West Ham-Nottingham 4-0
Danny, Danny Ings, Danny, Danny Ings. Ja den strofen känns helt rätt en kväll som denna. Äntligen presenterade sig januari förvärvet i målprotokollet i sin första start för West Ham.
Jag brukar inte skriva matchrapporter så ofta och det är jag glad för eftersom jag är så ruggigt nervös inför West Hams matcher. Så jag har inte helt enkelt koll på vad som hänt i matchen helt och hållet. Skulle egntligen behöva se om matchen för att ha riktig koll. Jag lovade dock Emanuel som inte hade möjlighet att skriva rapporten att jag skulle fixa den.
Det bjuder jag dock på för det är väldigt skönt att sätta sig vid datorn och få skriva om säsongens största vinst i ligan. Stor skillnad mot för förra helgen då de flesta resultaten gick oss i mot. Den här helgen är dock redan mycket trevligare.
David Moyes som har varit rejält pressad inför matchen och som kanske skulle ha fått sparken vid förlust kan vara lugn åtminstone ett tag till. Förhoppningsvis ett bra tag till eftersom det lär betyda att vi spottat upp oss i tabellen i så fall. Det enda beslutat som fick mig att höja på ögonbrynen innan start var att Ben Johnson startade som vänsterback och inte Emerson som varit bra i de matcher han spelat den senaste tiden. Men kanske ser Moyes Emerson i endast en wingbackroll?
Hur som haver West Ham började matchen bra och det kändes att det var rätt tändning, vilket man inte alltid känt den här säsongen. West Ham höll i taktpinnen större delen av första halvlek. En tilltrasslad sitiution kunde mycket väl noterat ett inledningsmål för West Ham men bollen gick via lite flipperspel i stolpen via en Forestspelare stolpeut. Vi hade många hörnor och ett par bra inlägg som borde åtminstone resulterat i något mål men det kändes som bolluslingen inte ville gå in. Jag hade helt klart vibbar från bortamötet mot Nottingham då de vann med 1-0 efter grym tur och oskicklighet från West Ham spelarna i den matchen. Så det var jobbigt att se en liknande matchutveckling idag. Första halvlek slutade mållös.
David Moyes gjorde ett byte redan i paus där Vladimir Coufal byttes ut mot Aaron Cresswell. Tjofall som kommentatorn Magnus Dahlström envisades att kalla honom hade problem med en besvärande häl. Coufal uttalas för övrigt enligt info från Tjeckien på följande sätt, Tsofall. Tycker att Coufal var riktigt bra i första halvlek. Cresswell tog hand om vänsterbacksidan och Johnson gick över som högerback.
Efter ungefär tio minuter i andra halvlek höll jag på att bryta ihop när Jarrod Bowen sköt i stolpens insida. Inte igen tänkte jag när det gäller bortamatchen mot Forest. Då hade vi en missade straff och två skott i ribbans undersida bl a. Jag orkar inte med en otursmatch mot dem igen.
Med ungefär andra halvan kvar av andra halvlek blev Lukasz Fabianski skdad i en duell där han fick en Forestspelares knä i huvudet. Efter flera minuters ompysslande av Fabiansk byttes han ut. Såg ut som hans ena öga fått ta smällen så ett blåöga lär nog dyka upp inom kort för Fabianski. In kom Alphonse Areola i målet.
I matchminut 71 hade vi äntligen flytet på vår sida då Danny Ings kunde stöta in bollen efter en passning från Bowen. Jag kunde dock inte jubla åt målet eftersom det kändes som att det kunde vara offside. VAR är riktigt jobbigt för det tar ofta bort den spontana glädjen. Här hade vi dock äntligen marginalen på vår sida för Ings var onside med några centimeter. Spelet hann bara starta om förrän Ings gjorde också 2-0 efter att Said Benrahma dribblat runt straffområdet och spelat in bollen till Ings som lyckas knäa in bollen över mållinjen. Där kunde jag jubla för det var ingen offside. Dock han jag tänka oj den tog väl inte på handen?
Fem minuter senare är det dags för mål igen, Paquetá river bollen framåt på kanten till Benrahma som passar Rice. Kommer julen två månader för sent för det dök upp sången bjällerklang i huvudet vid 3-0. Declan Rice fick bollen utanför straffområdet och sköt in bollen mycet snyggt i burgaveln. Så skönt där kunde jag andas ut och kände att tre poäng var klart även om det återstod någon dryg kvart av matchen. Rice för övrigt min man of the match.
Precis nu medan jag sitter och skriver gjorde Man City 3-0 borta mot Bournemouth vilket jag tackar för. Visserligen en halvlek kvar men det får City inte tappa.
I matchminut 85 fick Michail Antonio som byts in i stället för Danny Ings också göra mål när Pablo Fornals, även han inbytt, driblade sig till ett bra läge i straffområdet där han gör ett fint inlägg till Antonio som kraftfullt nickar in 4-0. Merry Christmas all Hammers!
Så grymt skönt med vinst och väldigt skönt att skadeeländet som vi dragits med den här säsongen förhoppningsvis verkar lätta. Lucas Paquetá var tillbaks vilket var skönt även om man han bli rädd när han låg och tog sig mot sin skadade axel igen i första halvlek. Kurt Zouma verkar också vara på väg tillbaka eftersom han deltagit i träning i veckan. Något även Maxwel Cornet varit med i efter att ha skadat sig i början av oktober. Han har verkligen haft otur med sin efterhängsna vadskada.
Lite tråkigt var det att Jesse Lingard som byttes in för Forest blev utbuad varje gång han rörde bollen. Även om jag förstår det efter sommarens transferturer som gjorde att det inte blev West Ham igen för honom.
På onsdag väntar nästa match. Förmodligen svårast tänkbara motstånd i ett mycket formstarkt Man United i FA-Cupens femte omgång. Men det bekymret tar vi då.
Till sist matchdata.
West Ham United: Fabianski (Areola 69), Coufal (Cresswell 46), Aguerd, Ogbonna, Johnson, Rice ©, Soucek, Paquetá (Lanzini 83), Bowen, Benrahma (Fornals 83), Ings (Antonio 84).
Subs not used: Scamacca, Downes, Kehrer, Emerson.
Goals: Ings 70, 73, Rice 78, Antonio 85
Nottingham Forest: Navas, Williams, Worrall ©, Felipe, Lodi (Toffolo 77), Freuler, Shelvey (Ayew 67), Colback, Gibbs-White, Johnson (Surridge 86), Wood (Lingard 77).
Subs not used: Hennessey (Mv), Mangala, Danilo, Scarpa, Dennis.
Domare: Jarred Gillett
Publik: 62,469
