Hammarby - Helsingborg2 - 2
West Ham United FC- Sheffield United FC: Utslagna
Trots en fin start och ledning i halvlek blev de inte den där revansch många av oss hammers utkrävt. En lite turlig kvittering i mitten på andra blev startskottet när himmel blev till helvete.
Denna matchrapport kommer av förklarliga skäl inte bli riktigt lika omfattande som de brukar.
Vi som försökte följa matchen under tisdagskvällen fick göra detta genom liverapport, twitter och till viss mån radio då stream saknades.
De var ett West Ham som beräknat kom till start med flera nya spelare i startelvan i jämförelse med tidigare matcher under säsongen. Hela nio ändringar hade gjorts i elvan sedan vinstmatchen mot Crystal Palace, där Sakho och Valencia kanske var de mest intressanta namnen. Även Ravel var tillbaka i startelvan sedan allt tumult i somras.
Matchen
I och med att Sakho och Valencia återfanns i anfallet tändes hoppet om ett snabbare och lite direktare spel på offensiv planhalva, o även om de utan stream var svårt att skaffa sig någon större uppfattning av matchen kändes de genom radio och liveuppdateringarna som om detta också blev fallet(åtminstone till en början).
Hammers tog omgående tag i taktpinnen och trion Ravel, Sakho och Valencia kom tidigt att hota backlinjen i Sheffield. Några halvlägen uppstod tidigt under första halvlek, där valencia var närmast att ge Hammers ledningen. Det skall dock tilläggas att Sheffield inte på något sätt var ofarliga men känslan var ändå att hemmalaget var aningen skarpare. Det föll med andra ord ganska naturligt när West Ham genom nyförvärvet Sakho tog ledningen i den 40:e minuten. Målet kom till genom att Morrison släppte ut bollen till ynglingen Burke som får med sig bollen på högerflanken. Han serverar sedan Sakho på främre stolpen och senegalesen gör inga misstag, 1-0. Vilken debut på hemmaplan för Sakho.
I upptakten av andra halvlek är de tidigt Sheffield United som tar tag i matchen genom ett snabbare passningsspel och högre utgångspositioner lyckas man drygt tio minuter in i halvleken att kvittra genom Winston Reid. Jo ni läste rätt, den så vanligt stensäkra West Ham-backen fick efter en tilltrasslad situation bollen oturligt på sig vilket helt ställde Jussi i målet, 1-1. Efter målet hade nog de flesta förväntat sig en forcering från West Hams sida, men de blev snarare elva chockade spelare som från början av första halvlek tappat allt vad spel heter. Det skall också tilläggas att målskytten Sakho utgått i halvlek med en befarad skada, hur illa detta är återstår att se.
Den sista halvtimmen byter lagen halvchanser med varandra men känslan var ändå att Sheffield är de laget som är lite vassare. Inget av lagen lyckas dock få hål på varandra under ordinarie matchtid. Förlängning väntar.
Förlängningen blev ingen större skillnad mot slutet av andra halvlek, lagen byter någon halvchans med varandra och det känns i ärlighetens namn ganska lojt från Hammers sida. Intensiteten från första halvlek känns som bortblåst. Förlängningen är i själva verket en transportsträcka till straffarna, så är tyvärr känslan i radiosoffan och så blir de.
I strafflägningen följs lagen åt fram tills 4-4(mål från Noble, Downing, Zarate och Poyet) då Valencia lägger upp bollen på straffpunkten, stegar fram och får ingen riktig träff på bollen...Howard kan rädda. Doyle gör sedan inga misstag och lägger bollen till vänster och finnen till höger, Sheffield United vidare och West Ham utslagna.
Tankar om matchen
När man åker ut mot ett League 1 lag och dessutom Sheffield United som kommit att bli något av ett ”hatlag” de senaste åren så går de väl inte att hitta så mycket positivt? Vid första anblick är svaret givetvis nej, vid en djupare analys är svaret inte lika självklart. Klart att alla ville vinna matchen men första halvleken från Sakhos och Valencias sida var enligt rapporter mycket bra. Dessutom gör den 17-årige Burke en formidabel insats i sin riktiga debut för A-laget. Ravel för också sin första match på nästan 9 månader i West Ham-tröjan även om han enligt samma rapporter var aningen ringrostig.
Nu är de istället fullt fokus på ligan, och senare kommer FA-cupen där vi får försöka ta revansch. Detta är helt enkelt livet som Hammer, en fantastisk match följs av något inte lika fantastiskt. Men de är trots allt klubben vi älskar, och världens bästa klubb. Vi kommer alltid igen.
Up the Hammers!
