Bolton – Sporting Clube de Portugal 1-1
Resultatet av att den tekniska fotbollen möte den fysiska blev en taktisk match. Kanske på grund av det uteblev den väntade festen på läktarna. Sporting borde ha vunnit denna match mot ett blekt Bolton.
Det var med en viss förvåning som man mottog nyheten att Bolton gjorde ett målvaktsbyte, Jussi mot Habsi, oklart om det var ett frivilligt byte eller om det berodde på en sen skada. Bolton hann inte få Nolan spelklar. Sporting i sin tur hann få Moutinho spelklar.
Det var överraskande att se ett brittiskt lag försöka spela den typiska europeiska fotbollen, då menar jag att jag förväntade mig en typiskt brittiskt insats från Bolton. Istället fick vi se ett hemmalag spela snudd på äckligdisciplinerat försvarsspel. Grekland under EM 2004 var det jag kom att tänka på. Man hade som lägst åtta spelare bakom boll och då kunde bollen befinna sig på mitten av sin egen planhalva. Taktiken man hade lagt upp var att försvara bra och försöka vagga Sporting i en falsk säkerhet. Man ställde om snabbt från försvarsspel till kontringar. Men det var på de fasta situationerna som man byggde upp sitt spel mest på. Frisparkar slagna på egen planhalva kunde vara början på en besvärlig situation för Sporting.
Efter 14 minuters spel kom matchens första halvchans, just på en av de snabba omställningarna höll isländaren Helguson på att komma helt fri mot Rui Patricio. Sporting målvakten insåg det tidigt och rusade ut från sitt straffområde. TV bilderna visade att Rui Patricio, medvetet eller inte så tar han bollen med handen. Domaren lätt spelet fortsätta och situationen kom av sig helt. Matchen spelades i ett mycket låg tempo och först när Bolton försökte kontra höjdes tempot något. Boltonspelarna lyckades lura Sportingspelarna att backa hem alldeles för lågt vid frisparkar som slog ibland från egna straffområdet. Försvaret satt på Rui Patricios knä och det gav hemmaspelarna en större tryck än vad de annars lyckades skapa.
Boltonspelarna är kända för sitt tuffa spel och det var inget undantag ikväll. Främst genom Taylor och Davies kontinuerligt under hela matchen och O´Brien då och då. Det var inte med förvåning när domaren halade upp ostskivan redan i den 21:a minuten, men den kunde och borde eventuellt ha kommit upp tidigare. Inget tydde på att det skulle rassla till i någon av lagens nätmaskor och därför blev man än mer chockad när Bolton gjorde matchens första mål. En frispark slagen in till Sportings straffområde orsakade den sedvanliga oredan i Sportingsförsvar. Efter de diverse snedstudsarna så hamnade bollen hos McCann som kunde enkelt bredsida in bollen.
Målet fick varken hemmalaget eller Sportingspelarna att vakna till, matchen fortsatte i ett oerhört låg tempo, något som säkert glade Sportingspelarna mest då det syntes tydligt att det fanns en del många tunga ben. En av dem var Simon som var total osynlig under första halvleken. Sportings enda chans fick Moutinho, som fick bollen under kontroll inne i Boltons straffområde. Moutinho försökte skruva in den i det bortrestolpen men den gick tätt över ribban.
Paulo Bento valde att plocka ut Abel och ersätta han med Romagnoli. Vilket betydde att Pereirinha gick ner och tog Abels position som högerback. Andra halvleken fortsatte med den håglösa tempot och matchbilden var densamma. Bolton backade hem och lätt Sportingspelarna rulla boll utan att pressa dem. Vid alla fasta situationer lyckades hemmalaget att dra ner sina motståndare i eget straffområde. Under andra halvleken blev Campos långa inkast ett större hot än frisparkarna. Sporting hade svårt att vinna andra bollarna så fort bollen hängde runt straffområde. Just efter ett av Campos inkast skapade rejäl oreda och det slutade med att Helguson nickade i ribbans underkant.
Ju mer minuterna tickade desto mer backade hemmalaget, Sporting fick allt mer att säga till och till motsats till första halvleken så hade man mer tålamod och på det sättet skapade man viss oreda i hemmaförsvaret. Romagnoli stod för en lysande dribblingsrädd han tog ett skott som tog i ribban. Sporting tillresta supportrarna behövde inte vänta länge till för att få jubla. Polga slog en lysande passning och efter ett väggspel mellan Simon och Tiuí kom Simon i bra läge och drog på sin berömda vänsterslägga. Otagbar boll för Habsi, som kunde bara stå och följa bollens väg i sitt mål. Äntligen hade Simon visat upp sig.
Matchen skulle bara få en het målchans till och det var Simon som stod för den. Med 14 minuter kvar att spela så vågade han utmana sin back och lyckades finta bort backen. Han tog avslutet med sin sämsta fot, men skottet vart så bra att den tvingade Habsi till kvällens räddning. Det var lite märkligt att se två relativ trötta lag under matchens sista tio minuterna. På övertid så gick tröttheten ut till lite smågnabb mellan bägge lagens spelare och på övertid så var det inte långt ifrån att spelarna började slåss. Sportingspelarna var irriterade på Taylor som hade en tackling som hade kunnat få värre (om det är möjligt) konsekvenser för Izmailov än situationen mellan den andra Taylor och Arsenals Eduardo.
Reebok Stadium, i Bolton
Publik: ca 27 000
Domare: Alon Yefet (Israel)
Bolton – Al-Habsi; Nicky Hunt, Andy OBrien, Cahill e Gardner; Ivan Campo (Teymourian, 84 m); Kevin Davies, Joey OBrien (Guthrie, 66 m), McCann och Taylor; Helguson (Giannakopoulos, 55 m)
Tränare: Gary Megson
Sporting – Rui Patrício; Abel (Romagnoli, 46 m), Tonel, Polga e Grimi; Pereirinha, Miguel Veloso, Moutinho e Izmailov (Gladstone, 84 m); Tiui (Adrien Silva, 78 m) och Vukcevic
Tränare: Paulo Bento
Varningar: Joey OBrien (20 m), McCann (55 m), Grimi (81 m)
1-0 McCann (24 m)
1-1 Vukcevic (69 m)
