Boltic - Frillesås
Inför Juventus-Bordeaux:
Tuffast möjliga start i Turin
Bordeaux startar årets Champions League med en resa till Turin. Det är svårt att tänka sig en knepigare inledning hösten 2009.
För tredje gången på fyra år kliver Les Girondins in i Champions Leagues gruppspel. Senast det begav sig samlade man på sig sju poäng efter en mardrömsstart på Stamford Bridge. Det avgörande ögonblicket kom på hemmaplan mot Roma. Ledning 1-0 förvandlades till förlust efter en diskutabel utvisning och det blev fortsättning i Uefacupen. Om man nu samlat på sig tillräckligt med erfarenhet för Europaspel på högsta nivå vet vi om några månader. Knepigare start än så här är dock svårt att tänka sig.
Formkurvan
Bordeaux leder den franska ligan (på målskillnad). Ändå finns det frågetecken kring formen. Efter en målexplosion med elva fullträffar i de första tre matcherna har det gått tyngre. Inför landslagsuppehållet spelade laget 0-0 borta mot Marseille. I lördags verkade spelarna redan ha tankarna i Turin. Landslagsmän som Chamakh, Plasil och Gourcuff såg slitna ut. Det satt långt inne mot bottenlaget Grenoble. Till slut vann man ändå med 1-0.
Dr Bordeaux och Mr Girondins
Efter två år i staden är mästartränaren Laurent Blanc geniförklarad. Det finns egentligen bara en punkt där åsikterna går isär. ”Le Président” använder olika spelsystem i Ligue 1 och i Champions League. ”Härtill är jag nödd och tvungen” anser Blanc. Frågan är om resultaten ger honom rätt?
Det spektakulärt offensiva Girondins vi ser i ligan bygger sitt spel på bollinnehav. Motståndarna ska nötas ner genom kortpassningsspel och teknisk överlägsenhet - kombinerat med några inköpta kraftpaket som ger tyngd, främst på fasta situationer.
I Champions League byts 4-4-2 med en defensiv mittfältare och Gourcuff direkt bakom två centrala anfallare till 4-2-3-1. Ett system som testas skarpt alldeles för sällan, ett system där Bordeaux självmant ger bort initiativet, anser kritikerna.
Laurent Blanc kommer dock inte att ge sig. Med två defensiva mittfältare anser han att laget får den balans man behöver när Europas främsta står för motståndet.
Bordeaux i Turin
Efter tolv år mellan stolparna har Ulrich Ramé lämnat över ansvaret till nyinköpte Cédric Carrasso, tredjemålvakt i franska landslaget.
Les Girondins är ett lag som med CL-mått mätt har relativt små resurser. En av landets bästa akademier ger klubben möjlighet att spendera sina pengar där det verkligen behövs. Akademins arbete märks i år främst i backlinjen där tre egna produkter startar.
Rutinerade högerbacken Mathieu Chalmé, mittbacken Marc Planus och till vänster ”den nye Lizarazu”, Benoït Trémoulinas. Nyinköpta muskelberget Michaël Ciani fullbordar kvartetten.
Framför backlinjen hittar vi Fernando Menegazzo och Alou Diarra. Den förstnämnde är den som ska stå för uppspelen. För att Blanc skulle ta över jobbet som tränare i FCGB för två år sen krävde han en sak – att klubben la 8 miljoner för att köpa Alou Diarra från Lyon. Det är lätt att förstå varför han ville ha just Diarra som sin mur framför backlinjen. Men sin Vieira-lika spelstil är Alou nu fransk landslagsman.
Egentligen finns det bara en plats där den råder osäkerhet inför tisdagen. Till höger kan man välja mellan slitvargen Plasil, bollsäkra Jussiê eller speed-kulan Gouffran. Just Gouffran bör ligga närmast startelvan. Väljs han kan laget även ställa om till 4-4-2 utan byte då Gouffran egentligen trivs bäst på topp. I mitten hittar vi Frankrikes för tillfället mest omtalade spelare – Yoann Gourcuff. Ska Bordeaux bjuda på kreativt spel hänger mycket på bollgeniet från Bretagne. Till vänster kompletterar brassen med den magiska vänsterfoten, Wendel.
Ensam på topp hittar vi den fjärde och sista egna produkten i startelvan: Marouane Chamakh. Marockanen och Bordeaux-publikens stora favorit har de senaste två säsongerna gått från bra till riktigt, riktigt bra. Med sin fysik lyckas han ofta sysselsätta motståndarförsvaret även när han, som i CL, tvingas spela ensam.
Truppen:
Carrasso, Ramé - Chalmé, Ciani, Henrique, Jurietti, Placente, Planus, Sané, Trémoulinas - Diarra, Fernando, Gourcuff, Plasil, Wendel - Bellion, Cavenaghi, Chamakh, Gouffran, Jussiê, Saivet.
Om det är bra eller dåligt att börja gruppspelet med den på pappret tuffaste matchen återstår att se. Klart är ändå att Gourcuff & co kan spela avslappnat och utan press på sig. Om laget kliver in i sin andra match hemma mot Maccabi Haifa med en eller tre poäng i bakfickan – då tar vi det som en bonus.
FCGB:s styrkor:
- När det stämmer för lagets ryggrad: Diarra, Gourcuff och Chamakh är sällan överraskningarna långt borta. I Ligue 1 brukar det var svårt att få låna bollen. Juventus lär ha koll på det. Kampen centralt kan bli avgörande.
- Fasta situationer: Med högerfotade Gourcuff och vänster-ditot Wendel är laget vana vid att förvalta bra frisparkslägen. Inläggsfrisparkar och hörnor är en annan styrka där bollarna oftast ska hitta Chamakhs eller Diarras huvuden. Bordeaux gjorde överlägset flest nickmål under förra säsongen i franska ligan.
FCFG:s frågetecken:
- Förutom formkurvan oroar försvarsspelet. Att spela in en ny målvakt som vill att backlinjen agerar annorlunda än tidigare har visat sig ta tid. Lägg där till att Ciani endast har ett par matcher i Girondins-tröjan och det är inte svårt att hitta lagets Akilleshäl just nu.
- Bordeaux är ofta ett lag som spelar ut i andra halvlek. Vid avspark kan det se nonchalant ut och trots Blancs idoga försök att råda bot på det är det osäkert om han lyckats. Att den typen av sömngångarinledningar inte håller i Champions League borde man ha lärt sig förra året, men…
Historia:
Vi laddar med två sköna mål från semifinalen i Europacupen 1984/85 när Bordeaux besegrade Juventus på hemmaplan. Battiston, Müller, Tigana, Lacombe, Giresse… (Nej, det gick inte lika bra i bortamatchen.)
Avspark: Klockan 20:45 tisdagen den 16 september
Domare: den numera världsberömde Tom Henning Øvrebø.
Matchen visas på Viasat Motor!
