- -
Wigan nere på jorden igen
Veckan efter den mycket respektingivande segern mot ditintills obesegrade Chelsea var det dags för Wigan att försöka bygga en svit. Denna gång väntade tufft spelande Hull på bortaplan. Vi fick se ett uddlöst Wigan, som efter att inte ha utnyttjat det spelövertag man ofta hade, fick vandra hem molokna.
Man tänkte sig att det skulle kunna vara ett Wigan till bredden fyllt med självförtroende som kom ut för matchen på KC Stadium mot Hull. Segern mot Chelsea var lika välbehövlig som oväntad, och hemmalaget imponerade verkligen! Detta var något som Hull skulle få sota för, var det tänkt… Roberto Martinez ställde också samma lag på benen som senast, i hopp om att de skulle fortsätta rida på framgångsvågen.
Första halvlek
Under matchinledningen är det Hull som står för de flesta farligheterna. Precis i matchinledningen uppkommer en straffsituation som kunde ha blivit omdiskuterad. Nick Barmbys skott tar på en Wiganförsvarares arm, men domaren avvärjer.
Ett par chanser till blir det, och de består av ett lättplockat långskott av Dean Marney, och ett farligt inspel av Stephen Hunt. Redan nämnde Barmby möter, men avslutet går dock ett par meter utanför.
Wigans första farlighet tillkommer genom nyförvärvet Mohamed Diame, efter knappa tjugo minuter spelade. Hans långskott blir dock fruktlöst, om än relativt tätt utanför. Detta åtföljs av ytterligare distansförsök, där Hulls Geovanni skjuter ett pressat skott över mål, och Jason Scotlands boll går tätt utanför stolpen!
Hull, och Jan Vennegoor of Hesselink, sticker sedan emellan med en nick som går ganska tätt utanför.
Efter denna period är det gästerna som för spelet, dock utan att skapa de där riktiga lägena. Hugo Rodallega är nära när en långboll bommas av Boaz Myhill i Hullmålet. Boxningen blir halvdan, men Hugo får inte fatt i bollen som förlöper till en, vad det skulle visa sig resultatlös, hörna. Assisterande domaren vinkade i detta läge för offside, och Phil Brown i Hulls tränarstab var inte vidare munter…
Wigan fortsätter sedan att hålla i bollen, och spelar stundom vackert, stundom sävligt. Inga fler chanser fick vi se i denna första halvlek, och Latics måste se över sitt tempo och sin vilja att gå mot mål. Man är ofta ett vackert spelande lag, med många passningar, men den där direktheten saknas alltför ofta.
Andra halvlek
Efter tio minuters spel av andra halvlek får Wigan ett läge via en semikontring. Man spelar sig ut till höger, och Charles N’Zogbias inlägg når sånär en Laticsanfallare. Paul McShane är dock påpassligt framme och petar bort bollen från farligt område.
I andra går Wigan ner sig ännu mer i tempo; detta trots det relativt låga i den första halvleken; och tillät Hull få ta mer kontroll över matchen. Det skulle straffa sig.
Efter knappa timmen får Hull en av få hörnor, men ack så effektiva man var där denna eftermiddag. Vennegoor of Hesselink möter klockrent med pannan, vid första stolpen, och 1-0 är ett faktum. Ett mycket snyggt hörnmål, men det kändes onödigt av Wigan att inte utnyttja möjligheten till att riktigt ta över matchen.
En av mycket få Latics-chanser stod Jason Scotland för. Den ”hårfagre” anfallaren försökte med ett långskott, liknande den första halvlekens. Denna gång var det dock alltför löst, och gick sedermera utanför målramen.
Märkligt nog fick vi inte se ett Wigan som höjde tempot, och fyllde på framåt. Det var väl mycket av ”kvadraten”, och ingen riktig fart på varken passningarna eller spelet. Istället fick vi se raka motsatsen av Hull. De visade på ett distinkt sätt hur man gör mål. De spelade ut bollen på kanten, och satte snabbt in ett inlägg som Geovanni mötte med högerdojan, och vips; 2-0 låg i buren bakom Chris Kirkland! Hullstjärnan fick stå ensam i straffområdet och möta bollen med en volleyträff.
Med knappa kvarten kvar får vi se en dubbelchans. Hull spelar sig fram via Paul McShane och inbytte Kamel Ghilas, men Dean Marneys skott, återigen, för tamt. Jason Scotland och Hugo Rodallega svarar med samspel i nästa anfall, men ”Rodagols” spektakulära volleyförsök ser sitt öde långt utanför målstolparna.
Det är ett långsamt spelande Wigan vi får se. Ingen energi och fart, och attityden är sannerligen inte densamma som vi fick bevittna mot Chelsea förra helgen. Man går inte in på mål, utan försöker hela tiden spela, spela, spela… Det blir fruktlöst, och Hulls handbollsförsvar har inga som helst problem att reda ut ”stormen”, om där nu fanns någon.
Dryga fem minuter från ordinarie slut kommer så ett byte som nog var önskat av många. Charles N’Zogbia byttes mot vindsnabbe Scott Sinclair, som skulle spela sin roll trots denna korta tid…
Bara ett par minuter senare är det nämligen han som reducerar för Latics, och inger ett visst hopp åt alla supportrar. Det är den andre inhopparen Jordi Gomez skott som ligger bakom målet. Boaz Myhills räddning når till slut Scotts skalle, och lobbnicken innebär 2-1!
Av kvitteringsjakten blir dock inte mycket. Det närmaste man kommer är ett distansskott signerat Mohamed Diame, men den bollen seglar dock långt över. För att skapa lite tryck under den långa tilläggstiden (fem (!) minuter) slängs Marlon King in på topp, istället för mittfältaren Hendry Thomas. Latics fyller dock inte på tillräckligt, och skapar således inget egentligt tryck, och Hull vinner.
Sammanfattning
Segern ter sig tämligen rättvis, trots att Hull inte alls visar upp något bländande spel. Istället är det Wigan som bjuder in Hull, är känslan man får som åskådare. För när Wigan sätter upp tempot, och visar attityd, då spelar man bra! Passningsspelet är också stundtals mycket fint, men idag saknar man farten och rörligheten i spelet. Man slår heller inte tillräckligt många inlägg och –stick. Man kommer helt enkelt inte in på Hulls mål. Första halvlek kvitterar ut betyget godkänt, även om passningstempot lämnar mer att önska. Andra halvlek var i stort sett ett enda stort sömnpiller för den Laticsfrälste. Hull, å sin sida, utnyttjar sina fåtaliga möjligheter, och visar på en helt annan vilja för mål, och en helt annan tuffhet. Man har insett sin situation, och utnyttjar sina lägen, något som Wigan bör inse detsamma snarast. Spelmässigt imponerar de inte särskilt, men de är tighta bakåt; må så vara att Wigan inte utmanade tillräckligt. Det krävs en annan vilja.
Nästa möjlighet till att bevisa detta är hemma mot Manchester City, och varför inte fälla ett penningstint storlag till på DW Stadium?
Hull City-Wigan Athletic 2-1 (0-0)
Mål: 1-0 (60) Jan Vennegoor of Hesselink, 2-0 (68) Geovanni, 2-1 (86) Scott Sinclair
Gula kort, Wigan Athletic: Charles N'Zogbia och Jordi Gomez
Publik: 22 822
Statistik:
Bollinnehav: 55% - 45 %
Skott: 11(6) - 13(5)
Hörnor: 4 - 2
Frisparkar mot: 14 - 8
Gula kort: 0 - 2
