Krönika: Viktigt, viktigt, viktigt
Fansen kan börja sjunga "Qui ne saute pas" igen. Lejonet har vaknat ur den två matcher långa dvalan och anledningen - man återgick till den gamla taktiken hur man fångar ett byte.
Man drev upp tempot på ett helt annat sätt och satte Saint Etienne under hård press gång på gång. Dessutom lyckades man med konststycket (och mycket, under denna säsong, sällsynta) att hålla kvar bollen i anfalls-zon.
Den största anledningen stavas dock byte av taktik.
Perrin är en stor man. Erkänner sitt misstag och återgår till arbetet som Le Guen och Houllier har byggt upp, det är väldigt stort och kräver mycket mod. Men nu kan Alain sova gott för att slog väldigt väl ut. Fem myror är fler än fyra elefanter gick idag på tv. Mycket komiskt för tre innermittfältare är bättre än tre, kunde jag konstatera.
Det berömda kortpassningsspelet satt som en smäck och man fick fram flera bra kombinationer längs både höger- och vänsterflanken. Mycket tack vare bra rörlighet och koncentration.
Oroväckande är dock kommunikationen mellan backlinjen och Rémy Vercoutre och det känns ännu tråkigare att tjata på det nu när man inte släppte in något mål. Men Rémy ger inte samma trygghet och han är dessutom väldigt dålig på att prata med sina försvarare. Jag kan ta två exempel. En inlägg från höger som dyker ner och Francois Clerc har ingen anfallare i ryggen, men slår ut bollen till hörna, när han lika gärna hade kunnat ta ned den - allt på grund av dålig kommunikation. Eller när en långboll kommer och Squillaci går upp i duell med en Saint Etienne-spelare, och Vercoutre kommer utrusande utan att säga något.
Det ska även bli skönt att se Cléber Anderson komma in i laget. Bodmer gjorde ingen dålig match, men det syns klart och tydligt att han inte är någon mittback.
Källström for president. Nej, inte riktigt. För Källström kom inte till sin rätt förrän i slutet. Men en sak ska han hedras för och det rejält. För i hela åtta minuter så bar han lagkaptensbindeln efter att Juninho blev utbytt i matchminut 85.
Lyons tre bästa spelare då?
Ganska lätt att utse och på tredje plats.
Karim Benzema. Helgjuten insats och ett av de lättaste målen i karriären. Har verkligen utvecklat sitt en-mot-en och en-mot-två-spel och kommer ofta ur många knepiga situationer. Men allt för ofta så övergår detta till övermod och han försöker sig på aningen konstiga saker när han egentligen bara ska slå en enkel passning.
På andra plats så kommer Francois Clerc, som idag visade att Anthony Réveillère verkligen inte ska räkna med en fast plats i laget. Vändningsfinter och dubbelfotare vid eget straffområdet och klockrena överlappningar på utsidan av Govou och Keita. Clerc har verkligen hittat formen.
Magnifique, Toulalan. Han trivs verkligen bäst på ett innermittfält med tre spelare och tar för sig som aldrig förr. Träningen i Tignes ger verkligen resultat och med två andra spelare inne på mitten som sköter det offensiva så kan Jérémy fokusera mer på defensiven. Underbara glidtacklingar och fenomenala brytningar. Det var på mittfältet vi vann matchen och bäst där - Jérémy Toulalan.
