KRÖNIKA: Ett besked som väcker hopp och engagemang
En kärlekstriangel bestående av Roberto Martinez, Dave Whelan och deras älskade Wigan Athletic blev ohanterligt för Aston Villa. Robertos goda hjärta och lojalitet håller honom hårt kvar i det nya Wigan som han själv bygger upp. Hans besked är av glädje och en kick för hela föreningen liksom för fansen. Undertecknad känner redan hur blodet rusar…
En till stora delar svår säsong för Wigan Athletic avslutades fantastiskt när laget räddade Premier League-platsen i sista omgången borta mot Stoke via seger, 1–0. Bilderna från firandet vittnade om vilken speciell klubb Wigan är, trots de ständiga kommentarerna om ett ”tråkigt lag” med ett skralt intresse.
Den familjära stämning som Roberto Martinez så varmt talade om med mig i fjol somras, under träningslägret i Östersund, den syntes verkligen genuint. Ordföranden Dave Whelans överlycka, ryktesomgärdade anfallsstjärnan Hugo Rodallegas champagnesprut på densamme – inte minst Roberts hjärtinnerliga omfamning av vännen, eldsjälen, ordföranden Dave Whelan. Sällan, tänker jag, har en kram känts så god – och sällan har den sett så hjärtligt kärleksfull ut. En puss på kinden, och tack för förtroendet, mr Chairman.
Dave Whelan har tydligt påtalat sitt omfattande förtroendekapital för ibland ifrågasatte Roberto Martinez. ”Ingen tvekan om att han kommer att träna ett topplag i Europa, han är Europas bäste unge manager”, har det låtit. Den magnifika säsongsavslutningen torde vara nog för även den allra mest ambivalente supportern. Om inte, så lär beskedet som kom i förra veckan vara närmast överflödig övertalning.
Aston Villa – större, starkare, rikare och mer framtidsbetrodda än Wigan Athletic – frågade försynt mr Whelan om man händelsevis kunde få tala med señor Martinez. Dave Whelan, som den gentleman och store människa han är, godtog förfrågan och lät Villa höra sig för. Men visste innerst inne vilket svar Randy Lerner och kompani skulle få. Knappast ett rungande, men ett vänligt och bestämt nej. Affären klubbarna emellan, om man nu kan kalla det så, har benämnts som mycket professionell med en kontakt enligt konstens alla regler, helt enligt kutym. Precis så har även Roberto agerat, med en alltid lika stor respekt inför alla och en var, också han en i sanning gentleman och hyvens kille.
Här ser ni Dave Whelans reaktion på beskedet ("Martinez stays with Wigan") och en intervju med Roberto ("Martinez loyal to Whelan"). Passa också på att kika på "Whelan over the moon". Det rekommenderas: http://bit.ly/lWxUKw
Roberto stannar naturligtvis av kärlek till klubben. En kärlek som måhända är större än vi någonsin har kunnat föreställa oss. Relationsbanden verkar ha växt sig alldeles sanslöst starka sedan den lille spanjoren kom som en av tre till en sunkig Manchesterförort för 16 år sedan. Han älskar verkligen Wigan Athletic, poängterar det ofta och lika gärna vill han att andra ska visa det genom ett mangrant läktarstöd för de blåvita. Hur ofta har vi inte läst det på officiella? Och glädjande nog: försäljningen av säsongskort har hittills ökat med 50 procent jämfört med motsvarande tidpunkt i fjol!
Robertos engagemang märks inte bara på ytan, i Premier League, utan även bakom kulisserna. Han vill verkligen utveckla hela klubben och har lagt ner mycket tid och energi på att förbättra och framhäva ungdomsverksamheten. Något som också har gett resultat i form av bättre prestationer och spelare som nosar på A-lagsplatserna. Managern är inte någon som kräver stora resurser och flotta spelarköp. I stället vill han utveckla det som finns – givetvis under bästa möjliga förutsättningar. Därför ska Wigan nu köpa loss den tidigare hyrda träningsanläggningen – och förbättra densamma. Detta förkunnade Dave Whelan i videosnutten som länkas till ovan. Att fokusera på fortsatt utveckling är en nyckel i en resurssnål klubb – och lär därtill höja de egna spelarna. Och att ge rätt förutsättningar borgar för tankar om långsiktighet.
Roberto Martinez är helt rätt man för en klubb som Wigan Athletic. Klubben som ingen bryr sig om behöver ett ansikte och en ledare som är en galjonsfigur, en färgklick och en självklar ambassadör. Roberto är allt i ett: en fantastisk människa och ledare – det kan jag garantera – och med sin ständiga entusiasm och välvilja utstrålar han något som Wigan enbart har att tjäna på. Roberto Martinez är genuin, trevlig och omtänksam – och med de egenskaperna klockren att lotsa Wigans unga garde vidare.
Som ni märker: nog har il señor övertalat mig i alla fall. Ett skamligt skralt intresse 2010/11 – jo, det har sina anledningar – fick genast arslet ur vagnen. Här har vi en manager som visar stolthet, känner att det här är hans klubb och hyser stora ambitioner om en hierarkisk klättring – då är det fasen bäst att hänga på. Med start redan...
… nu.
Nu, låter jag de svunna känslorna åter ta befälet. Du, jag är med på tåget igen.
