West Ham United- Manchester City
Fyra raka matcher utan förlust. Detta mot fyra klubbar som har höga ambitioner om både Premier Leauge och Europaspel. Läget i och runt West Ham har förändrats, det märker man inte minst när 1-1 mot Manchester City känns surt.
Inledningsvis var det dock City som hade mest bollinnehav. West Hams backlinje fanns lågt ner i planen och framförallt rätt på planen. Backuppsättningen är väl förvisso West Hams akilleshäl men hylla de som hyllas bör, grabbarna har gjort det bra där bak. Masuaku och Coufal presterar bra där den förstnämnda har återfötts i en ny pigg skepnad. Masuaku gjorde förövrigt sin 100 match för West Ham vilket som får ses som stort, grattis Arthur. Men det skulle dock vara Coufal av de två som skulle ligga bakom ledningsmålet. I den 17:e minuten jagade Soucek ifatt en tveksam handboll och passade bak till sin tjeckiske lansman som slog in ett fint inlägg till en cykelsparkande Antonio och 1-0 till West Ham. City spelarna var uppenbart upprörda över situationen med Soucek, absolut den kan diskuteras men man kan inte sluta spela för det. Minst tre spelare i City slappnar av och gör inte jobbet och det ökar också chansen för West Ham att få in bollen i boxen.
West Ham hade fler chanser till att utöka sin ledning och utnyttjade de få misstagen som City stod för. Ett par minuter efter 1-0 målet kom Antonio fri mot Ederson men denna gången kunde Garcia komma ikapp och bryta. Om VAR nu ska vara ett ämne som ska diskuteras efter varje situation så hade Garcias brytning absolut kunna resultera i en straff för West Ham men den gör inte det, och det är kanske rätt. Likaså kan man säkert från någon vinkel se situationen med Soucek som en hands, ur andra vinklar inte. Efter denna situationen kändes matchen väldigt komfortabel. City hade inte mycket fantasi i sina uppspel eller anfall och West Ham pressade på och låg rätt på planen. West Ham går till halvtid med en 1-0 ledning.
Andra halvlek börjar med ett City byte. Aguero gick ut och Foden kom in. Foden behövde bara fem minuter på planen för att få fram en kvittering. Foden tog emot bollen i boxen och vände tjusigt runt och kunde placera bollen bakom Fabianski. Här var det nog många som trodde att City skulle lägga i en växel till och att bollen knappt skulle hinna upp till mittlinjen innan den fick hämtas i Fabianskis mål igen. Men nej, City agerade som de hade gjort under mestadels av matchen, passivt. West Ham försökte skydda sin poäng men försökte ändå att anfalla när tillfällen gavs. Fornals hamnade i ett friläge mot Ederson men blev antagligen stressad utav målvaktens utrusande samtidigt som City försvararna kom snabbt bakom. Fornals felbedömer och skjuter istället enkelt i Edersons bröst höjd.
De sista fem minuterna skulle vara svettiga för alla som sympatiserar med West Ham. De Bruyne hade ett farligt inspel till Sterling som Fabianski klarade av. Mahrez hade ett bra läge ur en snäv vinkel på övertiden som Fabianski återigen skulle klara av.
West Hams försvar höll tills domaren blåste av matchen vilket självklart kändes otroligt skönt. Däremot har West Hams form de senaste matcherna vaggat in oss supportar till att våga hoppas på att detta är vårat år. Även fast 1-1 speglade matchen ganska väl så var det City som var närmst en reducering i slutet. Därför känns det komiskt på ett sätt att som West Ham supporter just nu sitta och gräma sig litegrann över att vi bara fick med oss en poäng från matchen, mot ett av världens bästa lag ska tilläggas. Känslan som West Ham ger mig just nu känns likadant som säsongen 2015. Jag gillar denna känslan för tillfället och jag vågar nästan tro att det är vårt år.
Jag kommer garanterat få äta upp detta
”Alexa change song from Supersonic- Oasis to Champions League Anthem”
Come On You Irons!
