Tisdagsunderhållning: Reading-Wigan.
Lagen som möttes redan 1978 (för Wigan är det längesedan!) i gamla fjärdedivisionen har sakta men säkert klättrat uppåt i seriesystemet. För första gången någonsin möts de på Madejski Stadium som lag i Premier League i morgon.
Först ett tillrättaläggande om Julius Aghahowas övergång till Wigan. Överlycklig över kapet och i all hast missade jag att hans arbetstillstånd skall prövas imorgon. Grönt ljus från immigrationsmyndigheten och Aghahowa spelar i den vackra blåvita dräkten hemma mot Pompey den 3 februari. För övrigt kan nämnas att anfallaren Edu från norska Lyn som tränade två veckor med Wigan åkte vidare till Portsmouth för att eventuellt skriva kontrakt där.
Inför Reading-Wigan.
Behövs någon införrapport inför matchen i Reading? Alla vet väl att Royals spelar som i trans och Wigan gör det absolut inte. Utgången kan kännas given med tanke på Wigans totala oförmåga att servera öppnande passningar till anfallet och ett försvar som till viss del inte hör hemma i den här serien.
Läget i Wigan.
Det har gått en dryg vecka sedan Wigan skämde ut sig hemma mot Everton. Ett 90 minuters slitande, frustande och stånkande resulterade bara i ett stort öööhööö. Det är tydligt att Paul Jewell känner nackhåren resa sig av frustration. Ingenting han gör för tillfället fungerar som det är tänkt. Förklaringen har främst varit saknaden av nyckelspelare. Visst kan Scharner, Camara och DeZeeuw räknas dit, men vem köper en sådan förklaring? Är inte försäljningen av Teale ett litet skräckexempel på hur det inte borde gå till i en Premier Leagueklubb? Saknaden av Teale är påtaglig eftersom både Valencia och Cotterill inte är några naturliga spelbreddare. Valencia var vid övergången inte spelklar efter skada och 19-årige Cotterill får bära hela ansvaret på höger mittfält.
En annan nyckelspelare, Lee MacCulloch, var avstängd några matcher och Kilbane klarade inte att axla manteln på vänstersidan. Nu när PJ har värvat hem en anfallare kan Macca återgå till sin gamla position. Det kommer med all sannolikhet att stabilisera ett tröttkört mittfält. Skoko verkar dock ha kommit in i sin ordinarie spelstyrka och med lite hjälp från flankerna kan han öppna de flesta försvar.
Backlinjen tappar DeZeeuw, det ser ut som om hans tåskada innebär slutet för hans karriär. Det är beklagligt, men hans frånvaro borde inte betyda att Wigan rasar mer i tabellen. Andreas Granqvist har än så länge visat bra spel i England och han kan bli den nye försvarsklippan.
Ryan Taylor har nog kommit tillbaka i god form. Han var strålande i B-lagets match mot Newcastles ungdomar (1-1, Johansson) och lär spela högerback mot Reading.
Kirkland står i mål och veteranen Filan sitter på bänken.
Allt kan falla på plats med bara små enkla medel och det verkar som om PJ har lyckats.
Läget i Reading.
Laget kommer från en segermatch mot svåra Birmingham på bortaplan i FA-cupen. Även om de inte mönstrade det absolut främsta manskapet lyckades de ta sig vidare vilket tyder på ett bra kollektivt lagspel. Readings spelare och fans trivs med tillvaron och det sätter tydliga spår i självförtroendet.
Skadorna rapporteras till anfallaren Doyle samt backarna Sonko och det ungerska lånet Peter Maté. Kitson spelade mot Birmingham i helgen. Han klagade på tuff uppvaktning från Birminghams back Matthew Upson. Det är ett hårt liv att vara fotbollsspelare i England.
Det råder väl inget tvivel om att Reading räknar med att köra över Wigan eftersom gästerna inte gjort ett riktigt spelmål i ligan sedan 23 december. Å andra sidan är Wigan fortfarande oberäkneliga på bortaplan och med Caleb Foley som avlastare åt Emile Heskey vet man aldrig hur det skall sluta.
I höstas vann Wigan en rätt medioker match med 1-0. Det är upp till bevis för Reading att kämpa ner ett tungt Wigan på hemmaplan.
Matchen visas live i fyra satellitkanaler, bland annat i Art Sport 5. Obs att matchstart är flyttad till 2100 svensk tid.
William Hills odds är 1,72-3,25-4,20.
Väl mött.
: )