Sporting 1-0 Inter
Vid femte försöket så lyckades Sporting ta koll på två traditioner som existerade dessa lag emellan. Den att Sporting aldrig lyckats göra ett mål på Inter och den att man aldrig besegrat Inter heller.
Nya José Alvalade fick för första gången vara värd för en Champions League match. När lagen kom ut till match och Champions League låten bröt ut i högtalaren så rös jag. När tv bilden visade Sporting spelare en efter en så kände jag en stolthet att se att Sporting skulle starta matchen med åtta portugiser i startelvan. Inte mindre än fem av de åtta är egna produkter. Spelaren som vart sist fokuserad av tv bilderna var Miguel Veloso. Det som slog mig direkt var hans ansiktsutryck. Han hade ett stort leende på läpparna. Jag tänkte för mig själv att han glädjes att vara på plats. Om han kände av någon nervositet så såg man inte det.
Paulo Bento gjorde tre ändringar i startelvan sen Nacional matchen. Abel och Caneira kom in istället för Garcia och Ronny. Yannick fick chansen bredvid Liedson uppe i anfallet istället för Bueno. Inter tränaren Mancini fick klara sig utan Cambiasso på mittfältet. För mig vart det en överraskning att Mancini gav Luis Figo rollen som nr.10. Vi som följt Luis Figos karriär vet att Luis inte är någon nr.10, vi har sett Scolari testa Luis i den positionen vid ett fler tal gånger utan resultat.
Matchen inleddes i ett snabbt tempo och lite överraskande kanske för många så var det Sporting som ville ha ett högt tempo i matchen. Inter fick matchens första halvchans när Zlatan redan under matchens första minuter fick på ett hårt skott mot Ricardo. Men skottet kom rätt långt utifrån och Ricardo hade inga som helst problem att rädda.
Det tog inte lång tid att se att Paulo Bento visste att om man fick bort Luis Figo från matchen så var man halvvägs till segern. Miguel Veloso punktmarkerade sin landsman på ett mycket bra sätt under tiden Luis var med i matchen.
Det tog 16 minuter innan en annat okänt Sporting spelare visade upp sig för fotbolls Europa Yannick Djaló fick bollen nära halva plan och tog fart mot Inter mål. En Inter spelare halkade och helt plötsligt öppnades en motorväg till snabba Djaló. Han lyckades komma ända in i straffområdet, precis när han ska till och skjuta så kommer Samuel i sista stunden och bryter. Samuel halkar och ramlar och får bollen på armen två gånger innan han lyckas återfå balansen och rensa. Sporting spelarna skriker på straff och publiken är inte sen att följa efter. Min åsikt är att hade domaren blåst för straff så hade det inte varit någon skandal, precis som det inte var någon skandal att han inte blåste för straff.
Sporting äger bollen men har svårt att skapa målchanser. Runt matchens 30:e minut så försöker Nani väg spela med Romagnoli, men passen från Romagnoli vart lite för hårt så Toldo hade inga större besvär att rädda situationen. Det skulle vara Inter som igenom Adriano får matchens allra bästa chans innan paus, när Adriano lite för enkelt vänder Polga och skjuter ett bra skott. Men Ricardo står väl placerad och kan rädda utan att släppa retur.
När andra halvleken kom igång så kändes det som om Inter spelarna hade blivit utskällda av Mancini. Inter försökte trycka tillbaks Sporting och lyckades med det, men utan att skapa någon målchans. Det skulle vara Sporting som i den 61:a minuten genom Djaló som väg spelade med Liedson som fick matchens bästa chans när han försökte placera bollen i det bortre stolpen, men skottet gick lite för högt och utanför stolpen.
Det skulle bara ta ytterligare tre minuter till att Alvalade skulle hamna i ett lyckorus när Tonel slår en 30 meters pass till Caneira som tar ner bollen på bröstet gör sig av med Maicon och får på ett kanon skott som Toldo bara lyckas få några fingrar på bollen och styr in bollen via ribban. Ett av de absolut vackraste målen i den nya Alvalade var ett faktum.
Nu började tränarnas sista kamp om matchen. Mancini plockade ut bleka Figo och satte in Gonzalez. Paulo Bento överraskade nog de flesta när han plockade ut en mittfältare (Romagnoli) och satte in en anfallare (Alecsandro). Många trodde nog att Bento skulle försöka försvara 1-0 ledningen igenom ett defensivt byte, istället så hade Sporting nu tre anfallare inne på plan. Djaló som en släppande anfallare bakom Liedson och inhopparen Alecsandro.
Matchen skulle avgöras bara fyra minuter senare när Vieira fick sitt andra gula kort. Vieira hoppade in i Alecsandro på ett farligt sätt och struntade i bollen helt. En solklar varning. Tom Vieira mottog det röda kortet utan att protestera. Mancini gjorde kort därefter ytterligare ett byte när han byte in Crespo istället för Adriano. Ett byte som inte gav någon effekt alls.
Fram till matchens slut så hade Veloso ett bra skott från 30 meter, Liedson var millimeter från att nicka in ett ytterligare mål för Sporting och Zlatan hade matchens sista farlighet när han i den 88:e minuten får på ett kanon skott som går strax utanför, dock så var Ricardo på plats ifall skottet hade gått på mål.
När domaren blåste av matchen i den 94:e minuten så var bragden i Lissabon ett faktum. Jag kallar det bragd pga att Sporting saknade idag Custódio, Paredes och Carlos Martins som är tre man på mittfältet som är ordinarie. Samt Farnerud som inte anses vara ordinarie riktigt än iaf. Bragd också för att Sporting startade matchen med fyra spelare som är mellan 19 och 20 år. Bragd också för att man vann över en av världens bästa trupp. Men för en klubb som Sporting som vill erövra Europa så är det precis sådana matcher som måste bli en vana att vinna.
Arena: José Alvalade
Publik: 30.222
Domare: Alain Hamer (Luxemburg)
Sporting: Ricardo, Abel, Tonel, Polga, Caneira; Miguel Veloso; João Moutinho, Nani (Tello, 81), Romagnoli (Alecsandro, 65), Yannick Djaló och Liedson
Tränare: Paulo Bento
Inter:Toldo, Maicon, Córdoba, Samuel, Grosso (Zanetti, 79), Dacourt, Vieira; Stankovic, Figo (Mariano Gonzalez, 65), Ibrahimovic och Adriano (Crespo, 70)
Tränare: Roberto Mancini
Gula kort: Liedson (16), João Moutinho (21), Córdoba (27), Toldo (32) och Vieira (44 och 69).
Rött kort: Vieira (69)
1-0 Caneira 64 min
