Inför FA-cupfinalen: Olika perspektiv
Wigan ska för första gången i klubbens historia spela final i FA-cupen. Man gör det mot jätten Manchester City vars ligaplacering garanterar europaspel för Wigan nästa säsong. Ändå känns det här som något onödigt, en distraktion i arbetet. I ligan går det fortsatt trögt och efter den jobbiga förlusten hemma mot ett Swansea utan tabellsfokuserad motivation ser läget oerhört svårt ut. Man har tre poäng upp till Newcastle, Sunderland och Norwich på säker mark och det är nu bara två matcher kvar. En av dessa matcher är mot ett CL-jagande Arsenal borta på Emirates. Dessa förutsättningar gör att en final i FA-cupen känns något oviktig.
Som svensk supporter till Wigan, och vilket annat engelsk lag för delen, har man ingen naturlig relation till FA-cupen. I vår egna mediokra liga här hemma är det just den mediokra ligan som har betydelse, cupen är inget man någonsin brytt sig om egentligen. I England däremot har cupspelet som känt haft en helt annan status. FA-cupen är världens äldsta fotbollsturnering och startade säsongen 1871/72. I årtionden har en framgång i FA-cupen varit likställd, om inte ännu finare, en ligatitel. Den har också varit en regelbunden katalysator för på förhand otroliga skrällar, med lag långt ner i divisionerna som slår de stora på käften. I år charmade League 2-laget Bradford genom att kvalificera sig för final i ligacupen genom en rad imponerande vinster mot på pappret bättre laget.
Det senaste decenniet, eller kanske redan sedan Premier Leagues start, har FA-cupens status inom brittisk fotboll minskat. Nu, anno 2013, är det först och främst ligatiteln det handlar om. Sedan gäller det att hamna topp fyra och kvalificera sig till Champions League. Därefter kan man börja diskutera hur mycket en titel i världens äldsta fotbollsturnering betyder något.
Men trots att det är ett faktum att moderna monster såsom Premier League och indirekt också Champions League blivit så stora kvarstår trots allt FA-cupen som en i mångas ögon åtråvärd titel. Det är lätt, eller snarare naivt och utan riktigt perspektiv, som jag och andra Wigansupportar någonstans bett Roberto Martinez att vila nyckelspelarna mot Manchester City i finalen imorgon. Vi har enligt oss själva redan fått det mest eftersträvansvärda i hela den här övningen, nämligen en plats i Europa League till nästa säsong. En eventuell skrällvinst vore såklart önskvärt, men egentligen bara en krydda på något annat. Detta något annat är ett förnyat kontrakt vilket jag i alla fall ser som betydligt viktigare.
Även lokala supportrar håller nog med om att ligan egentligen är prio ett, men för dem kvarstår ändå faktumet att morgondagens final mot City antagligen är klubbens största match någonsin. En ansenlig portion av dessa hade antagligen också kunnat se tillbaks på detta år som en relativt positiv säsong om man vann cupen men åkte ur ligan. Statusminskningen till trots, cupen är och kommer förbli något väldigt stort på de brittiska öarna.
Låt oss därför glömma ligan för en sekund. Glöm att vindarna inte blåser i vår riktning just nu. Glöm att motståndet stavas Manchester City. Glöm att väldigt mycket talar för att vi nästa säsong antagligen spelar i Championship.
Låt oss istället påminna oss om att vi är i final i världens äldsta fotbollsturnering. Låt oss också hedra turneringen genom att ställa vårt bästa möjliga lag på planen Låt oss istället stötta vårt lag mot en fantastisk framgång.
Come on Latics!
