fansen fick höra en hel del om spårvagnsincidenten nere i Paris för ett par veckor sedan. Chelsea fansen i sin tur sjöng mycket om några pokaler som de vunnit (som inte vi gjort) och en hel del sånger om deras forne favoritspelare Frank Lampard (Frank är inte heller han särskilt populär på Upton Park, om vi är diplomatiska). Trots förlusten var det en trevlig kväll på Upton Park, med en bra fotbollsmatch, lagom mycket banter mellan fansen och helt okej stämning. Det som fattades var som sagt ett par West Ham mål, då hade kvällen och resan varit fulländad.
Trots ett antal bra prestationer på senare tid går det inte att komma ifrån det faktum att West Ham nu bara har en seger på de senaste 11 matcherna. Det har gjort att Hammers har dalat i tabellen och drömmarna om Europaspel är en gång för alla krossade den här säsongen. Många skador, en hel del otur och sviktande form på nyckelspelare (vad har hänt med Alex Song?) är en bidragande orsak till det. Hammers har trots allt visat att de kan spela bra och det finns en bra grund att bygga på tills nästa säsong. Nyckelspelare och klubbärare som Noble, Tomkins och nu senast Winston Reid (tack för det!) har skrivit på långtidskontrakt med klubben och där finns en bra, egenfostrad (förutom Winston) centrallinje att bygga vidare på. Det saknas några pusselbitar och lite bredd för att konkurrera om Europaplatser på allvar, men grunden finns där för lagledningen. Ett par breddspelare och någon spetsspelare och West Ham kommer vara ännu bättre nästa säsong och förhoppningsvis utmana om Europaplatser hela vägen!
