2000-talets EM-elva
Vi fortsätter vår resa genom EM-årtionden med att ta ut en drömelva med spelare från EM 2000, 2004 och 2008.
Nu är vi framme vid 2000-talets första decennium. EM 2000 i Holland/Belgien var första gången värdskapet delades av två länder. Holland var nära att ha en ny magisk sommar 12 år efter 1988, men till slut dödade straffspöket Oranje igen. Istället blev det fransk triumf två är efter VM-guldet. EM 2004 är för evigt ihågkommet för Greklands superskräll då med sin robusta defensiv gick hela vägen. Men vi minns mästerskapet också för SuperSwedes, Wayne Rooneys internationella genombrott och mycket mer. 2008 var starten på den spanska dominansen som kom att vara i flera år framöver, vilket märks i elvan.
Målvakt:
Iker Casillas (Spanien)
Kapten när Spanien 2008 äntligen vann guld igen, för första gången sen 1964. Förstås en av världens bästa målvakter men livsviktig för det spanska laget för mer än sitt målvaktsspel. Hans och Carles Puyols diplomati över rivalgränsen Real/Barca ska ha varit helt central för att få spelarna från de olika klubbarna komma samman och bilda ett lag i La Rioja.
Försvar:
Lilian Thuram (Frankrike)
Uttagen i Turneringens lag EM 2000 när Frankrike följde upp VM-guld med EM-guld. Elementär som ledare i backlinjen även 2004, när det tog stopp mot skrällgänget Grekland i kvarten. Intelligent, spelskicklig och omutlig.
Carles Puyol (Spanien)
Som sagt, utan Puyols och Casillas diplomati hade det inte blivit ett lag av den talangfulla samling spanjorer som fanns. På planen ledde han backlinjen på sitt sedvanligt självklara sätt.
Paolo Maldini (Italien)
Apropå självklara ledarfigurer. Hade lika gärna kunnat vara en del av 90-talselvan, men tar istället plats här. Uttagen i Turneringens lag när Italien tog silver 2000 (även uttagen 1996). Enda italienare att missa i straffläggningen mot Holland i semifinalen, men det gjorde inget när tre holländare missade. En av historiens mest eleganta backar, på och utanför planen, rundar av en minst sagt respektingivande backlinje.
Mittfält:
Rui Costa (Portugal)
Precis som Maldini uttagen i Turneringens lag redan 1996 och 2000. Likt Maldini oerhört elegant. Hans Portugal föll i semifinalen mot Frankrike 2000, till ett golden goal på straff. I hemma-EM 2004 blev det final, där man föll mot Grekland. Rui Costa fick aldrig vinna ett mästerskap med landslaget, men han vann oerhört många fotbollshjärtan genom åren med sin närmast konstnärliga spelstil.
Xavi (Spanien)
Utsågs till turneringens spelare 2008 och var navet på mitten för Spanien som äntligen fick allt att stämma. Gjorde det förlösande 0-1-målet i semifinalen mot Ryssland men framför allt slog han knappt en passning fel på hela mästerskapet.
Theodoros Zagorakis (Grekland)
Greklands kapten utsågs till turneringens bäste spelare EM 2004 när de tog ett av fotbollshistoriens allra mest otippade guld. Säga vad man vill om det defensiva Greklands spelstil, men de var oerhört skickliga på det de gjorde och vann fair and square. Zagorakis var förbundskapten Otto Rehagels förlängda arm ute på planen, så taktiskt slipad och bra på att leda sina trupper.
Zinedine Zidane (Frankrike)
Självklar i Turneringens lag både 2000 och 2004. 2000 var han förstås precis som 1998 den största stjärnan och tungan på vågen för guld-Frankrike. 2004 sköt han med tre mål i gruppspelet Frankrike i topp av gruppen före England, innan de gick på pumpen mot grekerna i kvarten. En otrolig mästerskapsspelare som alltid verkade gå in i en speciell zon varje sommar där ingen kom åt honom — förrän Marco Materazzi, 2006.
Anfall:
Wayne Rooney (England)
Hade redan slagit igenom i Premier League förstås men sommaren 2004 exploderade Croxteth Pelé på den internationella scenen, 18 år gammal. Blev yngste målskytt i EM-historien mot Schweiz (ett rekord schweizaren Johan Vonlanthen sen själv övertog några dagar senare) och smällde in fyra mål i gruppspelet för England. Spelade som besatt och såg ostoppbar ut, tills han skadade sig en halvtimme in i kvarten mot Portugal. Så tog hans, och då även Englands EM slut.
Patrick Kluivert (Holland)
Delad skyttekung under hemma-EM 2000. Hans tidiga genombrott som tonåring i Ajax och struliga liv utanför planen under några år gör att man nästan glömmer bort hur bra Kluiert var runt millenieskiftet i Barcelona och Oranje. Åtminstone hans landslagskarriär nådde sin kulmen i kvarten 2000 med hattricket mot den sista upplagan av Jugoslavien som Oranje vann 6-1. En av de bästa matcherna Holland nånsin spelat. Stackars Kluivert var också den ende holländare som slog sin straff i mål i semin mot Italien. Hade han bara fått lite hjälp av lagkamrater hade allt kunnat sluta annorlunda den sommaren.
Savo Milosevic (Jugoslavien)
Den som delade skytteligasegern med Kluivert. Kluivert vann den striden, men Milosevic prestation förtas inte av det. Gjorde Jugoslaviens mål i den matchen, och gjorde mål i alla deras grupspelsmatcher, som det svängde om minst sagt. En 1-0-seger mot Norge var lugnet mellan stormarna 3-3 mot Slovenien och 3-4 mot Spanien när ett minnesvärt landslag gjorde sitt sista framträdande.
Finns gott om spelare som förstås hade kunnat ta plats i elvan. Milan Baros som blev skyttekung 2004 på lika många fullträffar som Kluivert och Milosevic hade fyra år tidigare (5 st). Mittbacken Traianos Dellas, spelfördelaren Angelos Basinas och centertanken Angelos Charisteas från Greklands skrällag. Edwin van der Sar som var avgörande för Holland i flera EM, inte minst 2004 då han räddade i straffläggningen mot Sverige (en av två gånger i historien Holland vunnit en straffläggning). Arjen Robben som fick sitt internationella genombrott den sommaren. Sloveniens utsökte playmaker Zlatko Zahovic för sina insatser 2000. Nuno Gomes i samma mästerskap. David Trezeguet vars golden goal i finalen avgjorde allt. Nihat Kahveci som var magisk för Turkiet som var minuter från en final 2008. Philipp Lahm som hindrade dem från att nå den.
