Inför Benfica - Galatasaray
Galatasaray reste till Lissabon men glömdes tankarna kvar i Istanbul?
Det är dags för den andra gruppspelsmatchen i Uefacupen för de turkiska mästarna. För motståndet står portugisiska Benfica. Galatasaray, som besegrade Olympiakos i den första omgången i Istanbul, reser till Portugal med hopp om poäng som sätter dem i förarsätet för gruppvinsten. Men frågan är hur koncentrerat laget kommer att kunna spela ikväll då vi även har en "hyfsat" viktig match på söndag. Då väntar nämligen DERBYT, chansen som endast kommer en gång per säsong, tillfället att besegra det som står för så mycket ondska och fulhet, vår ärkerival Fenerbahce, på deras hemmaplan, inför 10 000-tals hoppfula gul-blåa stackare. En chans att förnedra lillebror inför hela den turkiska befolkningen! Denna gång finns ingen undkomst, ingen flykt. Fener ska begravas på sin egen hemmaplan och ovanför graven ska en stor, stolt, röd-gul flagga vaja för att påminna alla om att det bara finns EN storhet i Turkiet; GALATASARAY.
Jo, det var ju Uefacupmatch också. Hur kunde jag glömma det?
Laget som reste till Portugal är följande (utan rangordning):
Målvakter: Aykut Erçetin, Orkun Usak, Morgan De Sanctis
Backar: Sabri Sarıoğlu, Murat Akça, Semih Kaya, Servet Çetin, Emre Aşık, Fernando Meira, Volkan Yaman, Hakan Balta
Mittfältare: Ayhan Akman, Mehmet Güven, Arda Turan, Lincoln, Serkan Kurtuluş Alparslan Erdem
Anfallare: Milan Baros, Yaser Yıldız, Ümit Karan
Skadelistan: Tobbe, Mehmet Topal, Emre Güngör, Nonda, Kewell, Aydin, Ugur, Hasan Sas. Helt sjukt.
Laget som spelar från start:
Morgan
Sabri, Servet, Emre A, Volkan Yaman
Arda, Ayhan, Meira, Hakan Balta
Lincoln
Baros
"Tyvärr" vilas Kewell (han hade nog ändå inte kunnat spela) och frågan är om han hinner bli klar till DERBYT på söndag. Nej, just det, det skulle ju handla om Uefacupen det här. Jaha, det är en viktig match, vi spelar alltid för att vinna, vi ska spela vårt spel och Benfica är starka och Estadio da Luz är stor och bla bla bla. Kan vi prata om Derbyt nu?
Skämt åsido så kan inte vikten av söndagens derby förklaras. Man påminns om derbyt dagligen, varje timme, varje minut. Alla talar om det, vem som ska vinna, vilka som är skadade, hur ens lag äntligen ska bryta förbannelsen (Feners dåliga resultat denna säsong kontra Galatasarays otroligt dåliga facit mot Fener borta), osv. Kanalen som sänder turkiska ligan har åsidosatt en hel dags tablå åt derbyt och trots att matchen startar kl 18:00 så börjar sändningarna redan 11:30 med en genomgång av de senaste 8 årens derbyn. Detta derby kan vända en hel säsong, kan förstöra en hel säsong. Derbyn lever kvar i minnet längre än cuptitlar och är en höjdpunkt i karriären för de spelarna som får chansen att kliva ut på planen. Målskyttars namn ristas i sten och blir legender bland supportrarna. Miljoner människor våndas i dessa dagar i väntan på det ovissa. Aldrig har väl det varit så öppet om vem som ska vinna Derbyt?
Nej, nu får jag skriva något mer om Uefacupmatchen som ju det här skulle handla om! Benfica inledde årets Uefacupäventyr med att imponerande slå ut Napoli med en 2-0-seger hemma (Reyes, Nuno Gomes) efter att ha förlorat 3-2 borta (Suazo, Luisão). I första gruppspelsmatchen spelade man 1-1 borta (Di María) mot Hertha Berlin. Laget har en imponerande offensiv med Aimar, Suazo, Nuno Gomes och Reyes i förledet och ska enligt Meiras rapport vara passningsskickliga samt starka i luftrummet bakåt. Det låter som ett komplett lag och det känns verkligen inspirerande att äntligen få mäta muskler med riktigt bra lag i Europa igen efter att ha tråkats ihjäl av lag som Tromsö och skitiga offsidemål på leriga åkrar. Benfica, på Estadio da Luz, gruppens två topplag som gör upp om gruppsegern, det är det här som vi spelar i Europa för! Vad mer för inspiration behövs egentligen?
Fast samtidigt, Derbyt på söndag...
