En historisk kväll i Köln
Dubbla 0-0 matcher i grupp C. Ändå var dramatiken stor. Slovenien vidare för första gången någonsin till EM-slutspel. Storebror Serbien stormar ut med huvudet före och engelsmännen går med högafflar utanför Southgate. Mitt i allt detta stod jag och studsade arm i arm med slovenerna, denna historiska kväll.
Nu var det min tur att ta mitt pick och pack och bege mig ned till folkfesten. Vi tänkte länge vilka supportrar och matcher som skulle vara roligast att uppleva och på något sätt landade vi i Köln. Slovenien, som spelade sitt första Europamästerskap på 24 år, hade - efter två tappra kryss mot Serbien respektive Danmark - allt att spela för.
Engelsmännen var som vanligt många i antal, men missnöjet kring lagets prestationer var stort i folkmun och jag tror inte att det finns många britter som är lika bespottade som Southgate. Inför matchen var England indirekt klara till slutspel, men supportrarna ville se den där prestationen som skulle tysta alla tvivel. De ville se en maktdemonstration i stil med deras vinst mot Iran under VM 2022.
Vi bosatte oss på en camping strax utanför Köln. Där fick vi förstås se just många engelsmän och hör och häpna så såg de flesta faktiskt väldigt lika ut! Men, de slovenska supportrarna mätte sig väl i siffror och det som stack ut var glädjen de utstrålade. Som en stolt pappa över sin son, satt slovenerna och pratade om Sesko, Oblak och resten. Denna glädje och positivitet medfördes till läktaren. När första halvlek blåstes av kunde vi konstatera att de slovenska fansen överröstade engelsmännen. “Kings of football”, grundarna av sporten fick se sig själva besegras på sin egen lek - enligt dem själva - läktarsången. Likt hur Rumänien flöt på publikens vågor i den första omgången, studsade slovenerna upp och ned med tron om att det här skulle gå. Andra halvlek hade England trycket men ändå kändes det aldrig riktigt farligt. Slovenien hade en matchplan som de var trygga att följa och trots mestadels spelare från inhemska ligan så kom aldrig England riktigt nära. Vågskålen vägde aldrig över. För en kväll blev lärlingen till mästaren, för en kväll var lillebror var lika stark som storebror.
Förutsättningarna inför matchen var tydliga: ta minst 1 poäng mot favorittippade England, för att ens ha en chans att gå vidare. Det är ett scenario de flesta inte skulle välkomna med öppna armar, men det var just det Slovenien gjorde. I vissa fall kan det vara en förklädd välsignelse att möta ett på pappret starkare lag. Som liten presterade mitt egna lag alltid bäst mot de bästa lagen, eftersom de matcherna var lätta att tagga till inför. Det var svårare att tagga till inför Ösmo borta en söndagsmorgon! För Slovenien var utfallet detsamma, de såg hungrigare ut än engelsmännen och redan tidigt signalerade de att England skulle behöva kämpa för att ta 3 poäng.
Dessvärre är konsten att "kämpa" något fåfängt under Southgates styre. England må ha fått ett bättre tryck på Slovenien under andra halvlek, men både på läktarhåll och bland de slovenska spelarna kändes det aldrig farligt. I publikväg var andra halvlek ännu mer elektrisk och när slutvisslan ljöd stod vi kvar i den slovenska klacken och firade som om det var vår egna nation som hade gått vidare. För det var så det kändes. Slovenerna bringade en ren och skär glädje endast barn kan matcha. De sura engelsmännen gick och klagade på allt och alla, men slovenerna orkade inte bråka, de var vidare och behövde inte bry sig om britterna. Några svarade upp med “go home to your ugly wives” och engelsmännen stämde nästan själva in. Det var en bisarr kväll med ett “due due” scenario, men där gruppettan var lika tjurig som ett missnöjt barn på julafton, medan grupptrean var med om sitt livs största stund. Att stå och hoppa i den slovenska klacken, bakom Oblak och Ilicic väckte det inre barnet i mig och när jag reflekterar över kvällen så kan det vara mitt största fotbollsminne live. Det är i alla fall där uppe med Lagerbäcks isländska vulkan mot England 2016 och förstås när Isaksson räddade Messis chipp med en cykelspark. Och även om det blir Portugal i åttondelen så välkomnar Slovenien bara utmaningen. Kom så då Portugal! De är här för att stanna och spelarna kommer dö innan de låter bollen segla in bakom Oblak. Det finns många dark horses detta mästerskap, men något som är typiskt för underdogs som går långt är ett starkt kollektiv och ett bra försvar. Trots att backlinjen är namnsvag, med Bijol som startade i ett svagt Udinese som försvarsgeneral, så är det mycket svåra att penetrera. Måkvakten kommer jag inte ens nämna. Portugal, som inte har sett så samspelta ut, står därmed en mycket tuff åttondel till mötes.
Vad mer finns det att säga? Det var en kväll i Juni, en historisk kväll i Köln som slovenerna kommer att nämna vid matbord i många år framöver. Det är alltid svårt att förstå magnituden av en händelse när man är med om det. Men detta kände jag direkt att jag kommer berätta för mina barnbarn och det är fanimej ett bra betyg för en 0-0 match! Det var Sloveniens VM-94 och det enda jag kan göra nu är att börja drömma om att gräva guld i USA, om två år.
Vem kunde tänka sig att en 0-0 match skulle vara en av mina bästa fotbollsupplevelser! Mysiga underbara Slovenien mot tjuriga England. Det fanns bara ett lag man kunde hålla på pic.twitter.com/4sQy2dfq1m
— jacob (@jacobseiberlich) June 26, 2024
