Portugals EM Historia: Portugal 2004
För första gången så fick Portugal stå som värdar för ett stort europeisk mästerskap. Den totala succén var inte långt ifrån. Förut hade det varit Frankrike som stått iväg för Portugal, denna gång blev det Grekland.
Efter den stora besvikelse i VM 2002 så tog det portugisiska fotbollsförbundet ett beslut som skulle visa sig vara den korrekta. Man anställde Scolari som hade precis fört Brasilien till ännu ett VM guld i Japan/Sydkorea.
Innan Scolari så präglas den portugisiska landslagsfotbollen i tre grupper. Benficagruppen, Portogruppen och Sportinggruppen. De tre storklubbarna ville alla ha något att säga till om hela tiden. Befolkningen var uppdelat i samma grupper. Klubbsupportrarna vars klubb hade minst spelare i landslaget för dagen hejade på motståndarna. Delningen var så pass stor att även spelarna vägrade passa till en medspelare om han inte också var medspelare i klubblaget.
Detta var något som Scolari började med att få bort. Han lyckades även få befolkningen att stödja landslaget i alla lägen. EM 2004 var beviset på det, sällan hade en hel nation ställt sig bakom sitt landslag som man gjorde. Massvis med flagor hängandes över allt, på bilar, på fönstren ja precis överallt kunde man se en portugisiskflaga vart man än vände blicken.
Portugal kom till sitt eget mästerskap utan att veta riktigt vart man stod. Resultaten hade inte varit de mest imponerande och man var långt ifrån favoriter att vinna EM. Men precis som alltid så har den sanna portugisen drömmen om att vinna. Det var ingen skillnad denna gång heller. Drömmen fanns där men det var inget som man vågade säga högt.
Hemma EM var sista chansen för den gyllene generationen att vinna något inom seniorfotbollen med A-landslaget. Fernando Couto, Luis Figo och Rui Costa var de enda som var kvar i landslaget och skulle försvara denna generationens heder. Annars var det stora samtalsämnet Scolaris petning av Vitor Baia. Ett samtalsämne som än idag är startskottet på mängder av heta diskussioner. Ett annat samtalsämne var Deco. Hans uttagning i landslaget var inte helt smärtfritt. Annars hade Scolari tagit ut den väntade truppen.
När Portugal hade inlett sitt sista läger inför EM så gjorde man det utan FC Portospelarna, dessa skulle först spela och vinna Champions Leaguefinalen mot Monaco. Det var inte mindre än sex europeiska mästare som återvände till landslagsamlingen. Men bara hälften av de var ordinarie i Scolaris första elva. Även detta gav möjligheten till att starta diskussioner om FC Portospelarna inte borde vara givna i startelvan då de hade dominerat de två sista säsongerna ute i Europa.
12:e juni 2004 invigdes EM med en match mellan Portugal och Grekland. Hade någon sagt att just dessa två lag skulle spela finalen några veckor senare hade den personen blivit utskrattad. En match som gick rakt in i historieböckerna då en hemmanation aldrig tidigare förlorat invigningsmatchen förut. Grekland tog en tidigt 1-0 ledning och de portugisiska spelarna kom aldrig upp i en normal standard. Scolari försökte väcka sina spelare med att plocka ut Simão mot en oerfaren Cristiano Ronaldo. Det första ynglingen gjorde var att dra på sig en straff som gav Grekland en 2-0 ledning. Men samma yngling skulle få sista ordet i matchen i och med sitt reduceringsmål.
De som ville ha in FC Portospelarna fick nu chansen att påpeka att de hade rätt. Kanske på grund av kritikerna, men troligtvis så fick Scolari klart för sig att de elva som fick första chansen inte var de som gav honom mest trygghet. Inför andra gruppspelmatchen mot Ryssland så gjorde Scolari hela fyra ändringar. Tre av de kom i försvaret och den fjärde kom på mittfältet. Bollgeniet Rui Costa vart petad till förmån av Deco. Av de äldre så blev Luis Figo den enda som fick fortsatt förtroende av Scolari.
Förutsättningarna var enkla för Portugal inför denna match. En förlust skulle innebära ett ruggande fiasko. Men ett tidigt ledningsmål av Maniche gav både laget och supportrarna en trygghet och matchen kontrollerades helt av Portugal. Cristiano Ronaldo ersatte Luis Figo under andra halvleken och skulle hitta en annan inhoppare, Rui Costa, som enkelt kunde göra 2-0.
