AS Monaco – OGC Nice = 0-0
Mållöst Rivieraderby och lågt underhållningsvärde sammanfattar gårdagens drabbning mellan Monaco och Nice. Och att Albert inte kan representera den tolfte spelare som Monaco behöver.
Det var två lag som kände varandra bra ute på Louis II på lördagseftermiddagen. Planen var inte i bästa skick men väderförhållandena var bra med sol och sensommarvärme.
Nice ställde upp med följande lag
Grégorini
Fanni, Traoré, Abardonado, Varrault (c; Tchato, 63è)
Echouafni, Balmont, Rool
Koné, Bagayoko (Vahirua, 84è), Roudet (Camara, 58è)
En 4-3-3 där Koné och Roudet fick i uppdrag att löpa längst med sidlinjen. Antonetti ger ofta Roudet chansen och detta ser ut att vara hans stora genombrottssäsong även om han förra året också fick spela en del men då mycket inhopp. Samma backlinje som mot Le Mans och det känns bra med alternativ bland backarna. Att sätta en kamerunsk landslagsspelare – Tchato – på bänken är en lyx som Nissa inte kunnat unna sig på många år.
Första halvlek var monegaskerna de dominerande men de målchanser som ens kan kallas målchanser tog Grégorini hand om. Fanni och Koné drog på sig gula kort men det var inte någon match med fult spel. Det kan ju lätt vara tufft och fult spel i derbyn. Sen att det är mellan förra årets mest fulspelade lag – Nice – och det lag som redan nu dragit på sig sex stycken röda kort i år – Monaco – var riskerna för glidtacklingsjippo mycket stora. De knappt 15000 som åskådade matchen hade nog hoppats på lite mer intensitet men lagen tog ut varandra långa stunder. Som sagt, de kände varandra.
Nices bästa möjlighet till att göra livet surt för Jean Petit, Monacos tf (?) tränare, hade Varrault innan halvtidsvilan när han utanför straffområdet satsade på volleyskott strax vid straffområdeslinjen. Skottet var bra men täcktes undan av Givet ut till hörna.
En mindre anstormning av Monaco i början av andra halvlek där den bästa chansen tillskrevs Adebayor. Hans nick räddade Grégorini mycket snyggt och naturligtvis stärkte det Nicemålvakten med en ny nolla efter debaclet mot Lille. Han tilldelades högst betyg i Nissa av L’Equipe tillsammans med Roudet och Balmont i denna 0-0-match. Båda lagen verkade ganska nöjda med resultatet för att få lite stabilitet i sina säsonger som varit väldigt ojämna.
Inne på Nices hemsida beskriver man i matchrapporten hur detta var den årliga matchen då det över huvud taget blir lite stämning inne på Louis II. Tv-kamerorna har inte några Tifos att zooma in eller läktarsång att sätta mikrofonen vid, enbart den där Albert som sitter där med sin halsduk. Inget ont om honom, han är säkert en fin människa, men hemmalaget kan ju faktiskt lida av att inte ha någon riktig hemmaplan med bättre förutsättningar i form av publikens stöd och skräniga sång. Detta var lagets fjärde hemmamatch: fortfarande ingen seger och, det mest noterbara, inte något mål ännu! Den där tolfte spelaren som hemmafansen ska vara, måste visa sig nu på Louis II.
Nices är lite av ett bogeylag för Monaco. Förra årets fantastiska vändning där 3-0 blev till 3-4 i Nicefavör under matchens sista 20 minuter tillsammans med 2-1-segern för Nice på Stade du Ray är exempel på detta. Monaco har inte besegrat Le Gym på hemmaplan sedan Nissa gick upp till Ligue 1 2002. Det är något visst med derbyn. Och nästa vecka är det Marseille som ska få se hur Rivierafotboll spelas. På Le Vélodrome lär det däremot finnas plats för både en tolfte och trettonde spelare för Marseille…
