Krönika: Premier League 2012/13
Den så efterlängtade premiären är snart här och Wigan inleder hemma på DW Stadium mot Chelsea. Wigan har senaste veckorna gjort flera smarta värvningar i Ivan Ramis, Ryo Miyaichi och idag Arouna Koné. Räcker det för att spela hem ett nytt kontrakt och vilka lag kommer slåss i toppen respektive botten?
På lördag är det dags. Världens kanske inte bästa liga, men den överlägset mest populära bland svenskar och även östasiater vilket vi lärt oss de senaste åren drar äntligen igång igen. Ett mycket underhållande EM-slutspel stillade fotbollsbegäret tillräckligt under en månad men sedan dess har man desperat fått finna njutning i den så icke-stimulerande allsvenska fotbollen. Detta med varierad framgång.
Mycket har hänt under sommaren. Zlatan har bytt klubb för sjätte gången, Chelsea vann dragkampen om Hazards signatur och Frazer Fyvie har skrivit på för Wigan. Med det sistnämnda vill jag inte förringa min egen klubbs agerande under Silly Season men till för en tid sedan var Fyvie Latics ende värvning. Detta samtidigt som profiler såsom Mohammed Diamé och Hugo Rodallega hade lämnat klubben. Läget såg tämligen osäkert ut då inga riktigt etablerade var klara för klubben. Nu har man värvat den skicklige mittbacken Ivan Ramis från Mallorca och dessutom verkar man gjort klart med Levantes skyttekung Arouna Koné. Den sistnämnde har precis bekräftats på Wigans hemsida som klar, vilket lustigt nog inträffade under skapandet av denna krönika. Ryo Miyaichi har även anslutit på lån från Arsenal. Värvningen av Miyaichi, ”Ryoinho” kallad, skvallrar om en trolig försäljning av Victor Moses vilket vore dystert
Ramis och Koné är två spelare som kommer kunna tillföra mycket till Wigan kommande säsong. Det är skönt att Martinez och Whelan för en gång skull lyckats ro hem ett par etablerade spelare från La Liga och inte billiga chansvärvningar som inte ens var ordinarie i sina tidigare klubbar (läs Piscu och Antonio Amaya). Ramis var en mycket lovande mittback som fostrats i Mallorcas egna led. Han gjorde 9 landskamper för Spanien på olika ungdomsnivåer och har de senaste åren växt ut till en bjässe hos klubben på de Baleariska öarna. Andra klubbar var intresserade, till exempel Aston Villa men han valde projektet i Wigan istället. Koné gjorde 17 mål den gångna säsongen för Levante och var tillsammans med den bredaxlade mittbacken Sergio Ballesteros en bidragande faktor till att Levante chockade fotbollsvärlden genom att komma på 6:e plats i La Liga.
Svenskafans redaktion tippar ännu en gång att Wigan kommer åka ur. Detta är något vi supportrar fått vänja oss vid och laget har år efter år ”överraskat” genom att klara sig kvar med varierad marginal. Ifjol hade jag själv en känsla av att Premier League-äventyret var över för denna gång, redan innan säsongen började. Men så kom våren och poängen trillade sedvanligt in en efter en och det nya kontraktet var återigen bärgat. I år känner jag mig betydligt säkrare och värvningen av Koné har förstärkt den känslan enormt.
Det enda jag känner osäkerhet kring är spelsystemet. Det högst troliga är att succétaktiken från våren, 3-4-3 eller vad man nu vill kalla den kommer fortsätta att användas av Roberto Martinez. Värvningen av Ramis legitimerade än mer ett användande av den taktiken. Det finns några spelare som bör känna sig osäkra kring hur de kommer påverkas av den taktiken. En sådan är ytterbacken Ronnie Stam som förvisso är relativt mångsidig men inte någon önskvärd offensiv ytter. Det troliga är dock att de två yttrarna i systemet får mer av en ytterbacks roll när Latics ställs mot starkare lag. I de rollerna såg vi bl.a. Emmerson Boyce och Jean Beausejour agera företagsamt under den så framgångsrika våren. Desto mer tveksamt enligt min mening hur Victor Moses skulle agera i en sådan roll, om han ens tillhör Wigan den 1:a september vill säga.
