-
Post-Brighton, pre-Zulte
Wigan ska efter en deprimerande tillställning i helgen mot Brighton försöka studsa tillbaks i Europa League. Motståndet stavas Zulte Waregem och en Laticsseger betyder sannolikt avancemang från gruppspelet.
Det är farligt att bli optimistisk. Man ska i största möjliga mån ge fan i att bli det. Då blir du naiv, ser bara det positiva och när nederlaget kommer blir du fullständigt tagen på sängen.
Efter en ganska tung säsongsstart med ganska bedrövligt spel började Wigan så smått plocka lite poäng och man avslutade inför senaste landslagsuppehållet med två raka segrar. Spelet fortsatte emellertid att ha underhållningsvärdet av torkande färg, men när poängen ändock trillar in är det just poängen som man tar med sig. Med viss rätta absolut, men det ger en viss falsk bild om lagets kapacitet då man kanske inte alltid förtjänat sina trepoängare.
Inför Brighton hemma var jag stensäker på att en målsnål match var att vänta och att Latics skulle lämna DW med tre nya friska poäng in på kontot. Tre poäng som hade gjort att den där tabellen på SVT Text s.337 hade börjat se ganska trevlig ut. Införanalysen var hyfsat korrekt men den innehöll det viktiga felet i att Brighton och inte Wigan vann med 1-0.
Av olika anledningar såg jag bara matchens sista 30 minuter. Av de rapporter jag fått var det rätt halvtimme att se (eller fel) då första timmen inte hade varit något för historieböckerna. Bland det första som händer är att Grant Holt skickligt (får man ge honom) snor åt sig bollen från en handlingsförlamad bortaförsvarare och stormar i full fart mot Kuszczak i Brightons kasse. Det var ett sådant läge där man bara räknar med att det blir mål, men det blir inte det. Anfallet där efter tvingas Nicholls till en jätteräddning, men returen går till Crofts som på något sätt ostört tillåts lobbnicka in matchens enda mål.
Wigan skapade någon riktigt bra möjlighet till men det man tar med sig från matchen är inte missade möjligheter. Det är istället den totala oförmågan att skapa någon press samt den ännu mer oroväckande oförmågan att spela ett eget spel.
Vid en vinst glömmer man hur spelet sett ut. Vid en förlust är det helt tvärtom och man målar upp diverse dystopiska framtidsscenarion i sitt huvud om var denna säsong kan tänkas vara på väg. Känslan att det inte är något sammansvetsat, beslutsamt lag som spelar fotboll iklädda Wigans tröjor blev påtaglig under matchens sista 20 minuter. Flera gånger såg man hur en Nick Powell, Grant Holt och Leon Barnett gick och skrattade med motståndarna om någon incident på planen. Eller så var det något helt annat, någon gemensam kväll på krogen, vad vet jag. Oavsett vad det handlade om är det direkt provocerande att gå runt och skratta med en motståndare vid underläge och en kvart kvar att spela.
Powell, Holt och Barnett är alla spelare som kommit under sommaren. De är nya i Wigan och är väl antagligen inte redo att gå över lik för att det ska plockas poäng. Kanske är det bara ett bevis på en gammal sanning att du inte kan byta ut ett helt lag över ett sommarfönster och tro att det ska fungera.
Men nog om helgen. Ikväll är det Europa League och match mot belgiska Zulte Waregem. Rubin Kazan är redan klara gruppsegrare om än inte matematiskt (fem poäng ner till Wigan) men fotbollslogiskt. Wigan står med sina fem poäng på andra plats med en poäng ner till Zulte och två till Maribor. Seger idag samtidigt som Maribor inte skrällvinner borta i Tatarstan innebär att Wigan är klara för slutspel. Det vore en fantastisk framgång för ett lag som hör hemma i Championship även om man fått tacksamma motståndare i gruppspelet.
Startelvan är som alltid svår att sia om. Coyle ändrar i regel alltid i elvan oavsett om han har fog för det eller inte. Han drar sig inte för att ge fortsatt förtroende för någon som fullständigt gjort bort sig samtidigt som en spelare som i en match är bäst på plan kan få infinna sig på en bänk till nästa. Kan finnas vinster med att hålla på så här om man hanterar det på ett bra sätt. Att visa att du kan få en chans till om du presterat dåligt men också ta ner en högpresterande spelare på jorden lite. Coyle verkar dock inte ha riktig koll på vad han sysslar med i det här avseendet.
Även om Holt var en besvikelse senast mot Brighton tror jag Coyle gör analysen att ”det hände saker kring honom” och det på något sätt legitimerar en startplats för den svårt underpresterande anfallaren.
Trolig elva: Nicholls, Boyce, Shotton, Barnett, Perch, Watson, McCann, McManaman, Powell, McClean, Holt
Zulte Waregem
På grund av direkt okunskap och viss lättja väljer jag att inte kommentera dagens motståndare i någon större utsträckning. Zulte ligger efter 16 spelade matcher i den belgiska ligan på andra plats. Före lag som Club Brugge, Genk och Anderlecht, märk väl. Man har seriens näst bästa offensiv men en defensiv som mer tillhör ett nedre halvan-lag. Det svänger om Zulte men ikväll får det svänga lagom. En som kan få det att svänga lite extra är yngre bror Hazard, Throrgan, som är giftig på ett offensivt mittfält.
I senaste EL-matchen mot Maribor ställde man upp så här: Bossut, De Fauw, D’Haene, Colpaert, Godeau, Kums, Malanda, Conte, Hazard, Habibou, Caceres
Tips: 2-1
