La Semaine:
Marseille väntar på Yoann Gourcuff
Inte en 0-0-match så långt ögat når, Aulas i tårar och så laddar vi inför årets första riktiga galamatch i Ligue 1. La Semaine är tillbaka.
Jösses. Vi laddade för en sprakande säsongsstart och fick valuta för pengarna, med råge. Någon som minns 0-0? Kanske slutade någon match så i våras. Nu har 30 matcher spelats och ingen av dem har slutat mållös. Nya, anfallsglada målmaskinen Ligue 1 är här.
Och så ligger ligans fyra största budgetar på de fyra första platserna. Det glädjer väl inte alla, men är ändå ett tecken på att det äntligen är slut på resurslöseriet bland våra storklubbar.
Lyon som outsider? Glöm det. Efter en djup kris och en skandalös tredjeplats är helt plötsligt president Aulas mungipor farligt nära öronen igen. Och han kisar in i kameran precis som förr. Men jobbigt har han nog haft det.
Efter returen mot Anderlecht sprang en extatisk president in på gräsmattan för att ensam ställa sig och studsa framför den tillresta bortaklacken. Banne mig om det inte rann en glädjetår längs med kinden också. Han är kanske människa trots allt.
Och så har man fått två personliga favoriter också. ”Han spelar träningsmatch som vore det en cupfinal, därför är han nu i Lyon.”, sa Claude Puel när man värvat Lisandro Lopez. Mot Anderlecht var han så uppe i varv att han sprang omkring och viftade mer än sina lagkamrater även den sista kvarten. Då var han redan utbytt efter sina tre mål och på, eller i alla fall nära, bänken. Blicken från det orakade ansiktet: Eric Cantonas ögon.
Den andre: Aly Cissokho. En kille med utstrålning som en nallebjörn man bara vill krama. Från Gueugnon (”spelade för att dryga ut kassan tills jag hittade ett riktigt jobb”) till Vitoria Setubal (”där sa de att jag skulle bli en superstjärna, jaha, sa jag, för det hade jag ingen aning om”), till Porto, nästan till Milan (”bonusstrul, jag har perfekta tänder”) och nu bombsäker på vänsterbacken i Lyon. Allt detta på ett drygt år. Hur missade man att fånga upp honom i det franska talangnätet? Abidal, Clichy, Evra, Cissokho… det blir tufft att ta en till vänster i Les Bleus.
Allt är dock inte party:
- Auxerre har inte gjort ett enda mål hittills och parkerar sist i tabellen. Valenciennes, Grenoble och Saint-Etienne är poänglösa. Tippade Europakandidaten Lille har skrapat ihop en poäng.
- Les Bleus spelar med kniven mot strupen mot Rumänien och Serbien. Själv är jag i princip alltid överens med Domenech om trupputtagningarna. Men varför coachar han som avslaget Vichy-vatten? Och hur kan så mycket talang prestera så lite?
- Domarna är rasande på att fel kandidat (Claude Colombo) väljs in i nationella domarkommittén. Förra veckan hade de tagit bort franska ligans klistermärke från tröjan. De är nu så arga att de… vägrar att signera matchprotokollen. Ouch!
Ramadan är en het potatis i en liga där en stor andel spelare är muslimer. Den muslimska fastemånaden hamnar i extra fokus när den infaller på sommaren, mitt i en värmebölja. Vissa klubbar är raka i sin kommunikation: ”Om man inte äter och dricker en matchdag kan man stanna hemma. Jag riskerar inte mina spelares hälsa.” sa PSG-tränaren Kombouaré i helgen när temperaturen uppmättes till över 40 grader på vissa arenor.
Andra exempel finns på tränare som skyller på Ramadan i efterhand, när prestationerna inte fallit på läppen.
Oraklet och gamle tränaren Guy Roux förstår inte varför alla gör det så krångligt för sig. När han fick sina första muslimska spelare till Auxerre ringde han till imamen i Paris och frågade: ”Hur löser vi det här på bästa sätt?”
Svaret var enkelt, menar Roux. Imamen meddelade att muslimer inte får riskera sin hälsa och kan skjuta upp fastan om man uppfyller vissa kriterier. Skjuter man upp någon fastedag måste man skänka mat till behövande. ”Så då gick vi tillsammans till affären, handlade och delade sen ut det vi köpt i ett soppkök.”
”Marseille väntar på honom”. Redan i tisdags drog det igång på riktigt. Som om det inte hänt något alls i sportvärlden täcktes hela L’Equipes förstasida av en bild på Yoann Gourcuff med ovanstående text. Vi får backa till slutet av 80-talet för att hitta en Marseille - Bordeaux som väckt så mycket känslor. På den tiden tävlade extravaganza-presidenterna Tapie och Bez om vem som kunde komma till match med fräsigast Rolls Royce och störst cigarr. Nu ligger fokus på spelarna. Och tränarna förstås. Världsmästarkaptenen Didier Deschamps mot Laurent Blanc, 1998 års andlige ledare i Les Bleus.
Söndag klockan 21 – à ne pas rater på en Viasat Fotboll nära dig!
”I tio år har jag slagits för att vi skaffar fler domare i stället för en massa procedurer för att i efterhand justera fel vi sett på tv.”
Han har kallats bakåtsträvare för sitt motstånd mot kameror i straffområdet. I sin reaktion på Eduardos filmning (Arsenal-Celtic) anar Uefapresident Michel Platini vind i seglen för systemet med fem domare där de två nya placeras intill varsin stolpe, i varsitt straffområde.
