Den grönvita festen i Lissabon
Som väntad så vart det fest i Lissabon igår, med mängder av bilar, som använde tutorna för att göra sig hörda. Festen förflyttades från Jamor till Alvalade, där spelarna mottogs som sanna hjältar som de är. Det hade hunnit gå fem långa år sedan en Sportingsupporter haft anledning att fira.
José Alvalade öppnades vid 15 tiden för dem som inte lyckats få tag i finalbiljetter, detta var första gången klubben gjorde något liknande och därför visste man inte hur mycket folk kunde tänkas komma. Det måste ha känts märkligt att sitta på en fotbollsläktare och inte se spelarna springa på gräsmattan, utan att ha blickarna vända mot tv-skärmarna.
När Liedson skickade in bollen bakom Costinha, i Belenenses laget, bröt ett efterlängtat jubel, inte bara på Jamor men även på Alvalade, där mer än 20 000 Sportingsupportrar samlats för att se matchen på de två stora tv-skärmarna på läktaren. De vänner som jag hade på plats berättade att trots att det var långt ifrån fullsatt, så var oväsen direkt efter målet ett av de mäktigaste de hört på en fotbollsarena.
På gräsmattan i Jamor började festen direkt när domaren blåste av. Liedson som hade bollen under kontroll i det ögonblicket sköt iväg den och började springa som ett litet barn, mot Veloso, Yannick, Nani och Moutinho som redan bildad en ring där man hoppade av glädje. Snabbt var hela spelartruppen framme vid denna ring och alla kramade alla.
Samtidigt som det på Alvalade dundrade ut ”We are the champions” från högtalarna. En publik i extas började förfesten på Alvalade i väntan på att spelarna och ledarna skulle anlända till Alvalade för att ta emot publikens jubel.
På Jamor såg man via Tv bilderna hur Paulo Bento direkt efter att domaren blåst av kramades om av Paulinho, Paulinho för er som inte vet vem det är, så är det en kär personlighet som är Sportingsmaterialförvaltare och mannen som står för alla spelarnas pratical jokes, vem minns inte när det vart klart att Sporting vunnit titeln 01-02, när man dagen efter på träningen med tusentals åskådare på läktarna, kläde av Paulinho naken.
Annars var det en speciell trio som tv kamerorna ofta fångade på bilden direkt efter slutsignalen, nämligen de tre musketörerna Nani, Veloso och Yannick. Dessa tre har spelat tillsammans en längre tid och har en speciell relation till varandra. B la så har de kommit överens om att när någon av de gör ett mål så ska de fira tillsammans.
Liedson lede lagt upp för trapporna till VIP läktaren, där medaljer och bucklan väntade, hela laget gick upp för trapporna, publiken närmast trapporna fick då chansen att komma riktigt nära sina idoler och polisen hade fullt upp med att skydda spelarna. Väl uppe på VIP läktaren så fanns Presidenten av Republika Portugal Cavaco Silva, som delade ut medaljerna, även bägge finalisternas klubbordförande var på plats. Till slut kom den efterlängtat stunden då bucklan skulle överlämnas, Custódio som är lagkaptenen kallade till sig sina två vice kaptener Ricardo och Moutinho för att tillsammans höja bucklan, för tredje gången bröt jubel ut bland Sportingspelarna och supportrar, både på Jamor och på Alvalade.
En efter en gick fram och höjde bucklan till skyarna så supportrarna kunde se bucklan. Vår svenska inslag Pontus Farnerud (se bilden strax ovanpå), lite blyg eller kanske ovan vid uppståndelsen över att vinna en inhemsk cup, om man ska jämföra portugisiska cupen med den svenska, så är det en rejäl skillnad, lyfte upp bucklan men lämnade den fort över till Liedson. Väl nere på gräsmattan igen så var det dem sedvanliga lagfoton och ärevarven runt Jamor. Innan laget började gå mot omklädningsrummet.
De som satt troget kvar på Alvalade underhölls med musik och på tv-skärmarna kunde man följa efterfesten på Jamor, nu var det knappa två timmar kvar innan hjältarna från Jamor skulle visa upp sig för supportrarna.
Strax efter 22 tiden så annonserade Alvalade speakern att spelarna var framme och att han skulle ropa in de en efter en, han bad om hjälp att ropa in de, han ropade förnamnet och publiken efternamnet, som man ofta gör i tyskfotboll. Man hade ställt fram en scen mitt på gräsmattan där spelarna mottog ovationerna från läktarna, nu med mer än 35 000 på plats. Moutinho och Liedson fick överlägset mottag de största ovationerna, medan Custódio som ropades in sist med bucklan fick också mottag en stor ovation. Paulo Bento fick även han en beskärd del av ovationerna, ja han fick även den största champagneduschen av alla igår. Då man hade ställt fram mängder av champagneflaskor på scenen fick alla en dusch, men ingen kom i närheten av duschen Paulo Bento fick av sina spelare.
Tre spelare bjöd på en speciell dans när de ropades in, Liedson och Alecsandro bjöd på samba, vad Pontus Farnerud försökte bjuda på vet jag inte exakt då tv bilderna byte vinkel samtidigt som han började dansa. Alla spelarna var mycket glada, men de som man la mest till var den ovannämnda trion, de tre musketörerna Nani, Yannick och Veloso. De fick igång läktarna när de började sjunga Juventude Leonina hin ”Só eu sei porque não fico em casa” (Bara jag vet varför jag inte stannade hemma). Denna trio var den som lämnade gräsmattan sist av alla spelarna, de ville inte att festen skulle ta slut. Man försökte intervjua dem, men de var nästan inte kontaktbara av glädje, samt en och annan champagne glas för mycket. Man fick några ord ur Yannick, där han höjde Paulo Bento till skyarna och skojade samtidigt med sin tränare när han avslutade intervjun med att använda Paulo Bentos favorit ord under säsongen: ”med lugnhet”
Tidigt imorse flög de första spelarna på semester, Anderson Polga var den första att synas tidigt på morgonen på flygplatsen, det kan inte ha blivit många timmars sömn för hans del.
Källa: RTP,RTPN,SIC,SIC Noticias;TVì
Foto: André Figueiredo
