Hans Eskilsson om Sporting:
"Skumma grejer vid övergången"
Luis Alter intervjuar den förste svensk som representerade Sportings färger, Hans Eskilsson. - De flesta var ju korta och jag med mitt hår var kanske lite över 1,90. De såg mig som en riktig centertank, säger Eskilsson i den första delen av två.
För några veckor sedan så kunde Sportingredaktionen erbjuda en intervju med Pontus Farnerud. En av två svenska spelare som spelat för Sporting. Idag har jag nöjet att presentera den första svensken att dra på sig den grönvitrandiga tröjan nämligen Hans Eskilsson. Dagens första del följs upp med en avslutning imorgon förmiddag.
Luis: Minns du hur Sporting tog kontakt med dig?
Hans: Det var lite struligt faktiskt. Jag hade skrivit ett optionskontrakt med Bologna redan 87-88. Jag hade gjort några bra U21 landskamper mot Italien. Innan jag kom med i A-landslaget. Det var ett rätt dåligt kontrakt jag hade med Bologna. Samt att det var oklart om det var gällande. Sen kom Sporting. I Italien så kunde man bara skriva på ett kontrakt från och med första juni. I Portugal så kunde man skriva på direkt. Jag hade även andra intresserade italienska klubbar. Kurre Hamrin var här och hälsade på och han representerade andra italienska klubbar. Men jag hade ett konkret kontrakt erbjudande från Sporting och jag valde Sporting till slut. Italien var en större liga, men Sporting som klubb var en storklubb i Europa.
Jag minns att jag åkte till Amsterdam och förhandlade med Sporting, minns också att jag åkte till Madrid vid en senare tillfälle. Satt med en portugisisk advokat och en spansk spelaragent skickade av Jorge Goncalves. Han hade inte blivit vald än till klubbordförande så det var egentligen han som köpte mig och inte klubben.
Det hände skumma grejer på det mötet, de frågade mig i fall jag ville ha ett bättre kontrakt. Jag förstod de inte och sade att jag precis hade skrivit på ett kontrakt. Men de frågade igen om jag ville ha ett bättre kontrakt. Först efteråt kom jag på att de antagligen hade haft en budget och att det fanns pengar kvar. Så jag fick en större signing fee, men de skulle ha en del av de pengarna. Det handlade om en miljon svenska kronor och de skulle ha 400 000 kronor.
Sen så frågade Hammarbys ordförande om jag blivit miljonär, men jag sade att det inte var riktigt så och att de två andra skulle ha 400 000 kronor. Hammarby berättade detta för Sporting och Sporting frågade mig om det stämde. Jag hade inget att dölja och berättade vad som sagts. Då sade Sporting till mig att inte betala några pengar till de där två. Så det slutade med att de inte fick pengar från Sporting eller mig.
Då blev de tjuriga på mig, de hade tillgång till alla mina uppgifter, spelarlicens och namnteckning, så de förfalskade och lyckades ta pengar från kontot där pengarna hade lagts in. Det tog en lång tid men till slut så fick jag tillbaka mina pengar. De gjorde en ren kriminell handling.
Luis: Minns att du gjorde succé i en turnering i Berlin tror jag det var, med det svenska landslaget. Hade den turneringen stor del i att Sporting köpte dig?
Hans: Brasilien tackade nej och Sverige halkade in på ett bananskal, vi skulle bli slagpåsar men vi gick och vann hela turneringen. Det var andra tider, inte som nu när man kan se 300 matcher per vecka. Förr så var det färre matcher som visades på TV och den turneringen fick en otrolig genomslag. Jag var 22 år och anfallare, jag fick massor med rubriker. Jag fortsatte med att göra en bra vårsäsong och gjorde några mål i landslaget. Jag var het den sommaren, som sagt jag hade en del italienska klubbar efter mig.
Luis: Kontaktade du Glen Strömberg eller Mats Magnusson som var i Benfica innan du skrev på för Sporting?
Hans: Nej jag kontaktade ingen av dem. Däremot umgicks jag lite med Magnusson sen. Han bodde ute i Cascais.
Luis: Jorge Gonçalves köpte in fem spelare och gav er ett smeknamn som ni än idag är kända för. Minns du vilket det var?
Hans: Nej detta var något helt nytt för mig.
Luis: Han kallade er för de fem lejonklorna.
Luis: Kan du berätta lite hur det var för dig att komma till Sporting?
Hans: Jag var 22 år, kunde inget ord på portugisiska. Första minnet jag har var en träning ute på Jamor. En mörk, betong omklädningsrum med vattenskadad väg efter fukt. Det var en stor trupp, säkert över 30 spelare. 27 av de hade stora mustascher själv hade man knappt skäggstubb. Det var lite roligt faktiskt. Många av de såg mig som en jätte, de flesta var ju korta och jag med mitt hår var kanske lite över 190. De såg mig som en riktig centertank. Det är de minnen jag har.
