Tack och hej, Champions League!
En målvaktstabbe och en stolpretur bestal Dinamo Zagreb på det fortsatta CL-äventyr laget var så irriterande nära att nå. Den positiva formen och nyfunna lagmoralen är därmed som bortblåst och inte heller detta år lyckades Dinamo förändra något signifikant på någon världsranking.
Med andra ord är allt som vanligt igen på Maksimirska 128. Drömmen om fortsatt CL-kval levde fram till den 83:e minuten denna gång, då resultatet fortfarande var 1-1 och förlängningen blev allt mer trolig. Dinamo dominerade inte alls matchen på samma sätt som i Salzburg men spelade ändå, sett över 180 minuter, på tillräckligt hög nivå för att förtjäna något annat än en bildlig knytnäve i ansiktet när matchklockan visade fem i tolv.
Ulmer drog nämligen på ett långskott halvt på chans och träffade stolpen. Bollen studsade självklart rätt ut till Robin Nelisse som inte kunnat missa mål även om ormbunken på huvudet som han kallar frisyr hade varit i vägen. 1:2 och ridå.
Första målet var om möjligt ännu värre. Salzburg tog ledningen genom att Dusan Svento drog på en frispark i den 30:e minuten långt utifrån. Den passerade alla, inklusive Butina i målet. En tabbe som sent kommer glömmas.
Däremellan var det en hyfsat underhållande match som bjöd på ganska dåligt spel. Dinamomittfältet, som till denna match förstärkts med Chago och blivit fem man, hittade varandra dåligt under första halvleken och fick inte igång maskineriet förrän i andra, då greken Papadopoulos fick nätkänning och för en stund kändes värd de där 800.000 euro han kommer kosta årligen.
Morales var en annan som också kan få godkänt, men ikväll är det tacksammare att se tillbaka på det som var dåligt. Fegspelet är en sån sak, då Kruno Jurcic inte hade de cojones som krävdes för att stega ut med två anfallare från start. Istället för att ge ett smärre underbarn till 18-åring chansen i Andrej Kramaric spelade man ett 4-2-3-1 liknande system som bara blev grötigt och omständigt när en anfallare av avstängde Mandzukics kaliber inte fanns där och sög fast bollar, irriterade sitt motståndarförsvar och fick med sig både publik och frisparkar.
Salzburg utnyttjade detta och lagets inhoppare kom att avgöra matchen. Dinamo försökte spela säkert och på resultat - något som laget inte klarar av att göra, till skillnad från det renodlade anfallsspel som man behärskar ljusår bättre än kvällens motståndare och många andra lag som nu går vidare i turneringen. "Full fart framåt"-andan fick ge vika åt "bevaka resultatet"-mentaliteten och detta straffade sig på värsta möjliga sätt.
Sammanfattningsvis är inte speciellt mycket värt att minnas från kvällen. Dinamos supportrar är dock ett undantag. Självständighetskrigets slut firas runt om i Kroatien i dagarna och BBB valde att minnas på sitt eget sätt. Över 20 000 människor hade letat sig till Maksimir och för en gång skull bildade man en brutal ljudkuliss utan oroligheter och bengalregn, bara ren och skär sång. Med största sannolikhet är det också precis så som BBB själva brukar säga; att varken lagets resultat, spelare eller ledare kommer förbli, endast dom själva och Dinamo. Hur länge laget förblir i Europa League säsongen 09/10 återstår att se.
Dinamo – Red Bull Salzburg 1:2 (Papadopoulos 47/ Svento 33, Nelisse 83) (1-1)
Maksimir, 21000 åskådare
Dinamo (4-2-3-1): Butina - Lovren, Bišćan, Carlos, Glavina - Vrdoljak, Chago - Morales, Badelj, Sammir - Papadopoulos.
Red Bull Salzburg (4-2-3-1): Gustafsson - Schwegler, Sekagya, Dudić, Ulmer - Augustinussen, Leitgeb - Tchoyi, Ilić, Ježek - Zickler.