Försvaret ser starkt ut med Alcaraz, Caldwell och så Ramis som troliga startspelare. Nyligen OS-spelande honduranen Maynor Figueroa är en förste ersättare till dessa. Det centrala mittfältet är kanske Premier Leagues mest underskattade. James McCarthy är ung lovande spelare som säkerligen kommer spela i en större klubb om ett par år tillsammans med James McArhur som lite i det tysta fick ett genombrott förra säsongen. Båda spelarna kom för billiga summor från skotska klubben Hamilton och är ytterligare bevis på Wigans goda scouting. Det kvarstår att se vem som kniper den sista mittfältsplatsen, men Ben Watson eller David Jones lär ta den. Victor Moses är given om han blir kvar vilket jag tyvärr inte tror mycket på. Chelsea verkar inte vilja spendera för mycket på honom men det troliga är att man enas på en summa kring 9 miljoner pund. Återstår att se om han lämnar innan söndagens premiär mot just Chelsea hemma DW. I mitten lär Jordi Gomez glida runt med sin svävande spelstil och på andra kanten är Beausejour den trolige startspelaren. Gomez är mitt kanske största frågetecken i den troliga startelvan. Hans högstanivå är väldigt tillfredsställande men alltför ofta verkar han lite för bollkär och kan kladda med bollen något oerhört. Längst fram kommer Koné spela med Mauro Boselli som förste man i kön bakom. Av vad jag har sett av Koné är han en väldigt rörlig spelare som till skillnad från Boselli och Di Santo bör kunna prestera även som en offensiv ytter om situationen skulle kräva det.
Jag vet inte om det framstår som om jag försöker måla upp Wigan som en guldkandidat för så är inte fallet. Wigan kommer säkert behöva titta bakom sig under säsongen men jag tror att Martinez har hittat sitt spelsätt nu vilket bör leda till ett nytt kontrakt. Wigan slutar på en 13:e plats denna säsong och man kommer ligga i den häraden hela året. Det enda oron jag känner är att många av nykomlingarna och lagen som tippas på den nedre halvan verkar ha det ganska gott ställt. Detta till trots, kommer främst Norwich, Swansea, Reading och Southampton få jobbiga säsonger. Jag vill dessutom sätta frågetecken kring både Stoke och West Bromwich denna säsong. Just nu finns för mycket oklarheter kring Stoke känner jag. Likheten mellan båda klubbarna är att man lyckats etablera sig, framför allt Stoke, utan att direkt vara inblandade i någon bottenstrid. En annan likhet är också att lagens hjärtan utgår och definieras av mittbackarna Ryan Shawcross och Jonas Olsson. Framför allt Shawcross är en spelare som jag inte förstår vad han gör kvar i Stoke. Mycket duktig spelare som lär hamna i Tottenham, alternativt en återkomst till Manchester United närmsta året om jag får gissa.
I toppen kommer det handla om lagen från Manchester med Chelsea som en outsider. Arsenal, Liverpool, Tottenham och Newcastle kommer att tampas om den sista CL-platsen. När det gäller Arsenal är jag osäker kring hur anfallsuppställningen kommer se ut, men man får kanske räkna med att Van Persie trots allt lämnar. Giroud lär inte vilja sitta på bänken. Liverpool kommer behöva en skadefri Gerrard och en målfarligare Suarez med fler hjärnceller för att kunna prestera en bra säsong. Newcastle kommer behöva en Demba Ba som kan acceptera andra spelare i rampljuset än honom själv och Tottenham behöver sälja Modric för att slippa bygga spelet kring en spelare som inte vill vara kvar (lex Sneijder).
På söndag är det avspark för Wigans del. I sedvanlig stil är det Chelsea som man ställs mot i första hemmamatchen, tillika premiären. För vilket lag kommer Victor Moses att spela för?
Come on Latics!
