Monaco, från 1950 till idag, del 5 1990-1999
Så var det (ätnligen) dags för del fem av sju i denna serie om Monaco. Ber om ursäkt för Havererade datorer, tentor och sjukdomar. Nu är jag tillbaka och nu kör vi så det ryker.
Säsongen 90/91 blir också smått historisk för Monaco, den 10:e trofén hämtas in när OM slås i franska cupen finalen. Laget slutar även 2:a i ligan.
Följande säsongs skulle börja så bra och se ut att sluta så vackert men glädjen byttes till tragik och sorg i och med det sorgliga händelserna på Furiani stadion den femte maj 1992. Uppstickaren Bastia ställdes mot Marseille i semifinalen av franska cupen. Ungefär klockan 20.20 rämnade den norra läktar sektionen med resultatet 18 döda och 2400 skadade. Händelsen sände chockvågor genom fotbollsfrankrike. Man förlorar den europeiska cupfinalen, franska cup finalen spelas aldrig och man slutar tvåa i ligan. Ett år av bra resultat men inget att visa upp för det.
Säsongen 92/93 fortsätter Monaco att etablera sig i fotbolls europa. Man tar över Marseilles plats i Champions League som följd av deras tvångsdegradering till lägre divisioner. Man lyckas nå en semifinal plats där man faller mot ett tyngre, snabbare och mer effektivt Milan. I ligan går det sämre, trötta slutar Monaco på en 9:e plats trots storstjärnor som Djorkaeff, Thuram, Petit, Klinsmann och Scifo. Efter säsongen väljer även Arsène Wenger att sluta som tränare i Monaco efter en lång, trogen och framförallt framgångsrik tjänst.
Monaco skulle fortsätta att föra en ljustillvaro i ligan och cupen, dock utan att ta hem någon tyngre titel. Detta kom dock att ändras säsongen 96/97, då även undertecknad huserade i Monte Carlo. Säsongen inföll med 700 års jubileumet över huset Grimaldi och vad kunde vara bättre än att ta hem ligan för att spä på festligheterna? Monaco vinner således sin 6:e ligaseger genom tiderna. Man gör även ett strålande Uefa cup spel, där man faller vid dörrarna till finalen mot ett suveränt Inter. Dock är detta lag ett av de lag som gjort starkast avtryck på mig. Ett lag som innehöll Barthez, Petit, Henry, Anderson och Ikpeba för att nämna några.
Följande säsong blir nästan lika vacker, trots att spelare som Sonny Anderson, Gilles Grimandi och Manu Small lämnar laget. Man slutar trea i ligan och man avancerar återigen till semifinal i Champions League efter att ha slagit ut Manchester United. Dock faller man i semifinalen när man ställs emot den gamla damen från Turin. 1-4 borta och 3-2 hemma ser till att Monaco fick vänta ett par år till på den där finalen.
Säsongen 98/99 är inte lika kul att sumera, ut tidigt i europa, ut tidigt i franska cupen och trea i ligan fick ses som ett mellanår för en klubb som då räknades som en av det stora jättarna i eruopa.
Men 90-talet slutar bra i alla fall. Man vinner den franska ligan för 7:e gången totalt och man gör det på storstilat sätt. Med spelare som Fabien Barthez, Rafael Marquez, Sabri Lamouchi, Marcelo Gallardo, David Trezeguet och Marco Simone är det bara att luta sig tillbaka och minnas hur det drog på överväxeln och körde igenom ligan. Speciellt Simone och Trez var en fröjd att skåda.
