Sportings drömelva
Efter att ha presenterat ett drömlag från akademin och ett kalkongäng så har det nu blivit dags för att presentera Sportings drömelva mellan 1980 och 2007, då jag har följt klubben.
Målvakt
Vitor Damas – 12 säsonger (743 matcher totalt med den grönvita tröjan)
Här finns det liksom ingen tvivel, Vitor Damas står i en klass för sig, visst Peter Schmeichel var ingen dålig målvakt heller, men Damas blir mitt första val, alla åren han tjänade klubben på ett ypperligt sätt både som spelare, tränare och målvaktstränare. ”Målvakternas Eusébio!”
Högerback
Nélson – 5 säsonger (115 ligamatcher/3 mål)
Köptes in sommaren 1991 från Salgueiros, hade precis blivit U20 Världsmästare med Portugal. Han var en av sju världsmästare i Sporting truppen. Sousa Cintra hade en dröm om ett ungt Sporting fullt med världsmästare, han fick ihop sju stycken. Nélson är den bästa högerbacken som Sporting har haft sedan 1980, hans kvalité på inläggen är än idag saknade i Alvalade. Sporting letar än idag, tio år senare, efter en värdig ersättare som högerback. Gick till Aston Villa och sen till FC Porto.
Mittbackar
Luisinho – 3 säsonger (82 ligamatcher/3 mål)
Tänk om Luisinho hade kommit till klubben några säsonger tidigare, han kom inför säsongen 89-90 och vart snabbt publikfavorit på Alvalade. En mittback som sällan behövde fälla sina motståndare. Placerings säker, snabb, teknisk och visade upp en sällan skådad elegans. Luisinho fanns med i Brasilienstrupp under VM i Spanien 82.
Marco Aurélio – 5 säsonger (135 ligamatcher/3 mål)
Kom från União Madeira säsongen 94-95. Vann snabbt Carlos Querios förtroendet och blev ordinarie i Sporting. Bildade mittbackspar med Naybet två säsonger, sen fick han Beto som kollega i mittlåset. Påminde mycket Luisinho i sitt sätt att spela fotboll. Hade varit intressant att se dessa två bilda ett mittbackspar.
Vänsterback
Rui Jorge – 7 säsonger (192 ligamatcher/5 mål)
Många tveksamma minnen när det vart klart att Sporting och FC Porto inför säsongen 98-99 gjorde två spelarbyten, Rui Jorge och Bino kom till Sporting, medan Costinha och Peixe gick till FC Porto. Men det räckte med en träningsmatch, just mot FC Porto, under försäsongen för att han skulle få de flesta Sporting supportrarna att acceptera honom. För mig är Rui Jorge den mest lyckade inhemska affären Sporting gjort under mina år som Sportingsupporter. Han må inte ha varit den snabbaste spelaren i världen, han må inte ha varit den mest tekniska, men något han var mycket bra på var det taktiska spelet, samt att han tog med sig nåt från FC Porto som Sporting tappat under åren, nämligen den vinnande mentaliteten. Han förtjänade inte det Peseiro gjorde mot honom, nämligen att först peta han ur startelvan i Uefacupfinalen och sen sparka han ut från klubben på det sättet. Mer respekt förtjänade Rui Jorge efter sju år i klubben.
Mittfältare
Oceano – 11 säsonger (308 ligamatcher/39 mål)
Tvekade mellan Oceano och João Pinto, men då Oceano är en spelare som jag ville ha med i laget fick João Pinto nöja sig med avbytarbänken. Vad kan man säga om Oceano? Något av Sportings ”Johan Mjällby” kanske man kan beskriva honom som. Inte ett dug teknisk, men viljan förde honom till en av klubbens bästa spelare under sin tid. Lagkapten. Köptes in från Nacional inför säsongen 84-85. Hade också en sejour i Real Sociedad på tre år innan han återvände till Sporting. Sett han spela som höger- och vänsterback, men det var som defensivmittfältare han spelade mest.
Luis Figo – 5 säsonger (129 ligamatcher/15 mål)
Omöjligt att inte ha Luis Figo i en Sporting drömelva, visst hans storhetstid kanske inte var i den grönvita tröjan, men det var här han började och Pedro Barbosa får ursäkta mig, men Figo är Figo. Finns inte så mycket mer att säga om Figo som inte ni alla känner till. Bara synd att han inte avslutar karriären hos oss, men det har man förstått länge att han inte skulle. Kanske får vi se Luis Figo som klubbordförande när han återvänder en dag.
