-
Inför Rubin-Wigan: Bez Buldirabiz!
Wigan har rest i ostlig riktning och hamnat i Tatarstans största stad Kazan där Rubin står för motståndet. Wigan kliver in i matchen utan press och förhoppningsvis med blickarna mot helgens ligamatch istället.
Rubin
Kazan är den största staden i den ryska delrepubliken Tatarstan. Man är Rysslands åttonde stad sett till befolkning och ses som landets sporthuvudstad då man förutom fotbollslaget Rubin har framgångsrika lag i andra sporter, bland andra AK Bars Kazan i ishockey.
Rubin är inte ett av Rysslands mest klassiska lag men har sedan Sovjets fall spelat 10 säsonger i det som idag kallas Russian Football Premier League. Det är i modern tid man har peakat, med klubbens enda två ligatitlar säsongerna 2008 och 2009. Detta innebar att man kvalificerade sig till spel i Champions League vilket gjorde Rubin till det mest ostliga laget som någonsin spelat CL.
Dagens Rubin, bara ett par år efter de fina ligatitlarna, har det något kämpigare. Efter halva ligan spelad ligger man på tolfte plats precis över kvalstrecket för nedflyttning. En liga vars tabell just nu är tråkigt förutsägbar med ett Zenit som leder ligan före de fyra Moskvalagen som ockuperar plats 2-5 i nuläget. Rubins trupp består till knappa hälften av ryssar, två spanjorer, två fransmän, en ghanan och så en hel del spelare från angränsande nationer. Anmärkningsvärt är att truppen endast innehåller en sydamerikan och det är venezuelanen Salomón Rondón som hämtades in dyrt från Malaga ifjol. Rondón är tillsammans med Yann M’Vila lagets absolut största stjärnor.
Formen är usel, senaste vinsten kom mot urusla jumbon Anzhi för över en månad sen. Sedan dess har man bland annat gått på en mina i Ryska cupen mot Vladivostok där man förlorade med 4-2. Formen och ligatabellen till trots, är Rubin ändå det klart starkaste laget i EL-gruppen. Man har två poäng ner till Wigan men vinsterna mot Maribor (5-2) och Zulte (4-0) talar om lagets kapacitet.
Så här ställde Rubin upp i helgen mot FK Rostov (0-0): Ryzhikov, Kuzmin, Kverkvelia, Navas, Mavinga, Natcho, M’Vila, Mubarak, Ryazantzev, Karadeniz, Mukhametshin
Wigan
Börjar det arta sig nu eller för Wigan? Efter förra veckans fyra inspelade poäng är avståndet till playoff just fyra poäng och man har dessutom en match mindre spelad. I den krönika jag skrev för ett par dagar sedan landade jag i någon slags optimism för framtiden. Egentligen enbart baserat på att det inte gått åt helvete även om spelet ofta sett helvetiskt ut. Det bör åtminstone finnas utrymme för någon form av utväxling, framför allt när skadeläge börjar ljusna, givet att det faktiskt gör det någon gång.
Utrymme för utväxling bör det däremot inte finnas i dagens match som kickar igång om bara ett par timmar. Wigan har rest en lång sträcka i ostlig riktning till Kazan vilket kräver en tidig avsparkstid, 18.00, innan det tatariska novembermörkret hinner lägga sig alltför mycket. Det stundar ett landslaguppehåll men innan detta ska Wigan spela en ligamatch till mot Yeovil på söndag. Jag ser hellre en förlust idag och vinst på söndag än tvärtom. Med rätt resultat i Maribor-Zulte och kanske även med fel resultat (Mariborvinst)kommer Wigan ha relativt goda möjligheter att krångla sig vidare i EL även med ett nederlag i Kazan. En skrällpoäng eller till och med vinst vore såklart fantastiskt men jag väljer att inta min vanliga realistiska inställning till dagens match. Men vem vet, som Tatarstans inofficiella motto säger Bez Buldirabiz!( We Can!) så kan väl Wigan gå och köra över tatarierna idag.
Coyle har snurrat en hel del med sina startelvor säsongen igenom vilket skador ibland tvingat honom göra. Att ge sig på dagens elva är omöjligt egentligen eftersom en spelare som Nouha Dicko lika gärna kan få starta framåt om Coyle nu väljer att rotera lite spelare. Ben Watson har avstått lagets träningspass i Kazan och är osäker till spel, därför tror jag på McArthur i dagens elva.
Trolig elva Wigan: Nicholls, Boyce, Shotton, Barnett, Perch, McArthur, McCann, Gomez, McClean, McManaman, Powell
Tips: 3-1