Spanien stod som sista motståndare i den sista gruppspelsmatchen. Spanien behövde endast en poäng för att gå vidare. Medan Portugal var tvungen att vinna matchen. Scolari skulle göra ytterligare ett byte i startelvan. Simão som hade startat de tidigare två matcherna fick se sig omsprungen av Cristiano Ronaldo som nu gett Scolari klara indikationer på hans riktiga värde. Portugal vann denna spännande match med Nuno Gomes målet i den 57:e minuten. Spanien skickades hem och Portugals dröm fortsatte nu i en kvartsfinal mot England.
Kvartsfinalmatchen mellan Portugal och England i en kokande Luz är nog en av historiens mest dramatiska matcher. Scolari gjorde ytterligare ett byte i sin startelva, denna gång var det den mållösa Pauleta som ersattes av Nuno Gomes. England, leda av Sven Göran Eriksson, fick en drömstart tack vara missförståndet mellan Costinha och Ricardo. Owen tog tillvara på missförståndet och gav England ledningen i den 3:e minuten. En ledning som skulle stå i sig tills den 83:e minuten då Englandproffset Postiga lyckats kvittera matchen. Extra skönt för Postiga som hade nyligen blivit framröstad som den sämsta värvningen den säsongen i Premier League.
Förlängningen blev lika dramatisk som matchen under sina första 90 minuter. Rui Costa gav Portugal ledningen med ett typiskt Rui Costa mål. Frank Lampard lyckades slå in kvitteringen och föra matchen till straffar. Det finns tre spelare som är värda att nämnas lite extra under straffsparksavgörandet. Unga Ronaldos säkra straff i ett utsatt läge. Postiga som visade upp en kyla av en annan värld när han ”lobbade” in sin straff i ett läge där en miss skulle ge England biljetten till semifinalen. Sist men inte allra minst Ricardo. Han räddade en straff och tog själv hand om straffen efter och skickade Portugal till semifinal för tredje gången i historien.
Denna gång slapp Portugal frankrike i semifinalen, istället stod Holland som motståndare på den andra planhalvan. Scolari valde att ta tillbaka Pauleta i startelvan vilket betydde att Nuno Gomes fick sätta sig igen på avbytarbänken. Portugal tog en relativ tidig ledning i semifinalen mot Holland. En hörna av Deco nickades in otagbart för Van der Sar av Cristiano Ronaldo. Luis Figo, som gjorde i semifinalen sin allra bästa match i detta EM, prickade stolpen med en typisk Luis Figo skott. Holland tog ut en mittfältare och satte in en till anfallare efter halvtid men det var Portugal som återigen gjorde ett mål. Turneringens vackraste mål, Maniche fick på ett kanon skott som målvakten inte kunde göra något åt. Holländarna fick en snabb reduceringsmål efter ett självmål av Jorge Andrade. Makaay var nära kvitteringen direkt efter, men närmare än så kom man inte. Portugal hade tagit sig till final i EM 2004, vem hade trott det efter invigningsmatchen?
Inför finalen avslöjade Rui Costa att finalmatchen skulle bli hans sista i landslaget. Detta kom som en liten chock för de flesta, att landslagskarriären var nära slutet fanns där men inte att den skulle sluta just där den gjorde.
Grekland, återigen Grekland stod i Portugals väg nu i finalen. En nation förväntade och krävde revansch för förlusten i invigningsmatchen. Men Grekland lyckades göra precis samma sak som man gjort under hela turneringen. Man försvarade sig utmärkt, man lyckades dra ner tempot i matchen och få motståndarna att spela på det sättet man själv ville. Samt att man var äckligteffektiva framåt. I finalen behövde man bara en hörna och en nick på mål för att göra finalens enda mål. Portugal hade t ex 11 hörnor och man hade fem skott på mål men inga mål gjorda.
EM 2004 Dream Team
Petr Čech
Traianos Dellas
Ricardo Carvalho
Giourkas Seitaridis
Gianluca Zambrotta
Maniche
Pavel Nedvěd
Theodoros Zagorakis
Milan Baroš
Cristiano Ronaldo
Wayne Rooney
