Matchen som aldrig avgjordes på plan: Dinamo Zagreb - Röda Stjärnan 13 Maj 1990
Vad som hände på Balkan i början på 90-talet känner nog de flesta vid det här laget till. På 19-årsdagen av en alldeles speciell fotbollsmatch så väljer vi att minnas tillbaka genom att berätta historien om dagen och händelserna som enligt många var startskottet på Kroatiens självständighetskrig.
Som ingressen förtäljer lär det inte undgått någon vad som pågick på Balkan under den första delen av 1990-talet. Låt oss hoppas att något liknande aldrig sker igen - vare sig där eller på något annat ställe i världen. Nedan följer en redogörelse av de omtumlande händelser som än idag finns i minnet och årligen hedras av såväl fotbollsspelare som vanliga människor i Kroatien.
Aldrig färdigspelat - aldrig glömt
Startskottet för kriget var enligt många den 13 Maj 1990. Balkanhalvön kokade av nationella spänningar i början på 90-talet och just på ovan nämnda datum så gästade serbiska Röda Stjärnan kroatiska Dinamo Zagreb på Maksimir. En match som aldrig hann spelas men som ändå aldrig kommer att glömmas.
På den fullpackade Maksimirstadion började bortafansen vandalisera sin läktarsektion samtidigt som jugoslavisk polis valde att blint se på. När samma bortafans tröttande på att vandalisera sin egen sektion och istället valde att ge sig på de vanliga åskådarna så tröttande Dinamos supportrar, Bad Blue Boys (BBB), på att få se sin arena och sin publik förstöras utan att polisen ens brydde sig om att ingripa. Flertalet BBB-supportrar bröt sig igenom läktarstängslet och sprang ut på fotbollsplanen för en mottattack – men stoppades av polisen. Just samma polisstyrka som struntat i att stoppa Delijes (Röda Stjärnans supportrar) härjande på sin läktarsektion.
.jpg)
BBB attackeras av den särbehandlande kravallpolisen.
"Jag är stolt över mitt agerande"
Och då hände det. Fotbollshistoriens kanske mest legendariska spark – utfärdad av Zagreb-klubbens kanske mest legendariska spelare. Zvonomir Boban tröttnade på polisens särbehandlande av de två supportergrupperna som fanns på plats på Maksimir den dagen. 21-årige Boban tog sats, hoppade, och sparkade ner en av poliskårens medlemmar samtidigt som han själv skrev in sig i alla möjliga historieböcker. Den spark som Boban utfärdade är enligt många en signifikativ markering över inbördeskrigets startskott.
- Jag reagerade på orättvisan (Polisens särbehandling av supportrarna). Jag anser att min reaktion var mänsklig och jag är stolt över mitt agerande. De märkte att det var jag eftersom jag hade matchtröjan på mig, men jag riskerade enbart min egen karriär. Det fanns ett par ungdomar och barn där som riskerade sina liv, har Zvonimir Boban i efterhand förklarat – ovetandes om att han också var en av dem som riskerade sina liv den dagen.
Polismannen då? Jo, även han har gett sin syn på saken.
- Mina kollegor försökte övertala mig att skjuta på honom (Boban), att döda honom. Jag ville inte lyssna på dem, har polisen Sefik Ahmetovic förklarat för kroatiska medier.
Minnen utanför Maksimir
Om man idag vandrar längs Maksimirs västra läktare så kan man omöjligen missa det monument där folk samlas en årsdag som denna. Under kriget försvarade många utav BBB:s medlemmar kroatisk jord mot angreppen - vare sig det var i poliskåren, nationalgardet eller HOS. Nationalgardet hade inte ens sitt eget insignier då, utan supportrarna sydde fast Dinamo-emblem och gav sig iväg till fronten - från Vukovar i norr till Prevlaka i söder. Många av dem kom aldrig tillbaka till den norra läktaren. Till äran av de fallna supportrarna, under den västra läktaren, är ett monument rest - altaret till de kroatiska baronerna vars hjärtan var "blå".
Under fliken Mer Läsning så kan ni bland annat finna en videosnutt från den 13 Maj 1990.
