Varför ligger Little Wigan tvåa i Premier League?
Som Wiganfantast blir man lite rädd av höstens alla framgångar. Risken är stor att vid minsta motgång visar sig belackarna från sin sämsta sida och man kan plötsligt hamna i en annan situation än den man är van vid. Vad gemene man knappast känner till är att Wigan har varit ett vinnande lag i många år.
Det enklaste svaret på rubriken är givetvis att man har tagit näst mest poäng av alla lag, men det är bara resultatet av matchutgångarna som har gett alla dessa poäng. I grund och botten ligger en stark vilja att inte hamna i en förväntad kamp mot nedflyttning. Paul Jewells koncept för framgångarna har varit att spelarna har lärt sig att vara ödmjuka mot motståndet, att vara sig själva, att tro på sig själva och att spela sitt eget spel oavsett vilka man möter.
Matcherna har oftast slutat i Wigans favör och inget av deras fans klagar på otur eller dåliga domslut. För två år sedan när klubben spelade i div 1 (numera Championship) för första gången var det annat liv i luckan. Wigans fans var på fullaste allvar övertygade att det hade gått ut ett hemligt dekret inom FA där domarna i tveksamma fall skulle döma mot laget.
Frågan är om standarden på domarstaben i Premiership är så mycket bättre än i Championship, jag kan inte ge något svar själv, men överlag verkar de vara duktiga. Att de har favoriserat Wigan verkar långsökt. Nej, lagets framgångar ligger på det sportsliga planet.
Lite historik.
Senast Wigan slutade på undre halvan av serien var så långt tillbaka som 1994/95. De som minns Ravellis straffräddning förstår att det är ganska länge sedan. På den tiden återfanns klubben i engelska fjärdedivisionen och man slogs bl a med storheter som Hereford, Rochdale och Torquay. Alltsedan dess och även före 1994 fanns en märklig inre kraft i Wigan att en gång bli en mäktig fotbollsklubb. Fansen har ställt oerhörda framgångskrav på Latics. Grunden i dessa krav ligger förmodligen i det faktum att världens bästa rugbyklubb under 80-talet hette Wigan Warriors! Det kan inte ha varit lätt att vara fotbollsfantast i Wigan under sådana omständigheter. Man ville jämföra sig med Warriors, man ville också få sin del av solens glans även om framgångarna rörde sig om en annan (läs: konkurrerande) sport.
Efter säsongen på nedre halvan har klubben visat sig på styva linan, kolla in tabellen:
säsong divisionsnivå slutplacering
oaktat namn
1995/96 4:e 10
1996/97 1
1997/98 3:e 11
1998/99 6 Utslagna av Manchester City i playoff.
1999/00 4 Utslagna av Gillingham i playoffinal.
2000/01 6 Utslagna av Reading i playoff.
2001/02 10 Paul Jewell anländer.
2002/03 1 100 poäng !!
2003/04 2:a 7 30 sekunder från playoff.
2004/05 2 Hård kamp med Ipswich
Fortsättningen följer i Premier League.
Jewell-effekten håller i sig även i Premier League. Man började spelet i högsta divisionen med bästa tänkbara motstånd när mästarna Chelsea styrde kosan norrut. Den matchen verkar nästan kultförklarad redan nu eftersom Wigan visade att man inte vill vara strykpojkar – ännu.
Charltonmatchen var en sämre insats, möjligen trodde spelarna att den skulle bli lättare än premiären, men Charlton spelade oerhört inspirerat och vann välförtjänt.
Sunderland hemma blev en avslagen historia, men Wigan kunde ganska lätt hålla undan efter en straff redan i andra minuten. Sunderland hade för lite kunnande för att på allvar hota Wigan. Första segern var ett faktum och hela staden var i ett lyckorus.
West Bromwich borta var en riktig fightermatch. Det var två ganska jämna lag som möttes, men Wigan hade revasch att utfordra och gav sig inte förrän segerbollen satt i nätet med bara sekunder kvar.
Middlesborough hade spelat i UEFA-cupen på torsdagen och blev ganska möra efter 70 minuter. Det oavgjorda resultatet kunde ses från två håll, i slutet var Wigan närmast segern, men om Middlesborough inte hade cupmatch i veckan skulle matchen slutat med bortaseger.
Everton spelade defensivt mot Wigan, självförtroendet verkade bortblåst efter stora svårigheter att göra mål. Wigan vann med 1-0 ganska förtjänt, men ingen skulle klaga på oavgjort.
Boltonmatchen var ett riktigt derby. Man hade snackat om den ända sedan Wigans avancemang blev klart. Bolton hade också spelat UEFA-cupmatch på torsdagen och orkade inte ge sitt bästa mot Wigan som slet till sig en ny seger.
Newcastle kom till JJB med Michael Owen som togs hand om på hårdast tänkbara sätt av Wigans försvar. Att diskutera om Shearers nick är onödigt då han ruffade DeZeeuw för att komma till. Wigan hade nog lite flyt med en domare som blåste av matchen 40 sekunder för tidigt när Toons låg på som bäst för en kvittering.
Aston Villa låg ganska risigt till i tabellen när Wigan kom på besök. Detta ville man rätta till och spelade väldigt disciplinerat och bra, men här hade Jewell en annan taktik än den vanliga. Man kontrade ut Villa och vann med 2-0.
Fulham visade samma fina tåga som Aston Villa veckan innan och höll på att punktera hela föreställningen på 15 minuter. Men mycket tur och vilja fredade John Filans mål. Adde kom in på slutet och Wigan kunde trycka på i slutet. Segermålet kom på stopptid, men Fulham var nog det bättre laget.
Summa summarum.
Ett tätt försvar och ett bra mittfält löser de flesta problem med överlägsna motståndare. Krydda med några snabba anfallare och plötsligt kan matcherna sluta hur som helst.
Härnäst väntar Portsmouth, all respekt till dem, men sedan kommer storheterna slag i slag. Efter de följande matcherna lär tabellen se helt annorlunda ut i toppen: Wigan möter i tur och ordning: Arsenal, Tottenham, Liverpool, Chelsea, Manchester United och Charlton.
Laget har inga krav på sig att lyckas i dessa matcher – det kan bli vårt öde – tänk om de tar massor av poäng och tar sig till Europa nästa säsong.
Vi är inte redo för detta !!
Slå oss, stånga oss, gööör någonting ….
Vi vill inte spela Champions League eller UEFA-cupen ….. inte än. Vi vill bara inte åka ut.
: )
