Tvååkers IF - Torns IF1 - 2
Wigan-QPR 0-0: Bortalaget satte sig i pole position inför returen
Wigan och QPR spelade oavgjort i matchen på DW Stadium men coachkampen vanns klart av Harry Redknapp. Bortalaget uppträdde solitt, taktiskt disciplinerat och Wigan skapade inte särskilt mycket målchanser trots ett övertag under stora delar av matchen.
Första halvlek
Startelvan var av en helt annan karaktär än vad jag tippade i min införrapport. Självklart valdes Röslers 3-4-3 variant och inte något annat.Ett system och ett spel som inte alls är långt ifrån (åtminstone i teorin) det som Roberto Martinez med framgång lanserade i slutet av säsongen 2011/2012. I mål blev det Scott Carson och inte Ali Al-Habsi som jag trodde. De tre mittbacksplatserna tog Boyce, Caldwell och Kiernan. De så krävande ytterpositionerna som kräver en enorm löpstyrka fick Perch och Beausejour. Sittande mittfältare blev Jordi Gomez och James McArthur med McManaman, Fortuné och Maloney framför mittfältarna i anfallande roller.
Den första halvleken blev en halvlek där Wigan var bollförande men utan att lyckas skapa särskilt mycket chanser. QPR agerade avvaktande men oerhört taktiskt disciplinerat. Bortalaget var uppe och hotade flest antal gånger men matchens farligaste möjlighet kom när en fin krossboll från Gary Caldwell nådde Jordi Gomez. Spanjoren tog emot bollen fint och kom förbi Danny Simpson. Skottet var bra, men tyvärr rakt på och Robert Green kunde klara avslutet med vissa problem. Wigan hade en hel del hörnor men förmådde inte skapa några farligheter på dessa. Det var stundtals bra spel kring det offensiva straffområdet med fin rörelse men inga eller alldeles för få spelare som hotade inne i boxen. En stängd match som inte passade McManaman t.ex. som gör sig bäst vid större ytor, vilket han endast fick i något enstaka läge i första halvleken.
Halvleken bjöd också på ett väldigt tufft spel och det luktade ett tag röda kort i plural. I en sekvens kapade först McArthur en motspelare fult och ett par sekunder senare ville den där och då väl övertände McManaman inte vara sämre utan mannen med en plausibel väl vald bokstavskombination stod för en ännu fulare tackling. Båda spelarna blev varnade för sina förseelser som utspelade sig inom loppet av 10 sekunder.
Andra halvlek
Den andra halvleken innehöll dels en intensifierad Wiganpress, men också en period mot slutet där man inte alls förmådde skapa chanser. QPR:s enda skott på mål i den andra halvleken (och i matchen) kom när Wigan inte tilldelades en ganska tydlig frispark vilket tillät en kontring från bortalaget. Traoré avlossade ett habilt skott som vållade Carson vissa problem. Wigans farligaste chans kom efter en av många hörnor där Kiernan fick fram bollen till Fortuné som i princip fick helt öppet mål. Fransmannen beslutade sig dock för att inte måla där och då utan skottet flög någon meter över ribban. Wigan fyllde överlag på lite bättre i straffområdet i den andra halvleken och man kunde se bland andra James Perch hugga på inlägg utan framgång.
QPR började se lite trötta ut under matchens avslutande 20-25 minuter men eftersom Rösler höll på bytena till den 76:e minuten. Då gick Fortuné och McManaman ut medan Maynard och Waghorn byttes in. Dessa byten förändrade inte matchbilden på något märkbart sätt utan QPR kunde tämligen behagligt rida ut den storm som aldrig riktigt hann bli något mer än ett lättare regnoväder.
Att Shaun Maloney spelade hela matchen är ett mysterium. Skotten har relativt nyligen kommit tillbaks från en svår knäskada och det är tydligt att tajmingen inte finns där ännu. Maloney stod emellertid för en godkänd första halvlek med förvisso mycket alibispel men i den andra halvleken stod han för flera bolltapp och besynnerliga felpassningar. McManaman hade någon fin räd men matchbilden passade inte yttern då QPR väldigt sällan bjöd på några ytor. Beröm ska dock backlinjen ha, och framför allt Boyce och Caldwell. Den sistnämnde var jag något skeptisk till när startelvan presenterades, men den skotska mittbacken stod för ett stabilt försvarsspel och satte också fart på bollen i uppspelsfasen.
Wigan hade flest målchanser, bollinnehav och hörnor och var överlag det laget som ville anfalla mest. Det var tydligt att QPR var rätt tillfreds med ett oavgjort resultat samtidigt som Wigan inte var redo att gå över lik för att bryta målnollan. Något som tydliggjordes i den 88:e minuten när Robert Green tilläts stå helt still med bollen i mer än 20 sekunder utan att närmsta Wiganspelare ens orkade pressa. Det är svårt dock att hävda att ett oavgjort resultat var en stöld och att Wigan verkligen borde vunnit. Visst, två fina chanser skapades men utöver dessa var anfallsspelet rätt uddlöst och utan kreativitet.
Innan kvällens match skulle jag säga att det var fördel QPR att ta sig vidare med 55-45. Efter kvällens match har londonlaget förbättrat sina chanser ytterligare till vad jag skulle bedöma som 60-40. Viktigt att komma ihåg till returen är att ett oavgjort resultat på nytt innebär per definition förlängning. I returen kommer vi se ett annat QPR. Man kommer inte släppa på defensiven på något sätt men man kommer utan tvekan värdera sitt egna anfallsspel på ett annat sätt än vad man gjorde idag. Det tror jag kan gynna Wigan, att låna ut bollen lite mer och därmed kunna utnyttja motståndares misstag på ett annat sätt. En spelare som McManaman bör rimligtvis få betydligt större ytor på måndag kväll när lagen på ånyo ska mötas, denna gång på Loftus Road.
Matchstatistik:
Wigan-QPR 0-0
Bollinnehav: 55-45
Skott: 9-7
Skott på mål: 3-1
Hörnor: 9-2