Cristiano Ronaldo – 1 säsong (25 ligamatcher/3 mål)
Precis som Figo så kommer Ronaldo med i denna drömlag kanske mer baserad på vad han har gjort efter att han lämnat oss. Men redan som 17 åring gjorde han saker som andra spelare i hans position under flera år i klubben aldrig nåde. Vi får hoppas att Ronaldo gör det Figo inte kommer att göra, nämligen att avsluta sin karriär i den grönvita tröjan. Eh låt mig få drömma iaf…
Krassimir Balacov – 5 säsonger (138 ligamatcher/44 mål)
Den bästa utländska spelaren i den portugisiska ligan någonsin. Kom inför säsongen 90-91, hjälpte laget till semifinal i Uefacupen redan under sin första säsong i klubben. Vilken underbar spelare Balacov var. Vem minns inte hans underbara mål mot Benfica, 13 sekunder efter avspark, med sin sämsta fot, högern, sköt han en kanon. Eller hans drömmål borta mot Setúbal, där han dribblade bort fem motståndare innan han gjorde mål. Hans Sportingkarriär ”dog” efter en dispyt med Carlos Queiroz. Queiroz petade Balacov i en match mot Salgueiros, men tvingades byta in han med 10 minuter kvar, Balacov hann göra matchens enda mål, efter matchen ville Balacov bort och han hamnade i Stuttgart efter säsongens slut.
Anfallare
Manuel Fernandes – 12 säsonger (? ligamatcher/189 mål)
Kanske Portugals mest underskattad anfallare genom tiderna. Många minns han för sina FYRA mål i ett Lissabonderby mot Benfica. Men det var bara fyra av hans totala 189 mål i ligan för Sporting. Hans spel still påminde en del av de engelska anfallarna, kraftfulla och livsfarliga på huvudet. Hade oturen att under hans tid som spelare så drevs den portugisiska landslaget i ett kvotsystem, bara ett visst antal spelare per klubb brukade bli uttagna i landslaget. Drabbades av en av de största orättvisorna i portugisisk fotboll någonsin då han inte fick vara med i VM 86, trots att han hade vunnit målskytteligan med 36 mål. En av de sista spelarna som verkligen spelade med kärlek för tröjan.
Rui Jordão – 9 säsonger (207 ligamatcher/141 mål)
Tvekade mellan Jordão och en del spelare som Jardel, Acosta och Iordanov. Den avgörande anledningen vart tiden han spelade för klubben. Jordão var en av många andra som skulle leva upp till Eusébio, men som misslyckades. Dock så har ingen annan varit i närheten av det Jordão lyckades åstadkomma under sin karriär. Spelade 5 säsonger i Benfica, sen gick han till Zaragoza där han behandlades illa av sin tränare innan Sporting hämtade honom. Han tackade med att stanna 9 säsonger och gjorde 141 mål. Många minns Van Bastens mål i EM finalen mot dåvarande Sovjetunionen, men Jordão var den första att göra ett liknande mål i EM semifinalen mot Frankrike under EM 84. Jordão var inte den bästa anfallaren, men han var en av de första som var komplett. Målsinnet, snabbhet, tekniskt och taktisktanfallare, det var Jordãos styrka.
Reserver
Peter Schmeichel – Målvakt – 2 säsonger (50 ligamatcher/0 mål)
Fanns två andra målvakter (Meszaros och Ivkovic) som lika gärna kunnat bli valda, men Peter är en levande legend, och han var målvakten som stod i målet säsongen vi bröt Pinto da Costas förbannelse. Det kom som en stor, RIKTIGT stor nyhet när Sporting presenterade Peter sommaren 1999. Peter hade precis vunnit trippeln med United och helt plötsligt drog han på sig den grönvita tröjan. Det fanns bara inte i min värld, aldrig hade jag trott på en sådan värvning, även om han varvade ner så var det stort. Jag har inget tvivel på att hans rutin och erfarenhet tillsammans med vinnarmentaliteten som inte växte på träd i Sportingtruppen, var en av de bidragande anledningarna vi vann ligan för första gången på 18 år, säsongen 99-00. Han ingav respekt både i laget och motståndarna.
