Matchrapport: Wolves-Birmingham 1-1
Oavgjort i Midlands-derbyt i en osedvanligt snäll match.
Fjärdelaget från botten mot fjärdelaget från toppen. Borde det vara klasskillnad? Nej, i årets upplaga av Premier League har det visat sig att tre lag är helt outstanding (Arsenal, Manchester U, Chelsea) medan resten av lagen är ungefär lika bra. Därför blev det en väldigt jämn match mellan Wolves och Birmingham igår.
Fortfarande har Wolves många skador som hindrar oss från att ställa upp med bästa laget. Matt Murray, Joleon Lescott, Colin Cameron, Hassan Kachloul och Nathan Blake saknades i laget som sprang ut på planen mot "Blues". Manager Dave Jones valde att satsa på en 4-4-2-taktik där Mark Kennedy spelade vänster mittfält, Alex Rae och Paul Ince i mitten, Henri Camara höger mittfält, samt med anfallarna Steffen Iversen och Kenny Miller.
Denna taktik visade att Jones tror mer på sitt lag än tidigare och vill - åtminstone på hemmaplan - göra något annat än att bara spela skyttegravsfotboll (4-5-1). En annan anledning är att han vill få igång fjolårets skyttekung Kenny Miller som inte trivs som yttermittfältare - nu fick Kenny chansen i anfallet.
Planen var ganska blöt och i inledningen såg det ut som om den var gjord av is eftersom spelarna halkade omkull hela tiden. Wolves tappade ganska snart mittfältet eftersom yttermittfältarna Kennedy och Camara inte jobbade hemåt när vi blev av med bollen, vilket betydde att Ince och Rae fick göra kraftödande löpningar bakåt för att reda upp situationerna.
Ince tog det inledningsvis ganska lugnt och överlät till Rae att kämpa mot Robbie Savage på det inre mittfältet. I Birminghams anfall såg hela tiden finländaren Forssell livsfarlig ut och när Savage fick tid att hitta honom med passningar längs marken så fick Wolvesförsvaret stora problem. Birmingham spelade sitt vanliga spel: ganska försiktigt men med säkra passningar mellan spelarna och alla jobbade hårt både defensivt och offensivt. Wolves spel var mer på chans och man fick springa mycket mer än vad de blå spelarna gjorde.
De båda målvakterna såg ganska osäkra ut och framför allt i luftspelet hade de stora problem att få undan bollen. Inget av lagen lyckades utnyttja detta. Närmast var Birmingham då Wolves keeper Michael Oakes bara orkade hoppa fem centimeter högt i en rutinmässig luftduell en meter från egen mållinje och blev så när överraskad av en anstormande anfallare.
Wolves chanser kom mestadels via norrmannen Iversen. Bästa chansen var när han bröt igenom och försökte lägga bollen sidan om målvakten men misslyckades. Jody Craddock hade sedan en nick som en försvarare rensade undan från mållinjen. Iversen fick också på ett tungt långskott som målvakten tippade utanför stolpen. Oakes i Wolvesmålet hade egentligen bara ett skott att ta hand om, ett närskott som han blockerade vid främre stolpen.
I andra halvlek försökte Wolves flytta upp spelet och ha bollen mer i den sista tredjedelen av banan, men vi hade ett antal spelare som var alldeles för anonyma. Framför allt Kenny Miller verkar ha dåligt självförtroende, han vände mest undan och passade bollen tillbaka och lyckades inte skapa en enda målchans på hela matchen. När Nathan Blake eller George Ndah är friska så bör de ha en bra chans att konkurrera ut Miller i nuvarande form.
