EM-Ögonblick: Fabregas frälser La Rioja från 11 meter
Under EM-sommaren 2024 kommer vi också blicka tillbaka på ögonblick från tidigare mästerskap. Inför Spaniens semifinal mot Frankrike minns vi Cesc Fabregas straffavgörande i kvartsfinalen mot Italien 2008.
Spanein stod värd för den andra EM-turneringen någonsin, 1964. På hemmaplan vann man, med seger över regerande mästarna Sovjetunionen i finalen.
Länge var det också det enda Spanien vunnit. En futtig EM-titel, från den tiden då det bara var 4 lag med i mästerskapet. Alldeles för lite för en så stor och stolt fotbollsnation. Real Madrid och Barcelona kunde tidvis dominera den europeiska klubbfotbollen. Men för landslaget La Rioja ville det sig aldrig. En förklaring som ofta lyftes fram var att den starka regionalismen i landet låg landslaget i fatet. Katalanerna och baskerna brydde sig inte om Spanien, sades det. Spelarna på varsin sida av El Clasicon kunde inte komma överens i landslaget, sades det.
2008 blev det ändring på det. Förbundskapten Luis Aragones lyckades forma ett lag byggt på en stomme som var en mix av Barcelona, som med Pep Guardiolas tikitaka var på väg att bli totalt dominerande i Europa, och Real Madrid. De båda rivalklubbarnas kaptener Carles Puyol och Iker Casillas hade lyckat föra spelarna samman.
Efter att ha gått rent genom gruppspelet (4-1 mot Ryssland, 2-1 mot Sverige och 2-1 mot Grekland). Stod Spanien i kvartsfinalen inför en betydligt tuffare utmaning. Regerande världsmästarna Italien.
Senast Spanien besegrat Italien i en tävlingsmatch? OS 1920.
0-0 efter 90 minuter. 0-0 efter 120 minuter. Straffläggning.
Spaniens facit på straffläggningar så långt? Kvartsfinalen VM 2002 mot Sydkorea — förlust. Kvartsfinalen EM 1996 mot England — förlust. Kvartsfinalen VM 1986 mot Belgien — förlust. Bara två gånger hade de lyckats vinna en straffläggning. I åttondelsfinalen mot Irland 2002, trots att de missade två straffar, och i semin mot Danmark i EM 1984. Italien hade vunnit VM-finalen två år tidigare på straffar.
David Villa gick fram först och måltjuven hittade nätmaskorna. Men det gjorde också Fabio Grosso, som avgjort VM-finalen. Santi Cazorla — mål. Daniele de Rossi — miss! Marcos Senna — mål. Mauro Camoranesi — mål. Dani Güiza — miss!
Antonio Di Natale — miss.
Så var det Cesc Fabregas tur. Mittfältseleganten, fostrad på La Masia, som lämnat Barcelona för Arsenal och som vid det här stadiet fortfarande var den förlorade sonen för katalanerna. Som trots sin stjärnstatus i Arsenal fått finna sig i en roll som inhoppare på det knökfulla spanska mittfältet.
Nu hade han chansen att avgöra, och han tog den. Det förlösande skottet skickade Spanien till semifinal och vidare mot guldet och evigheten.
