1990-talets EM-drömelva
Vi fortsätter minnas EM från förr genom att plocka ut en drömelva med spelare som utmärkte sig i EM 1992 och 1996. Ett profilstarkt lag på flera sätt blir det.
EM 1992 här i Sverige och 1996 i England är två klassiska turneringar vi minns med glädje. Danmarks skräll 1992 mot starka Tyskland och Holland, och ett Sverige som började bygga något i riktning mot 1994... EM 1996 det första med 16 lag och det utökade mästerskapet har blivit en klassiker. "Football is coming home" skrålades i ett fotbollsfebrigt England. Ett nyligen självständigt Tjeckien skrällde sig till final, Portugals gyllene generation presenterade sig och Holland slets sönder av interna stridigheter. 90-talet kryllade av profiler vi minns, här är elva som stod ut i EM-turneringarna då:
Målvakt:
Peter Schmeichel (Danmark)
Helt central för Danmarks sensationella EM-guld 1992. Höll nollan mot England, stoppade Eric Cantona och Jean-Pierre Papin för att ta Danmark till semifinal och väl i den räddade han när Marco van Basten klev fram i straffläggningen för att ta Danmark till final. Stod för flera viktiga räddningar i finalen också.
Backlinje:
Matthias Sammer (Tyskland)
Utsågs till turneringens bäste spelare när Tyskland vann EM 1996. Östtysken spelade från början högre upp i planen men konverterades till libero av Ottmar Hitzfeld i Borussia Dortmund under mitten av 90-talet vilket blev en formidabel succé. Sammer ledde BVB till liga- och Champions League-guld och Tyskland till EM-guld i den rollen, innan skador tyvärr avbröt hans karriär i förtid.
Laurent Blanc (Frankrike)
Ensam om att tas ut i Turneringens lag i både EM 1992 och 1996. Ledde Frankrikes backlinje i båda mästerskapen, det första slutade med tredjeplats i gruppen i det sista EM med bara åtta lag, det andra slutade snöpligt i semifinalen för Frankrike där de föll på straffar mot Tjeckien. Blanc fortsatte förstås vara en bärande del av Frankrikes lag som sen vann både VM och EM vid millenieskiftet.
Miroslav Kadlec (Tjeckien)
Kapten för det Tjeckien som skrällde sig hela vägen till silver 1996. Integral som ledare förstås, och slog även in avgörandet i straffläggningen mot Frankrike för att ta det nyligen självständiga landet till final.
Mittfält:
Karel Poborsky (Tjeckien)
Med sitt långa hår, fina teknik och fantastiska högerfot blev han snabbt en favorit för många under EM 1996. Stod för ett av EM:s vackraste mål någonsin i kvarten mot Portugal med sin lobb över portugisiska backar och målvakten Vitor Baía. Läs mer om det här.
Brian Laudrup (Danmark)
Storebror Michael bojkottade EM 1992 efter en konflikt med förbundskaptenen Richard Møller Nielsen. Då fick Brian visa framfötterna istället. Trots att han inte gjorde något mål under turneringen var det han som syntes mest i Danmarks offensiv, han skapade mycket och var ett ständigt hot. Han togs ut i turneringens lag och blev till och med femma i omröstningen för FIFA World Player of the Year 1992. I EM 1996 gjorde han tre mål och var Danmarks bästa spelare, den gången blev det inget vidare avancemang.
Thomas Häßler (Tyskland)
Den lille teknikern var en del av både Tysklands silverlag 1992 och guldlag 1996 och viktig som kreatör. 1992 inledde han med ett frisparksmål i öppningsmatchen mot OSS, och gjorde sedan ytterligare ett i semifinalen mot Sverige och togs ut i turneringens lag.
Paul Gascoigne (England)
En av de man förknippar mest med EM i England 1996. En blonderad “Gazza” var i sitt esse på alla sätt och vis när fotbollsfebern steg till nya höjder i landet, när guldet skulle “hem” enligt engelsmännen, 30 år efter VM-guldet 1966. I andra matchen mot Skottland gjorde han ett mål som trots hur snyggt det var, när han snurrar upp Colin Hendry på läktaren och drämmer in bollen i mål, kommit att överskuggas av målgesten “Tandläkarstolen”, som refererade till rubrikerna runt en av alla festskandaler som rapporterades om runt Gazzas lag. Läs mer om det här. Han skapade kanske mer rubriker utanför planen än på, men Gazza var i högform under sommaren 1996 och Englands fixstjärna när de nådde semifinal där tyskarna givetvis vann.
Anfall:
Dennis Bergkamp (Holland)
Oranjes nya stjärna, som inte var med om guldet 1988 utan var en del av generationen som följde. Briljerade i EM 1992 då han gjorde tre mål och togs ut i turneringens lag. Gjorde enda målet i öppningsmatchen mot Skottland, målade sen också mot ärkefienden Tyskland då Holland säkrade gruppsegern och gjorde mål i semifinalen mot Danmark. Holland kom på holländskt vis att förlora den på straffar, men “Iceman” satte sin.
Alan Shearer (England)
Gazzas raka motsats var den mer stabila och lugna Shearer. Hade en måltorka i landslaget på väg in i EM 1996, men väl där släppte den verkligen. Med fem mål blev han EM:s skyttekung och Englands viktigaste spelare.
Oliver Bierhoff (Tyskland)
Något av en latebloomer debuterade Bierhoff i tyska landslaget först i februari 1996 några månader innan han skulle fylla 28. Det sägs att förbundskapten Berti Vogts övertalades av sin fru att ta ut Bierhoff till EM. Tur var väl det för tyskarna, för i finalen byttes Bierhoff in och kvitterade tjeckernas ledning innan han i förlängningen avgjorde med ett golden goal.
Några bubblare värda att nämnas: Frank Rijkaard som gjorde flera mål och viktiga framspelningar för Holland 1992. Janne Eriksson som plötsligt blev målmaskin för Sverige i samma mästerskap, och Tomas Brolin som delade skytteligasegern med Bergkamp och Karl-Heinz Riedle. Pavel Nedved och Patrik Berger som gjorde Poborsky sällskap på Tjeckiens mittfält 1996. Tysklands omutlige mittback Jürgen Kohler och hetlevrade mittfältare Stefan Effenberg som togs ut i turneringens lag 1992. Davor Suker, Rui Costa och Steve McManaman som också var starka 1996.