En annan spelare som är en bit från formtoppen är Mark Kennedy på vänsterkanten. Han rörde sig för dåligt och har inte samma kraft och energi i sitt avgörande ryck förbi försvararen som tidigare. Det var istället Lee Naylor som skickade in inläggen från vänster - Kennedy rullade ofta bollen tillbaka till honom istället för att försöka attackera själv. Rae och Ince på det inre mittfältet tröttnade en aning i andra halvlek och föll tillbaka mot eget mittförsvar. Vi saknade Colin Cameron väldigt mycket, varken Rae eller Ince är någon attackerande spelare även om de är väldigt nyttiga i sitt förstörande spel strax utanför eget straffområde.
Birmingham hade planens bästa anfallare i Forssell och det var han som gjorde första målet. Han fick en bra löpboll och när Joey Craddock valde att springa rakt emot Naylor vände Forssell åt andra hållet. Craddock halkade när han försökte reparera sin felspringning och FORSSELL kunde slå in bollen mellan benen på Oakes. 0-1 Blues.
Den spelare som såg bäst ut framåt för Wolves del var som vanligt Henri Camara som hela tiden gör fina och snabba vändningar när han har bollen. Igår var han oftast för långt ifrån motståndaren straffområde, men manager Jones åtgärdade detta efter Birminghams ledningsmål. Jones bytte ut den misslyckade Miller och flyttade upp Camara i anfallet, Shaun Newton byttes in för att ta Camaras yttermittfältsplats.
Wolves spelade nu ganska bra och Birmingham backade hemåt för att försvara sin ledning. Eftersom det återstod en dryg halvtimme så förstod man att Wolves chans skulle komma förr eller senare. Vi vann hörnstatistiken med 8-1 och det kändes som om ett mål var på väg. Iversen gjorde sin bästa match för Wolves och låg hela tiden långt fram i planen redo att slå in en förlupen boll, han vann också många nickdueller men Camara var sällan på rätt plats för att utnyttja detta. Birmingham fick dock en chans att göra 2-0 men fransmannen Dugarry föll omkull i straffområdet istället för att skjuta mot mål. Domaren varnade honom som tur var för filmning istället för att blåsa för straff.
I 66:e minuten kom Wolves kvitteringsmål. Det kom tack vare att vi flyttade upp mycket folk i straffområdet och pressade på hårt, det var inte frukten av något skönspel. En högerhörna nickskarvades, Paul Butler fick snedträff å det grövsta och bollen försvann ut på högerkanten. Där väntade Camara som skickade in bollen på nytt i smeten. Mellan alla ben och fötter slank bollen igenom till IVERSEN som halkade, men lyckades ändå tråckla in bollen via en försvarare. Bollen rullade sakta över linjen och det var 1-1. Inte det vackraste mål man sett, men inte desto mindre viktigt.
Wolves fick nu ökat självförtroende och gick på för att få alla tre poängen. Birmingham backade hem ännu mer och det började se riktigt lovande ut. "Blues" försökte stjäla mark vid inkast och sysslade nu mest med uppehållande spel. Wolves hade ändå svårt att få till något. Vi försökte flytta fram mer folk, men det var egentligen inte förrän på övertid som vi fick vår klara chans. Camara gled igenom på högerkanten sedan försvararen halkat. Han spelade bollen snett bakåt och där kom Iversen i luckan. Norrmannen hann precis före försvararen men lyckades missa det vidöppna målet och rullade bollen utanför. Det hade suttit fint med 2-1 i 92:a minuten!
Det här var vår fjärde oavgjorda match för säsongen och vi kunde faktiskt ha vunnit samtliga av dem vilket hade fått tabellen att se annorlunda ut. Nu ligger vi kvar på 17:e plats, precis ovanför nedflyttningsstrecket. Vår form är bättre än så, formmässigt är vi ett mittenlag. Men trots allt har vi bara tagit 10 poäng på 12 matcher och många svåra motståndare väntar. Tre av våra fyra kommande matcher är på bortaplan och vi måste förbättra vår statistik där om vi ska undvika att ligga på nedflyttningsplats inom en månad.
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Oakes, 6
Irwin, 5
Butler, 7
Cr
