Jugoslavien - en tidig stormakt i EM
I begynnelsen av europamästerskapens historia dominerade öststaterna, inte minst Jugoslavien. Mycket tack vare spelare som Bobek, Galic och Dzajic.
Den allra första Europacupen för landslag, som det kallades förr, gick av stapeln på Parc des Princes i Paris den 10 juli 1960. Blott 17 966 åskådare på plats för att se Sovjetunionen möta Jugoslavien. Jugoslaviens stjärna, nummer nio och vänsterinner Milan Galic gjorde visserligen 1-0, men ett Sovjet med målvaktslegendaren Lev Yashin i mål gick aldrig att räkna bort. Redan i den 49:e minuten kvitterade ryssarna och trots jugoslavisk press, men mycket på grund av Yashin, stod det 1-1 efter full tid. I förlängningen avgjorde Sovjets centerforward Viktor Ponedelnik.
Det var dock långt ifrån någon skräll att just Sovjet och Jugoslavien skulle göra upp om den första Europacupen för landslag, numera EM. Överhuvudtaget fanns det flera bra öststatslandslag på den tiden, men Jugoslavien och Sovjet tillhörde nog de främsta. I just Jugoslavien finner vi flera världsklasspelare som från slutet av 1940- och fram till och med 70-talet blev en stormakt i den europeiska fotbollen.
Finaler men inga pokaler
Både Serbien och Kroatien har kvalificerat sig till EM 2024. Två nationer med starka traditioner, inte minst under perioden de ingick som en del av Jugoslavien.
Redan i det allra första VM:et 1930 gjorde Jugoslavien succé och tog sig ända till semifinal. Efter kriget fortsatte framgångarna med finalförluster i tre OS på raken (1948, 1952 samt 1956). Det hela kröntes sedan med OS-guld 1960. En makalös svit, särskilt med tanke på att OS höll hög status på den tiden. Betydligt högre än Europamästerskapen för landslag som spelades för första gången 1960. De går också in i 1960-talet med ett imponerande VM-facit. Gruppspel 1950, kvartsfinaler 1954 och 1958 samt en fjärdeplacering 1962. Det blev två finaler även i EM (1960 och 1968) samt en semifinal (1976). Lägg därtill ett VM-slutspel 1974. Framgångar som definierade Jugoslavien som en stormakt. Även under 1980-talet producerades fin fotboll och stora spelare, men som mest imponerande var man nog fram till 1970-talet.
Stjepan Bobek - artisten
Talangerna var många och avlöste varandra, men tre spelare sticker ut lite extra. Kroaten Stjepan Bobek spelade i Partizan Belgrad mellan 1945 – 1959 och är en av Jugoslaviens främsta lirare genom tiderna, tack vare utsökt teknik, spelförståelse och förmåga att göra mål. Ungerns legendar Ferenc Puskas sa:
”Bobek´s technique with the ball is unrivaled. I´m not ashamed to admit, that I tried to copy him. How God-like that guy driblled and his back-heel pass was impeccable. He still is one of the moste noble artistst in football.”
I landslaget slutade karriären 1956 efter 63 matcher och ett målrekord på 38 baljor, men Bobek är ett ypperligt exempel på lysande fotbollsspelare som utvecklades i forna Jugoslavien och under en stor del av efterkrigstiden skulle hålla kvar laget bland de allra bästa. Bobek tog ytterligare en silvermedalj i OS 1952.
Milan Galic - dominant i det första EM:et
Europamästerskapet för landslag 1960 dominerades av Milan Galic (7 mål och skytteligasegrare) och Bora Kostic (6 mål). Kostic från mäktiga Röda Stjärnan Belgrad var en fruktad frisparksspecialist. Mycket tack vare ett oerhört tungt skott.
Milan Galic spelade för Partizan Belgrad, men gick efter 1966 vidare utomlands till Standard Liege och franska Reims. Med sina 37 mål är han näst bäste målskytt i det jugoslaviska landslaget efter Stjepan Bobek och just 1960 skulle bli ett magiskt år på den internationella arenan för Galic. Guldmedalj och skyttekung i OS. Final och skyttekung i Europacupen för landslag och dessutom med i turneringens lag. Faktiskt tillsammans med Bora Kostic, men även innerna Dragoslav Sekularac och backen Vladimir Durkovic tog en plats i den elvan. I VM gick det också riktigt bra. Kvartsfinaler 1954, 1958 samt semifinal 1962.
Dragan Dzajic - dribblingskonstnären
Jugoslaviens meste landslagsman genom tiderna. Det blev hela 85 landskamper och en fotbollskarriär som sträckte sig från 1963 - 1979. Han slog igenom i Röda Stjärnan Belgrad och hade en fantastisk vänsterfot. En dribblingskonstnär på kanten. I EM 1968 tog han sitt Jugoslavien till finalen genom ett mycket vackert lobbmål på Englands målvakt Gordon Banks.
