EXKLUSIVT: SvenskaFans möter Roberto Martinez: Vi börjar försiktigt...
SvenskaFans Wiganredaktion mötte upp med Wigan när laget hade träningsläger i Östersund. Där träffade SvenskaFans Roberto Martinez för en intervju om hans första år i Premier League, tiden som spelare och framtiden, bland mycket mer. I dag lämnar vi dock de orden åt sidan – och låter i stället inleda med några reflektioner och egna tankegångar.
“Hello (Palacios), how are you doing?”
Roberto Martinez möter upp med ett leende. Som alltid. Är det något som har fångat mig med Wigans tränare sedan ett år tillbaka så är det hans öppenhet. Och vänlighet. Han verkar så otroligt trevlig – och det första intrycket gav mig inte anledning att ändra på den åsikten.
Genom Östersunds FK:s styrelseledamot Daniel Kindberg hade jag fått möjlighet att vid mitt besök i Östersund på den utomordentligt fina Jägarvallen träffa några ur Wigans trupp (tack, Daniel).
Det såg jag fram emot. Det skulle bli stort. Kanske blev jag lite nervös, för visst kände jag hur det drog och slets i magen. Men jag trodde givetvis att det var något annat.
Något helt annat.
För jag är alltid helt ”cool”, aldrig nervös på så sätt att jag ska träffa någon jag ser upp till. Möjligen nervös för intervjusituationen eller mötet med en okänd. Men den här gången kanske det var så?
Allt känns dock mycket bättre så fort jag får träffa på Roberto och får mina intryck bekräftade. Vi skulle egentligen ha pratat då i början av träningen, men laget var sent.
I stället följer jag träningen, ser hur storstjärnor och anonyma talanger passar bollen med stor ackuratess, nickar med fin finess.
Tar några fina bilder på mitt intervjuobjekt, James McCarthy. Men kameran var lurig, den jäkeln. En del bilder försvann. Men några bilder blev det, som ni ser.
Träningspasset var upplagt med idel bollövningar. Antagligen en bra start på träningslägret. Lagom ansträngande.
Jag slås av glädjen och samhörigheten bland våra grabbar. Sammanhållningen verkar vara på topp. Här syns inte finnas plats för några divafasoner utan det känns verkligen så som Wigan Athletic beskrivs:
Som en familjeklubb.
Även om en klubb är relativt stor så är den ingrediensen enormt viktig. Den behåller ödmjukheten, den för laget och hela klubben samman på ett fantastiskt sätt.
Den gör så att du spelar för Wigan Athletic.
På bilden ser du en fantastiskt glad Mohamed Diame. Momo verkar vara en riktigt härlig människa. Han var glad precis hela tiden och fyrade av det ena jätteleendet efter det andra. Jag bara väntade på att få en perfekt bild. Och visst blev den bra?
Så efter träningen stannar Roberto kvar för att prata med mig, medan laget får ge sig av i förväg. Precis som många andra tränare kan han komma med långa haranger som svar – ofta säger de kanske inte så mycket – men alltid med ett trevligt bemötande.
Vad vi pratade om? Tja, det får ni läsa nästa gång…
