EM-ögonblick: Panenkas straff
Under EM-sommaren 2024 kommer vi också blicka tillbaka på ögonblick från tidigare mästerskap. Först ut EM 1976 och Antonin Panenkas ikoniska straff.
Är det fotbollshistoriens mest berömda straff? Åtminstone den mest myomspunna, den som kanske betytt mest. Det var EM 1976 och Tjeckoslovakien i final mot favoriten, de regerande mästarna Västtyskland. 2-2 efter full tid innebar förlängning. En mållös förlängning senare var det för första gången dags för straffläggning i en EM-final.
Tjeckoslovakien fick börja skjuta. I de tre första straffomgångarna följdes lagen åt, alla straffar gick in. Men i den fjärde gjorde inhopparen Ladislav Jurkemik mål för Tjeckoslovakien, sen klev Uli Hoeneß fram och missade.
Så när han steg fram för att lägga Tjeckoslovakiens femte straff hade han allt i egna händer, Antonin Panenka. Playmakern från Bohemians Prag, beundrad för sitt passningsspel och sin frisparksfot, hade chansen att bli nationalhjälte. Mellan honom och evigheten stod bara en av världens genom tiderna bästa målvakter, Sepp Maier.
Panenka fintade ner Maier i ena hörnet och lättade elegant in bollen mitt i målet med en nätt chipp.
Historia var skapad. Tjeckoslovakien var mästare för första och enda gången. Panenka blev nationalhjälte, men han blev mycket mer än så, han blev på ett sätt odödlig. Hans vackra och iskalla straff blev en sensation. En journalist, givetvis fransos, kallade Panenka för poet. Straffen kom att bli uppkallad efter honom, sen dess vet alla fotbollsintresserade vad det innebär att göra en Panenka. Att ens namn får en till betydelse så som Panenka är otroligt sällsynt. Det är inte många i fotbollshistorien som förunnats det, och tillsammans med Cruijff-finten är Panenka-straffen den lätt mest kända.
Huvudpersonen själv förklarade i efterhand att han övat på straffen efter träningar med klubblaget Bohemians, då han och målvakten brukade stanna kvar: "Vi brukade tävla om en chokladkaka eller en öl. Eftersom han var en väldigt bra målvakt blev det dyrt för mig. Så ibland innan jag somnade låg jag och tänkte på sätt jag kunde överlista honom, för att ta igen mina förluster. Jag fick idén och började gradvis pröva den på träning. En sidoeffekt var att jag gick upp i vikt — jag började vinna vår tävling! I slutändan valde jag den straffen i finalen för jag insåg att det var det lättaste och enklaste sättet att göra mål på. Det är ett enkelt recept."