”Kaiser Franz är gjuten”
Det är dags att ta ut 70-talets allra bästa EM-elva. Endast två EM-turneringar (1972 och 76) gör det lite svårare, eftersom laget baseras på insatserna i själva EM-slutspelet. Men laget blev ruskigt bra ändå.
Målvakt
Ivo Viktor (Tjeckoslovakien)
Vann EM med Tjeckoslovakien 1976 som avgjordes på straffar där han självfallet som målvakt blev en av två stora hjältar. Flertalet titlar med sitt klubblag Dukla Prag, men också flera individuella såsom Tjeckoslovakiens Player of the Year hela fem gånger, en gång trea i European Footballer of the Year samt två gånger European Goalkeeper of the Year. Dessutom framröstad som världens 24:e bästa målvakt genom tiderna.
Backar
Revaz Dzodzuashvili (Sovjet)
En högerback med lång och distingerad karriär i Dynamo Tbilisi. Togs ut i all star laget i EM 1972.
Franz Beckenbauer (Västtyskland)
Svår att undvika. Den främste liberon genom alla tider. Nog med i alla världselvor man tagit ut genom årens lopp. Givetvis den enda att komma med i all star laget i EM både 1972 och 1976. Kaiser Franz är gjuten.
Ruud Krol (Holland)
Med hela 83 landskamper för Holland och – framförallt – en mycket framgångsrik karriär i ett magiskt Ajax, är det svårt att förbise Ruud Krol. En av de främsta försvararna på 70-talet. Ett litet problem är att hans bästa position var libero, vilket ju även är Kaiser Franz roll. Kanske borde man ha en mer traditionell mittback framför Beckenbauer, men jag vill ta ut de två bästa. Och då blir det Krol och Beckenbauer. Krol är dessutom användbar på fler positioner, såsom defensiv mittfältare och vänsterback.
Paul Breitner (Västtyskland)
En annan användbar spelare är Paul Breitner. Kanske en av de mest pokalsamlande spelarna i världshistorien, då hans karriär spann mellan 1970 – 1983 och i klubbar som FC Bayern Munchen samt Real Madrid. Han var dessutom delaktig i det västtyska landslagets extrema framgångsperiod mellan 1971 och 1983. Började som vänsterback och gick sedan över till att spela mittfältare. En given spelare i laget och jag tog ut honom som vänsterback.
Mittfält
Gunther Netzer (Västtyskland)
En elegant som lekte fram krossbollar. Dock inte alltid så populär hos den tyske förbundskaptenen Helmut Schön, som nog hade lite svårt med denna individualistiska virtuos. Men i EM 1972 var Netzer en av segerdirigenterna.
Antonin Panenka (Tjeckoslovakien)
Det går inte att lägga en iskallare straff i ett avgörande läge, som Panenka. Finalen 1976 slutade med en straffsparksläggning och det blev Panenkas retsamma chip som avgjorde hela turneringen. Men det fanns så mycket mer hos Panenka som nog är en av östra Europas bästa spelare genom tiderna. Gjuten på detta mittfält.
Rainer Bonhoff (Västtyskland)
Sällan har väl någon skjutit så hårt som just Bonhof och i turneringen 1976 stod han för de flesta assisten där Västtyskland tlll slut förlorade finalen mot Tjeckoslovakien. Kombinationen Netzer, Panenka och Bonhof skulle nog få vilken anfallsinriktad tränare som helst att dregla av avund.
Anfall
Zdenek Nehoda (Tjeckoslovakien)
En av många oerhört duktiga tjecker och en viktig spelare för Tjeckoslovakiens vinst 1976. Det är dock med en hårsmån som han får chansen istället för Västtysklands Dieter Muller, som också gjorde ett kanonmästerskap 1976.
Gerd Muller (Västtyskland)
Sällan har det väl funnit en så naturlig målskytt som Gerd Muller. På sin tid i princip ostoppbar, vilket fyra mål på två matcher (endast fyra lag och utslagning på den tiden) i EM-slutspelet 1972 är ett extremt starkt bevis på.
Dragan Dzajic (Jugoslavien)
Nehoda till höger och Dzajic till vänster ger Muller de allra bästa förutsättningar han kan få för att ösa in mål. Dzajic är en av de stora jugoslaviska lirarna från 1960- och 70-talet. Mästerliga inlägg och passningar, briljant teknik och snabbhet följt av tunga frisparkar. En underskattad fotbollsmagiker som av många ansågs tillhöra den riktigt stora Europaeliten.
Spelare som inte är med, men definitiv kunde tagit en plats: Anton Ondrus (Tjeckoslovakien), Herbert Wimmer, Uli Höness, Jupp Heynckes och Dieter Muller (alla Väststyskland) samt belgarna Raol Lambert och Paul van Himst. Vän av ordning undrar kanske varför inte Johann Cruyff är med? Det bygger på att han inte var så tongivande i just dessa två turneringar. Han deltog endast 1976 och då bara i förlustmatchen mot Tjeckoslovakien.
