Krönika: Upp till kamp
Matchen mot Barcelona är nära och det är dags för spelarna att visa alla kritiker att de håller. Det är upp till kamp.
Med Timbuktu's låt, "Hjälp dä brinner" på färskt minne så skriver jag denna krönika som ska jag skriva en krönika iför det lilla tåg som vi nu ska sätta oss på.
Ett tåg med fem avgångsstationer - gruppspel, åttondelsfinal, kvartsfinal, semifinal och final. Frågan är om vi kliver av på samma station som förra året, med väskorna kvar på tåget. Öppningsmatchen mot Barcelona är indirekt avgörande och en oavgjord match eller möjligtvis en vinst på Camp Nou ger inte bara en ledning. Utan även självförtoende och vetskap om att man fortfarande kan lira boll.
Men det är verkligen upp till kamp.
Rémy Vercoutre måste, nu eller aldrig, visa att han kan ersätta Coupet åtminstone till 80 procent.
En debuterande Cleber Anderson, ska visa att han både kan gå in och dominera på mittbacksplatsen som sin landsman Cris och dessutom efternamnet Anderson's gener.
Juninho måste vara lika magnifik som i mitten av höstsäsongen förra säsongen. Han måste slå de där avgörande passningarna, och hans arvinge - Kim Källström måste lasta av honom och nå samma form som innan landslagsuppehållet.
Sist, men inte minst så ska, och då menar jag, ska ivorianen Abdulkader Keita snurra upp sina motståndare, likt Amantino Mancini gjorde med Anthony Réveillère i åttondelsfinalen förra säsongen. Han måste även gå på skott mer och ligga bakom mer i anfallsspelet.
Men först gäller det att slå Metz och att få en match mot Les Grenats innan man åker till Camp Nou är nödvändig. Nödvändig att spela in laget och låta spelarna komma i form.
Det är dags o vakna - upp till kamp,
och slå tillbaka - sträck upp en hand.
