Heroiskt kämpande Nice fick en poäng
Ett engagerat och laddat Nice lyckades få med sig en poäng hem från mötet med en serieledare i dålig form
Redan i matchinledningen kunde man på något svårbegripligt sätt se att det fanns någonting hos Nice-spelarna denna kväll som gjorde att de inte skulle acceptera ytterligare en hedersam förlust. Under matchens första 10 minuter såg det faktiskt ut som att det var Nice som låg bäst till i tabellen av de båda lagen. Man transporterade boll självsäkert och Lyon fick faktiskt ägna sig åt försvarsspel och att jaga boll. Allt eftersom jämnade spelet dock ut sig, och tippade mer och mer över till Lyons fördel. Efter dryga 18 minuter slog OL:s lagkapten Juninho en högerhörna som landsmannen Cris nådde högst på. Den välplacerade nicken tvingade Hugo Lloris till en mycket kvalificerad enhandsräddning. Just Hugo tog sitt ansvar i matchen och visade vid flera tillfällen upp ett avancerat fighting face som förkunnade att han inte var sugen på att inkassera ytterligare en förlust. Även Nice skapade chanser. Jan Koller-kopian från Bordeaux, Laslandes, testade landslagskeepern Gregory Coupet vid ett flertal tillfällen, kanske främst chansen efter drygt 22 minuter då Coupet fick visa stabilitet i målet. Nissa var dock inte nöjda med att testa Coupet.
Efter 34 minuter slog ytterback Fanni en långboll som Lyons Toulalan inte lyckades få ordning på. Torpeden från Elfenbenskusten, Bakary Koné snappade upp bollen, och med en magisk lyftning över Coupet fick han de 33 974 på läktarna att gnugga ögonen och nypa sig i armarna; 1-0 TILL NICE?! Målet var ett typiskt skyttekungsverk, och återigen kunde man i egenskap av Nice-anhängare fråga sig hur denna lille man med ben som rör sig snabbt som trumpinnar, inte lyckats mäkta med mer än fyra mål under säsongen. Koné är, precis som många av sina lagkamrater, värd att få spela boll i ett helt annat tabelläge än vad han för tillfället tvingas till. Nissas första halvlek bör ha övertygat åtminstone Antonettis mannar, om att laget inte ska tampas med Troyes och Sedan i botten av tabellen.
Tyvärr orkade inte Nissa stå emot halvleken ut. Fem minuter efter Konés mästerverk fick Govou fram bollen till OL:s Aston Villa-förvärv Milan Baros som visade gammal EM-skyttekungprecision framför Nice-målet; 1-1 efter 40 minuter. Detta stod sig halvleken ut och en förhållandevis nöjd coach Antonetti kunde ta sig ut till omklädningsrummet.
Till den andra halvleken gjorde Antonetti två byten. Ut med ytterback Varrault och den för dagen offensiva mittfältaren Diakité. Detta till förmån för Veigneau och en hyperladdad yngling i form av Traoré. Denne blandade fantastiska tvåfotare i hög fart, med lite oslipade (minst sagt) stämplingar som resulterade i ett gult kort. Även den andra inhopparen Veigneau blandade och gav, men skötte sig bra under sina 45 minuter. Ja just det, det var 45 minuter till som skulle recenseras.
Under den andra halvleken tycktes Lyon lägga in en växel till i jakten på sin första vinst på tre matcher. Trots detta så lyckades Nice stå emot bra. Även om spelet förlades till Nissas planhalva till 80 procent, så lyckades man på något vänster reda ut de flesta situationer på något outgrundligt sätt. En rensning efter kalabalik, en fenomenal fotparad av Lloris, en tackling av Apam (ofta obehagligt straff-aggressiv), en tokbrytning av Kante. Alla medel tycktes tillåtna denna kväll, Nissa var fast beslutna om att få med sig den poäng man gick in i den andra halvleken med. På topp tog Koné 50-meterslöpningar för att rädda bollen från att gå ut till Lyon-inkast. Samtidigt gjorde Laslandes sig ovän med alla från domaren till publiken genom sina vassa armbågar och långa ståldobbar på sina adidasskor i storlek 52. Även om Laslandes är ett budgetförvärv, och en ganska begränsad fotbollsspelare, vet han åtminstone om sina styrkor och svagheter. Just detta kan vara hans bästa egenskap som fotbollsspelare. Dessutom känns han som ett bättre komplement till självskrivne Koné, än vad både Bellion
och numera utlånade Moussilou är. Nu har man ett klassiskt helan och halvan-anfallspar, vilket har räddat kontraktet för många bottenlag i ett oändligt antal ligor.
Fortsättningen av den andra halvleken gick till stor del i Lyons tecken. Men som förhoppningsvis framgått av detta referat så K-R-I-G-A-D-E Nissa till sig en poäng mot Lyon. Dock skulle OL även passa på att missa en straff innan biffen skulle vara ordnad. Efter 85 minuter stod Fanni ivägen för en framstörtande Lyon-anfallare. Även om straffen var extremt tveksamt dömd, så hade ändå OL gjort sig förtjänta av en spark från elva meter. Apam övertygar numera vecka efter vecka som mittback och bör snart anses som ordinarie. Dock måste han lugna ner sig i eget straffområde. Även om det inte var han som orsakade straffen så är han alltför aggressiv i eget straffområde i vid några tillfällen, vilket kändes som anledningen till varför domare Thual slutligen pekade på straffpunkten. Fram stegade en nyss inbytt Fred som slog en föga imponerande straff. Kanske var det Hugos mördarblick precis innan skottögonblicket som fick brassen att darra på manschetten. Lloris gick åt rätt håll och kunde glatt titta på då bollen smet utanför hans högra stolpe med dryga halvmetern. Efter straffen visade Hugo vad det betydde att inte behöva släppa in ytterligare en straff i slutskedet av en match. Han skrek och vevade med armarna på bästa Åsa Sandell-vis. Då Lyon missade ett sådant här gyllene tillfälle förstod han att poängen var räddad. Matchen slutade helt sonika 1-1. Inte rättvist, men ack så skönt
Efter matchen talade Nice-spelarna om poängen som en mycket meriterande sådan. Dessutom var det skönt att för en gångs skull ha lite flyt, vilket man faktiskt hade denna kväll. Bäst i Nice var givetvis Hugo Lloris. Även Koné måste uppmärksammas för sitt vackra mål och idoga slit. Både mittbackarna Kante och Apam skötte sig förtjänstfullt och måste anses som vårt nya mittlås efter att Pancho alltför ofta är antingen skadad eller dålig.
I nuvarande tabelläge känns EN poäng som en droppe i havet. Men om det finns någon som helst logik i idrottspsykologi så var denna poäng värd så mycket mer. Nu är raden av matcher utan vinst uppe i hemska elva matcher. Låt detta ha blivit den sista matchen i en hemsk serie. Nu måste det vända!!!
Laget
Lloris - Fanni, Kanté, Apam, Varrault (Veigneau, 46e) - Balmont, Echouafni (c), Diakité (Traoré, 46e) - Ederson - Laslandes, Koné (Camara, 94e)
Varningar; Traoré, Laslandes
