En bänkad "Chipp" och en chipspåse på linjen..
Nantesredaktionen gör nedslag hos veckans mest omskrivne landslagssvensk.
Nantes? frågar den gråsprängde mannen i luckan på Gare Montparnasse och får något förundrat i blicken, hur kunde det komma sig att en utlänning ville åka till Nantes av alla ställen? Sannolikt var det så att den av SNCF (Frankrikes motsvarighet till SJ) anställde mannen i luckan inte hade så bra koll på fotboll, än mindre svensk dito, han hade knappast hört något om de svenska landslagsmännens ”bondpermis” i veckan och var säkert också ovetande om att en av ”syndarna” livnär sig på fotbollsspel i just Nantes. Well, jag fick i alla fall min biljett till det snabbtåg (TGV – Train a Grand Vitesse vilket betyder just snabbt tåg på franska) som skulle ta mig rakt västerut till regionen Pays de la Loire och dess huvudstad Nantes.
Nantes är ett av de klassiska lagen i fransk fotboll, man har en stolt historia och var faktiskt det lag som senast vann ligan innan Lyon började stapla segrar på hög 2002. Les Canaris, som klubben i folkmun kallas, har haft flera storhetstider men de senaste säsongerna har man flirtat oroväckande intimt med nedflyttningsspöket, det kändes därför välkommet och fräscht då man inför årets säsong bl a värvade Nouredine Boukhari, marockansk landslagsman samt Christian Wilhelmsson, svenskt dito. Efter en start som bara givit 2 poäng på 4 matcher så har dock kritiken ökat, framför allt mot tränare Serge Le Dizet men också mot spelarna.
Klubbshopen ligger mitt i stan...
Väl i Nantes letar jag mig fram till mitt lilla hotell mitt i stan, lastar in det bagage jag inte lämnat i boxen på Gare Montparnasse och drar mig neråt centrala Nantes. Stadskärnan överraskar positivt, man har omvandlat många vanliga bilgator till promenadstråk och lördagskommersen verkar vara i full gång, mycket till fotbollsfeber märker jag dock inte av när jag slår mig ner på Place du Commerce för att käka en sallad, dricka lite rött och läsa inför-matchen-snack ur lokalblaskan Midi-Ouest.
Fin stad, många gågator men var håller alla gula tröjor hus?
Tyvärr verkar det som om ”Chippen” ser ut att bli bänkad, det nämns inte varför men kanske tycker Le Dizet att den svenska stjärnan inte levererat tillräckligt? Well, lätt bedövad av ett par glas Bordeaux letar jag mig fram till en spårvagnsstation (spårvagnarna är det dominerande transportmedlet i Nantes) och hoppar på en vagn med destination La Beaujoure. Fortfarande få gultröjor i sikte men det är ju fortfarande mer än 1,5 timme kvar till kick-off…
Vanligt nantesiskt (heter det så?) transportmedel...
Arenan, som kan liknas vid en mer kompakt version av Nya Ullevi med sitt välvda tak ligger inbäddad i grönska och det är lätt att ta sig fram till den från spårvagnen. Det finns bara en stor entre och när man väl är inne så kan man gå runt hela stadion, skönt tycker jag som tvingades runda hela den väldiga Stade de France i onsdags för att komma in på rätt sida under EM-kvalmatchen mellan Frankrike-Italien.. Ett besök i souvenirshopen blir dock ett antiklimax, den Wilhelmsson-tröja jag planerat inköpa går inte att få till då man har gjort slut på alla bokstaven ”W” samt dessutom på alla siffran ”1” (Chippen spelar i tröja # 21)! Det känns som nån på logistiksektionen bör få sig en smäll på fingrarna men jag inhandlar ändå en jacka och tar mig in på stadion.
Är det inte Nya Ullevi som ligger därborta?
La Beaujoire är en mysig arena, känslan av gryta är tydlig, långsideläktarna är höga och branta medan kortsidornas dito är mer flacka vilket passar bra för den ståplats som det i realiteten blir. Hemmafansen är många och börjar så smått droppa in och hänga upp sina banderoller medan Lille, som inte har någon stor supporterskara varken på hemmaplan eller på sina bortaresor börjar värma upp på planen.
..nehe för det var La Beaujoire som skymtade bland träden..
Den fulaste maskoten jag någonsin sett på en fotbollsarena paraderar längsmed långlinjen, herregud varför skicka in en uppblåsbar chipspåse på planen?, den sponsorn måste ha betalat rejält för att förnedra både mannen som får den stora äran att befinna sig i chipspåsen och klubben. Kanske fransmännen vill hylla ”Chippen” men fattat fel på stavningen på smeknamnet, who knows?
Månne en hyllning till vår svenske "Chipp (s)"??..
..fast det var ju originalet vi ville se!
När lagen springer in så håller hemmasupportrarna upp en stor röd banderoll med vit text som på svenska kan översättas ”Inte en seger på 5 månader – och ni förväntar er tålamod?”, en tydlig markering mot det spel som laget visat upp på sistone.
”Chippen” får bara 15 minuters spel men drar ner applåder med några fina insatser på sin högerkant. Hemmalaget buas delvis ut i första halvleken men Les Canaris lyfter sig i andra 45 och Payets mål får La Beaujoire att börja tro på en hygglig säsong i alla fall. Variationen på sångerna är ganska stor men ”Alles les Jaunes!” dominerar, inte minst i andra halvleken då laget fått lite bättre fart. På motsatta kortsidan slår en ensam supporter envetet på sin trumma för att försöka få igång den delen av arenan men det går väl sådär, det är stor skillnad gentemot att befinna sig på Parc de Prince då de båda kortsidorna hetsar varandra och sjunger ikapp. När buropen mot hemmalaget blir som värst vid en Lillehörna i första halvlek så markerar spelarna, viftar mot publiken och uppmanar dem till att hjälpa istället för att stjälpa vilket dock bara delvis resulterar, inte förrän efter Payets mål får hemmalaget den backning de förtjänar.
Payet vräker upp bollen i krysset och hemmapubliken "goes bezerk".
Publiken verkar dock vara hyfsat nöjda med den poäng Les Canaris kämpar till sig och när jag lämnar arenan verkar de flesta andra också göra det med gott mod trots att laget nu befinner sig under nedflyttningsstrecket. Kan man fortsätta att bjuda på sådant spel som man gjorde i under sista 45 så finns det hopp för en klubb som inte varit ur Ligue 1 sedan 1963. I Nantes finns det inte på kartan att stadens stolthet skulle hamna i tvåan och det tror heller inte portieren på mitt hotell på även om han inte ser 100 %-igt säker ut när han säger det… Nantes som stad var i alla fall en positiv erfarenhet och förhoppningsvis får jag se Les Canaris ta alla poängen nästa gång jag återvänder. Jo, en sak till, testa den italienska glassen på stället (kommer inte ihåg vad det hette) på Rue St Catherine mitt i stan, bara den värd resan till Atlantkusten..
En pinne får väl duga denna gång... Allez les Canaris!