Luis: Var det stort eller tyckte du att det var bara ännu ett steg i karriären?
Hans: Nej, jag skrev på ett femårskontrakt och var helt inställd på att jag skulle vara kvar i klubben en längre tid. Jag kände att det fanns mycket historia i Sporting. Det var stort och en bra upplevelse. Det var en del uppståndelse, inte som idag då massmedia är betydligt större än på den tiden, men det var en viss uppståndelse.
Luis: Den säsongen som du spelade för Sporting så var en av målvakterna Vitor Damas, en Sportinglegend, som nu gått bort, vad minns du av honom?
Hans: Ja jag fick ju tyvärr nu höra att han gått bort och det är inte av den anledningen som jag ska säga positiva saker om honom. Jag kommer ihåg att det var en riktigt sympatisk gentleman. Godhjärtad människa. Han var ju lite äldre än vi andra, kanske är pappa att överdriva men han var mycket mer mogen än alla andra spelare och hade mycket mer livserfarenhet och hade därför en viktig roll i truppen.
Luis: När jag tittar tillbaka på truppen som Sporting hade den säsongen så minns jag namn som Silas, Carlos Manuel, Ocenao (ung då), Ricardo Rocha, Douglas, Litos, Venancio och Cascavel. Kanske inte den bästa truppen men en mängd med bra spelare. Hur var stämningen i laget?
Hans: Jag kommer ihåg att stämningen var rätt bra ändå. Det var en grupp med rätt många sköna människor så det var aldrig något strul eller bråk. Lönen låg ju efter med fem månader som värst tror jag. Jag minns att Carlos Manuel en gång hade med sig tårta till träningen, jag minns nu inte om det var för att vi hade just fått lön eller om det var ett sätt för han att fira ännu en dag utan lön, det visar att det fanns humor och att man kunde skämta om det. Det var aldrig någon dålig stämning, det var en skön gäng som skojade mycket.
Luis: Fick du någon ”fadder” under din första tid i klubben?
Hans: Ingen som tog hand om mig direkt. Det var så här att de som kunde engelska blev de som jag fick bäst kontakt med. Jag umgicks mycket med Oceano under träningar och förberedelser till matcher, då han kunde mycket bra engelska.
Men det var João Luis, portugisen från Viseu som jag umgicks mest med privat. Även Miguel umgicks jag en del med. Jag minns även att Carlos Xavier och Mario Jorge var schyssta. De bjöd ut mig på middag och vi åkte ut till Estoril och tittade runt.
Luis: Paulinho är en speciell människa och jag undrar om du minns honom? Och hur var er relation?
Hans: Jag upplevde som om han gillade mig och att han tydde sig till mig. En del kanske inte tar sig tid för de som står utanför. Men jag minns att vi skojade en hel del.
Luis: Jag kan i alla fall säga att han minns dig, när Sporting var här för några år sedan så pratade jag lite med honom och han sade att han var i Eskils land. Han kunde inte uttala ditt namn.
Hans: Det är kul att höra att han minns mig, som jag sa jag kände att vi fick en bra kontakt. Nu när du tog upp han så får jag upp en del minnen av honom. Jag minns hur han kom dragandes med sitt ben, jag såg att det fanns en livsglädje i honom och att han skrattade ofta. Han hade ju haft en tuff barndom minns jag. Men jag har en bra minnesbild av honom. Och träffar du honom igen får du gärna hälsa till honom från mig.
Luis: När förstod du att du hamnat i en klubb som var på väg mot en enorm ekonomisk kris?
Hans: Det förstod jag rätt snabbt när det inte var någon ordning men samtidigt så hade jag kollat upp Portugal och jag visste att det inte var ovanligt att klubbarna låg efter med lönerna. Jag försökte koncentrera mig på fotbollen. Jag hade ju fått en bra signing fee så jag hade inga större problem. Det var inte så mycket man kunde göra…
Luis: Än att gilla läget så att säga…
Hans: Ja exakt gilla läget.
Luis: Hur var det att spela fem sex månader utan lön?
Hans: Det funkade, det fanns en del som beklagade sig, kanske hade de större press på sig hemifrån.
Luis: Vad fick du för uppfattning av Jorge Gonçalves?
Hans: Lite mystik tycker jag. Jag träffade honom ett par gånger. Han var rätt lugn, han hade en del folk omkring sig. Han gled omkring och var lite cool. Svår att få grepp på, men lugn som person. Minns hans jätte mustasch.
Luis: Skällde han ut er?
Hans: Nej det gjorde han inte, han var inte så nära truppen. Jag minns att vi ibland hade möten och någon gång så var det väl han som pratade, men jag förstod inte så mycket portugisiska då så jag vet inte riktigt vad som sades alla gånger. Men han gick inte omkring och gaistade eller så.
Luis: Han kanske överlämnade det till någon annan?
Hans: Ja precis (hehe)
En fortsättning på denna intervju kommer imorgon klockan 08.
