En kylig kväll på Upton Park
Stelfrusna hemmaspelare hann inte värma upp inför matchen mot ett piggt och glatt Wigan.
”Som en dag på jobbet” tyckte Jason Roberts efter matchen mot West Ham. ”Deras backar var lika söliga som alla andra”, sa Henri Camara. Jason och Henri har aldrig sagt detta, men så kan man sammanfatta matchen på ett enkelt sätt.
Paul Jewell hade för dagen valt att starta med Gary Teale på mittfältet och Mattie Jackson i backlinjen. Den mest glädjande nyheten var att David Wright återfanns i truppen efter tiden i Norwich, ikväll satt han på bänken. Alan Pardew kunde mönstra Hayden Mullins direkt, hans skada var tydligen inte allvarlig.
Matchen blåstes igång av domaren Bennet och sedan var det dags för The Wigan Show. Camara började med att runda målvakten Carroll, men bollen åkte ut över kortlinjen. Strax därefter var Roberts framme och testade lyckan, men skottet blockades bort. Det tog 20 minuter innan hemmalaget lyckades få bollen till Wigans planhalva, det stod klart från början att bortalaget var här för att vinna.
West Hams Anton Ferdinand slog en frispark som gick utanför. Det var hemmalagets enda avslut i första halvlek. Det visar hur överlägsna Wigan var i matchen och hur stark självkänsla de har. Bullard testade ett långskott efter en halvtimmas spel, men Carroll var med på noterna.
West Ham valde att starta med fem spelare på mittfältet och det blev trångt på planen när 21 spelare sprang omkring på ena halvan hela tiden. Därför var det förlösande när Camara fick en lidnersk knäpp och för en gångs skull passade bollen till Jason Roberts som lätt kunde hålla undan för Collins och göra 0-1. Det var en rättvis ställning, det tyckte även de 34000 på läktaren som njöt av de blåvitas uppvisning.
Ett måls försprång är inte mycket att hänga i granen, en tjongboll från hemmalaget kan ju plötsligt förändra hela matchen. Det kändes bäst om man gör ett mål till innan halvlek. Roberts kom från vänster och ville kolla om Camara kunde kuta från Konchesky och slog en öppnande passning. Visst kunde han det och inte nog med att han var snabbast. Camara kan göra mål med VÄNSTER fot också. Tänk så mycket man kan lära sig om sina spelare i en och samma match. Paul Jewell var i extas.
Andra halvlek var ett sömngångarpiller. Wigans defensiv var effektiv och framgångsrik. West Ham kämpade och kämpade, Alan Pardew manade på sina pojkar och började fundera på sista bytet. Först när det var 10 minuter kvar släppte han in Aladiere. Ungefär samtidigt tog Paul Jewell ut Henri Camara. Plötsligt blev det liv på läktaren, det buades överallt och man kan undra om det berodde på om utbytte Harewood hade varit dålig, om hela laget hade varit dåligt, om man ville ha Pardews huvud på ett fat eller om Aladiere uppfattas som en grodätande gnygubbe för att han inte platsar i startelvan för inte tusan buade de för att deras gamle hjälte David Connolly släpptes in på planen – ånej, absoluuut inte.
Wigan drog ner ridån för West Ham redan i första halvlek, detta var ett styrkebesked som heter duga. Vinnarhuvudet är påsatt igen och det ser bra ut inför fortsättningen. West Ham gör nog rätt i att glömma vad de upplevde denna afton. Men 40+ poäng lär båda lagen fixa, snart kan vi börja planera för säsongen 2006/2007.
Några fakta (West Ham först)
Skott 4-8
Skott på 1-4
Hörnor 5-4
Bollinnehav 50-50
Publik 34131, de flesta frös hela matchen.
: )
