Är storhetstiden över för portugisisk ungdomsfotboll? Del II
Portugisisk fotboll har haft stora framgångar sedan slutet av 80-talet. Med två U21 världsmästartitlar som de bästa resultaten har framgångarna blivit allt färre med åren som gått. Man fortsätter att producera världstalanger men lagbyggen är det betydligt sämre med. 2003 var den sista titeln (U17 EM-mästare) man vunnit på ungdomssidan. Den generationen misslyckades i veckan att kvala till U21 EM i Sverige 2009. Dags för den avslutande del två.
På del ett så slutade jag med att nämna några frågetecken som jag tror kan vara anledningar till den neråt gående trenden. Det var följande: Är dagens ungdomar mer intresserade av att fort lämna den inhemska fotbollen? Är spelarna dem enda ansvariga? Vad har förbundet för ansvar i detta? Vad har klubbarna för ansvar? Vad har spelaragenterna för ansvar? Vad har förbundskaptenerna för ansvar? Låt oss ta en i taget.
Är dagens ungdomar mer intresserade av att fort lämna den inhemska fotbollen?
Jag tror att dagens spelare kanske är mer giriga än förut. Det känns som om att de är rädda för att när det första budet kommer så måste de ta den i rädsla för att bud nummer två inte kommer. Dagens fotboll genererar oerhörda summor av pengar. Även om jag kan ha en viss förståelse så känns det som om dem kan och borde vara mera kyliga i dessa lägen. Vi ser att det är ändå få som lyckas vid första försöket. Vi har exempel på Simão och Quaresma som gick tidigt till Barcelona och tvingades återvända för att några år senare ta chansen igen utomlands. Två bra exempel är Luis Figo och Rui Costa som stannade kvar i Portugal tills de var 21-22 år gamla innan de sökte sig ut i Europa.
Är spelarna dem enda ansvariga?
Nej långt ifrån att spelarna ensamma bär på denna ”skuld”. Det finns många som skall ta sitt ansvar. Allt från giriga föräldrar till ännu giriga agenter (men dem kommer vi till senare) får vara med och dela på denna ”skuld”.
Vad har förbundet för ansvar i detta?
I mina ögon så har förbundet en hel del ”skuld” i detta. Det känns utan tvekan att förbundet har ridit på den framgångsrika vågen för länge. Man har trott att all jobb var färdig, men sanningen är den att det inte var färdigt på långa vägar.
I mina ögon så är det skandalöst att förbundet på dem snart 20 åren som gått efter den första U21 Världsmästartiteln fortfarande inte har en träningsanläggning. Carlos Queiroz som var den stora mannen bakom all framgång som portugisisk ungdomslandslagsfotbollen, sade redan på 80-talet att man behövde bygga träningsanläggningar, inte enbart förbundet men även klubbarna. Ingen lyssnade och först på 2000-talet så har klubbarna först och nu även förbundet börja bygga träningsanläggning. Det är nästan ett under att talanger fortsätter att ploppa ut med dem dåliga förutsättningar det har funnits.
Jag vill inte vara otacksam mot tränare som Rui Cacador och Agostinho Oliveira och dem andra som är förbundskaptenerna i dem yngre lederna. Men det känns som det är dags för nya personer i förbundskaptensrollerna. Nya idéer kan behövas ibland. Men vi återkommer till förbundskaptenerna snart.
Något som är oroväckande och som förbundet tillsammans med klubbarnas Ligaförbund och därmed även klubbarna inkluderade som är ansvariga för är antalet utländska spelare. Fram tills för två – tre säsonger sedan kunde klubbarna bara ha en utländsk spelare i varje juniorlag. Nu har man öppnat dörren och de flesta klubbarna med ansvar har nästan flera utländska spelare än portugiser i sina spelartrupper. Men klubbarna kommer vi till senare också.
Det är ofattbart hur lätt alla tar på detta problem, jag har redan skrivit en krönika om hur landslagsfotbollen var hotad. Det kanske inte kommer synas under de närmaste tre – fyra åren, men fortsätter vi så här så kommer vi till slut att inte ha något annat alternativ än att göra om flera utländska spelare till portugiser om vi skall behålla positionen vi har idag.
Vad har förbundskaptenerna för ansvar?
När jag nämner förbundskaptener så är det inte enbart U21 utan även A-landslagets förbundskaptener. Om vi börjar med Scolari så har han varit tvungen att göra en generationsväxling och det är inte svårt att förstå att det är en svår process. Det är nu upp till Carlos Queiroz att avsluta processen helt, om det nu inte är så att man anser att generationsväxlingen är avklarad.
Något som dessa två herrar har, enligt mig, är att vända ryggen till U21 förbundskaptenerna. Ett exempel är denna veckas dubbelmatcher som både A-landslaget och U21 landslaget haft. U21 landslaget hade två livsviktiga matcher i sitt desperata försök att kvala till U21 EM 2009. Då valde Carlos Queiroz att försvaga U21 med att ta ut två spelare, Yannick och Moutinho till VM-kvalmatcherna mot Malta och Danmark. Yannick satt på läktaren i 90 minuter och på avbytarbänken de resterande 90 minuterna. Medan Moutinho fick sammanlagt mindre än 15 minuters speltid. Hade inte dessa två spelare gjort större nytta i U21 landslagets livsviktiga matcher? Det jag söker är ett bättre samarbete förbundskaptenerna emellan.
Vad har klubbarna för ansvar?
Som jag nämnde så har klubbarna slagits för att ta bort regeln om antal utländska spelare i sina lag. Man har haft regel på max sex utländska spelare, och då har man oftast inte räknat brassar som utländska spelare. Sedan kom regeln angående EU-spelare och sakta men säkert så har man slagit ut regeln om en begränsning av utländska spelare. Idag kan en portugisisk klubb äntra planet med 11 utländska spelare.
Om inte detta i slutändan kan skada portugisisk fotboll så måste man ändå bli orolig när man nu gjort samma sak i ungdomsfotbollen. Om vi redan börjar ta in yngre spelare och kastar ut våra egna spelare så är vi på en farlig väg. Jag som Sportingsupporter kan inte för allt i världen förstå att min klubb var med och ändrade på denna regel. Jag kan se anledningen till varför man gjort det, men jag kan inte hålla acceptera det. Som en av världens bästa fotbollskolor så ser man enbart om sitt eget hus. För Sporting så är det enda som betyder något är att fostra upp spelarna och sedan sälja dem dyrt och för det behöver spelarna inte vara portugiser.
Vad har spelaragenterna för ansvar?
Här har vi några till som ser om sitt eget hus först än åt andras bästa. När jag började följa fotboll på ett mer seriöst sätt i slutet av 80-talet och början av 90-talet så tog spelaragenterna en viss procent av spelarnas löner som dem förhandlat om. Jag vet inte riktigt när men någon skede det en viktig ändring i hur dem tog betalt. Dem gick från att få en viss procent av lönen till att få en viss procent av en övergång.
Vad framkallar detta? Vem som helst kan räkna ut att det bästa för en spelaragent är att ha sin kund rörandes mellan olika klubbar vart tredje – fjärde år för att få ut pengar. Detta framkallar situationer som Luis Figos övergång från Barcelona till Real Madrid och denna sommarens såpa med Cristiano Ronaldo och Real Madrid mot Manchester United.
Kom gärna in till forumet och ge oss dina tankar och åsikt i detta ämne…