Naybet – Mittback – 2 säsonger (54 ligamatcher/5 mål)
Efter två –tre bra VM matcher under VM 94 i USA så slängde sig Sousa Cintra på första flygplan till USA och parkerade på Naybets hotellrum tills han hade skrivit på ett kontrakt med Sporting. En mycket bra mittback, kanske inte lika elegant i sitt spel som Luisinho och Aurélio, men han spelade enkelt och var hård i närkamperna. Såldes till Deportivo efter två säsonger, ännu en som inte kom bra överens med Carlos Queiroz, någon som börjar se ett mönster?
André Cruz – Mittback – 3 säsonger (76 ligamatcher/9 mål)
Tillsammans med Beto så är de dem enda mittbackarna som under sista 27 åren som lyckats vinna ligan två gånger. Bara att beklaga att han precis som några av de nämnda kom i slutet av sina karriärer till Sporting. Även han en bidragande orsak till den historiska titeln 99-00. Vem minns inte hans frisparksmål mot FC Porto som var startskottet till titeln. Även säsongen 01-02 gjorde han två frisparksmål i en och samma match som många anser var vändningen till att titeln hamnade i Alvalade.
João Vieira Pinto – Mittfältare/Anfallare – 4 säsonger (115 ligamatcher/28 mål)
Sommaren 2000 kom nyheten att Benfica sparkat ”menino de ouro”. Klubbar från hela Europa ställde sig i kö för att förhandla med João Pinto. Sporting vann den striden, trots att man var den som bjöd sämst villkor, men faktumet att han inte ville lämna Lissabon, gjorde att han till slut valde Sporting. I mina ögon minst åtta år för sent för att hamna på startelvan. Men han stannade tillräckligt länge för att få ett nytt smeknamn som ”O Artista”.
I mitt tycke så har João Pinto haft en lysande karriär, men hur hade den kunnat se ut nu om han ”vågat” sig ut från Portugal? Det råder inget snack om att han i Portugal kommer alltid ses som en av de allra bästa portugisiska spelare, men ute i Europa/världen kommer han dessvärre alltid kommas ihåg som spelaren som slog en domare under VM 2002. Han hade allt för att kunna bli lika stor som Figo och Rui Costa.
Amunike – Mittfältare/Anfallare – 3 säsonger (51 ligamatcher/17 mål)
Ännu ett inköp av Sousa Cintra, synd att han inte träffade lika många rätt som han missbedömde spelare vid inköp, som kanske hade förtjänat en plats i startelvan, men valet föll på Ronaldo. Amunike var en underbar lirare, snabb, teknisk och stenhård i kroppen. Det var inte många backar som vann axel mot axeldueller. Amunike kommer också alltid kommas ihåg som orsaken till att en portugisiskklubb för första gången vann en tvist hos FIFA, när han köptes in. Han hade också skrivit på för ett tyskt lag, men efter mycket om och men så beslutade FIFA att han var Sportingspelare. Tyvärr så fick han se sin karriär förstörd, när han lämnade Sporting till Barcelona, pga knäskador.
Pedro Barbosa – Mittfältare – 10 säsonger (259 ligamatcher/39 mål)
Pedro köptes in som Figos ersättare, säsongen 95-96, ett ansvar han inte riktigt kunde leva upp till. Hade svåra år i klubben, då han ofta var ”hatobjekten” nummer ett hos supportrarna. Supportrarna tyckte att han spelade bara bra säsongen innan hans kontrakt skulle gå ut. Det var nog inte så illa, men visst var jag en av dem som också tyckte att det stämde. Pedro är ännu en portugis som hade allt för att kunna bli riktigt stor, men en blandning av orsaker som att han var långsam, men kanske främst att han hade en kort stubin och var ett lätt byte för provaktörer. Mycket teknisk spelare.
Mario Jardel – Anfallare – 2 säsonger (49 ligamatcher/53 mål)
Tvekade mellan andra anfallare som Liedson, Acosta och Iordanov, men trots allt han gjorde under sin andra säsong så var det ingen annan anfallare i närheten av hans kapacitet. Han kunde vara osynlig i 89 minuter, men i den 90+4 ha gjort två mål. En sällan skådad förmåga att skaka av sig sina markerare inne i straffområdet. Tragiskt hur han förstörde sin karriär när han hade allt för att vara kung av Portugal än idag.
Bubblare
Ivkovic, Vujacic, Paulo Sousa, Douglas, Silas, Moutinho, Sá Pinto, Iordanov, Acosta och Liedson.